Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: I begynnelsen sprang jag ur nyfikenhet I nyfikenhet vandrar jag alltjämt Kunskap samlar jag Visdom söker jag Vem är det jag som ur nyfikenhet sprang
Kategorier
Länkar
Mauds paradiskarusell
Joakim | 31 Augusti, 2006 21:14

Maud imponerade i kvällens partiledarutfrågning. Hon förmådde förmedla en sammanhållen vision om ett sprudlande företagsamt och decentraliserat Sverige. Alla ska med i detta paradis av jobb och ekonomisk tillväxt buret av det frigjorda småföretaget. Småföretaget spelar nästan rollen av frälsare i Centerns politik.

Vad skall alla dessa företag syssla med? Bara fantasin sätter gränserna, säger Maud och sätter extra stor tilltro till ungdomar och arbetsinvandrare. Jag rycks visserligen med men frågan om detta är politik eller religion pockar på ett svar. En del av jobblösningen bygger förstås på en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och en stimulans av hushållsnära tjänster. Det kan man ha synpunkter på men är begripligt. Detta löser ju dock inte hela problemet och skapar inget paradis. Maud lovar ju något mer, idéer, kreativitet. Hon låter som jag brukar göra när jag orerar på gator och torg, fast på snabbspolning. Nya produkter, nya behov, mer arbete som skapar behov av ännu fler tjänster. Alla ska med i karusellen!

Jag sympatiserar med hennes entusiasm, men inser samtidigt att alla inte kan komma med, att inte alla orkar, att inte alla ska behöva kasta sig upp på denna speedade karusell. Inte ens om detta skulle vara förenligt med en långsiktigt ekologiskt hållbar utveckling. Långsamhetens lov. Lugnare vatten, makligare sjö, som Kjell Höglund skulle säga.

Det som ändå är väldigt trovärdigt är hennes vilja att bryta utanförskapet, men det måste kunna ske utan att försämra arbetsrätten, sänka ersättningsnivåer i trygghetssystemen etc.

Andra bloggar om: Maud
Centerpartiet,
politik

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Några ord om konservatism
Joakim | 31 Augusti, 2006 16:32

Konservatismens mest grundläggande värderingar är, dels att det som motstått tidens tand är något bra, dels att samhällets behandling av sina medborgare bör utgå från en bedömning av förtjänst. Det senare är en moralisk värdering som säger att rättvisa uppnås genom att man beaktar förtjänst.

Konservatismen har holistiska drag i det att ett samhälle är något mer än dess individer. Framförallt gäller detta i bemärkelsen att det snarare är så att individen konstitueras av det omgivande samhället, än att samhället konstitueras av dess individer. Människan är en kulturvarelse som socialiseras in i sin roll som medborgare och som människa överhuvudtaget. Uppfostran blir då ett centralt begrepp.

Skälet till att det som motstått tidens tand är bra handlar då om det faktum att människan i väldigt liten utsträckning skapar sig själv. Vår förmåga att stå emot den av kulturen i oss satta konstitutionen är starkt begränsad och att strida mot den i de flesta fall utsiktslöst. De som gör det är excentriker och betraktas som udda. Dessa kan naturligtvis ha rätt, men det får framtiden utvisa. Förändringar utesluts naturligtvis inte men ska ske efter moget övervägande. Harmoni och att harmoniera relativt något fast och befintligt är alltså av fundamentalt intresse.

En bakomliggande tanke är Natura non facit saltus, att all förändring sker sakta, kontinuerlig och utan språng. Saker och ting, kulturer, värden eller kunskap ackumuleras. Om man bortser från mutationsteorin kan man betrakta konservatismen som essentiellt evolutionistisk i motsats till marxismens revolutionära grundhållning. I konservatismen rinner aldrig bägaren över!

Andra bloggar om: konservatism, ideologi

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Finns inte Gud? Och vad är det som inte finns?
Joakim | 31 Augusti, 2006 09:19

Jinge skriver på sin blogg

"Krig är är det mest övertygande beviset som någonsin funnits på att Gud inte finns, men det inser inte dessa vilsna människor."

Problemet är väl att begreppet Gud är så mångtydigt att det är tämligen oklart vad det är som påstås inte skulle existera. Faktiskt betydligt oklarare än t. ex satsen "det existerar inga spöken".

Ofta är det väl fördomar om andras gudsbegrepp som leder en att kategoriskt säga att detta inte existerar. Ens egen uppfattning är antingen att man inte bryr sig eller att ens eget är Gudsbegrepp är så mycket mer subtilt och nyanserat. Att säga att krig är ett bevis för att Gud inte finns innebär nog i förlängningen att man menar att människan i grunden är ond. Antingen ställer man upp följande deduktion:

Om Gud finns, så skulle människan vara god

Människan är inte god

Alltså finns inte Gud, eller

Om Gud finns, så skulle Gud intervenera

Gud intervenerar inte

Alltså Gud finns inte

I första fallet är människans ondska en premiss. I det andra kan vi ändå anta en grund i ondskan genom följande manöver:

Om Gud inte ingriper, så släpps ondskan fram

Gud ingriper inte(eftersom han inte finns)

Alltså Släpps ondskan fram.

Politiskt är det problematiskt att stipulera en ondskefull natur och diplomatiskt är det väl inte så klokt att betrakta stora delar av jordens befolkning som vilsna. I synnerhet som det springer ur en fördomsfull syn på andras gudsbegrepp.

Andra bloggar om: Gud, politik, religion,

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Tillväxt, arbete och lycka del III
Joakim | 30 Augusti, 2006 19:46

Här kommer del III i min lilla följetong.

Att sänka lönerna generellt

Ett annat sätt att sänka lönerna är att göra det generellt genom en arbetstidsförkortning. Förhoppningen med den strategin är att arbetslösheten skulle kunna minska genom att vi solidariskt delade på de arbeten som finns och tog ut produktivitetsökningen fritid istället för pengar. En annan lösning skulle kunna vara att ge ett generellt men lågt bidrag till alla som ville. Om väldigt många utnyttjade denna möjligheten skulle man behöva beskatta den arbetande befolkningen så hårt att reallönerna sjönk. I den ideala världen skulle det bara finnas två grupper de som vill arbeta och de som inte vill det och är nöjda med sin medborgarlön. Beskrivet på detta sätt framstår medborgarlön som väldigt orealistiskt, men jag ska framöver göra en mer seriös analys av denna idé.

Nu ska vi koncentrera oss på möjligheten av att sänka normalarbetstiden. Säg att vi sänkte arbetstiden med exakt så mycket som skulle behövas för att alla som kan ta ett jobb också fick ett jobb. En första konsekvens är ju att alla kostnader förknippade med arbetslöshet försvann, i första hand utbetalningarna från A-kassa som ju till 95% finansieras via skattesedeln. En annan konsekvens är ju att köpkraften/individ minskar motsvarande den minskade arbetsinsatsen.

I Sverige beräknas ungefär 4,6 miljoner människor ingå i arbetskraften och av dessa är sisådär 4,2% arbetslösa, d.v.s 193 200 människor. Om vi räknar in de i AMS-projekt stiger siffran till 340 000. Det är denna siffra som jag räknar som arbetslöshet. Det är dessa människor som ska få jobb genom arbetstidsförkortningen.

De sysselsatta är 4 260 000, vilket blir 170 400 000 timmar givet 40 timmars veckan. Om vi delar det antalet timmar med antalet i arbetskraften får vi svaret 37 timmar. Om vi alla jobbade 37 timmar så skulle i teorin alla ha ett arbete.

Lönen skulle därmed sjunka med 7,5%. Å andra sidan är statens utgifter för arbetslösheten cirka 70 miljarder. Denna summa skulle kunna utgå som en arbetsdelningsbidrag om 15200 kronor per år. Medellönen i Sverige är i runda slängar 290 000 och 7,5% av denna summa är 21750. Köpkraften skulle då minska med 6550 kronor, eller 545 kronor i månaden. Ett rimligt pris kan man tycka för att utradera arbetslösheten och dessutom få 3 timmar extra fritid i veckan.

Troligen skulle man dock kunna öka arbetsdelningsbidraget väsentligt. Detta pågrund av de dynamiska effekterna en sådan reform skulle få på folkhälsan och därmed avlastningen på de statliga utgifterna.

Så långt teori och utopi, i kommande inlägg ska jag ta tag i de praktiska problem som denna geniala lösning står inför.

Andra bloggar om:

Andra bloggar om: arbetstidsförkortning , tillväxt, ekonomi, BNP, politik

Detta inlägg är pingat på intressant.se


 #

Om jag hade makten i Linköping
Joakim | 29 Augusti, 2006 22:52

så skulle:

1 En demokratireform genomföras där medborgarnas behov sattes i centrum och kanaliserades genom medborgarrådslag via verksamhetsdialoger och politisk beredning till ett offentligt rum som kallas kommunfullmäktige.

2 Linköping ha en starkt ekologisk präglad inköps och upphandlingspolicy

3 Kommunen vara en Fair Trade City med uttalat globalt ansvar

4 Kommunen ha en offensiv planering för modern spårbunden trafik.

5 Kommunen ta sitt ansvar i omställningen till ett oljeoberoende samhälle, t. ex genom att mer frikostigt upplåta mark för vindkraft

6 Ett antal projekt sättas i gång för att stärka civilsamhället och människors engagemang för varandra, t. ex äldre människors möjlighet att bryta den ensamhet som många upplever.

7 Kommunen inte exploatera Eklandskapet utan vårda det som den unika miljö som det är.

Andra bloggar om: Linköping; Val2006, politik, demokrati


 #
KD- moralens väktare? Del III
Joakim | 28 Augusti, 2006 23:31

Nej, inte om man med moral utesluter mutbrott.

Allvarligt talat börjar jag bli en smula trött på denna lilla följetong. Media letar förstås med lykta och lampa efter snaskiga Kd-historier. I mångt och mycket får de naturligtvis skylla sig själv med sin höga moraliska svansföring, men samtidigt är ju de flesta politiker inklusive kristdemokrater hyvens människor. Det intressanta är ju fenomenet inom vissa politiska partier att vilja höja sig över andra politiker. Mitt parti är också ett gott exempel på dylik arrogans även om vi städat bort det mesta. Att tro att en sammanslutning vilken som helst med tusentals medlemmar skulle kunna ha en väsentligt högre moral än genomsnittet är trots allt ganska korkat. Att dessutom tänka denna tanke högt…

Jag tänker härmed avsluta serien som en trilogi.

Andra bloggar om: Kd, mutor, val2006, moral


 #

Tillväxt, arbete och lycka del II
Joakim | 28 Augusti, 2006 18:49

Jag ska i detta inlägg framföra möjligheten av att sänka lönerna för vissa grupper i samhället

Sänkta löner

Inledningsvis kan man undra vad jag egentligen menar med sänkta löner? Svaret är det självklara, jag menar mindre pengar, som i sin tur innebär minskad möjlighet till olika typer av behovstillfredsställelse, främst då konsumtion av varor och tjänster.

Med sänkta löner kan man syfta på dels,

Vi börjar med grupper av individer.

Till att börja med ska vi komma ihåg att detta sker redan idag genom att vissa grupper har en bättre löneutveckling än andra, och därmed sjunker den första gruppens löner relativt sett. Att sänka lönerna nominellt är mycket ovanligt eftersom arbetsrätt och kollektivavtal förhindrar detta. Ett sätt att mer radikalt sänka lönerna i samhället skulle då vara att försvaga arbetsrätten. Konsekvensen blir då att priset på arbetskraft sjunker och fler jobb kan skapas. Jobben kan dock bara komma att skapas inom tjänstesektorn, eftersom det vore otänkbart att tillverkningsindustrin skulle kunna konkurrera med t. ex kinesiska löner. Vårt samhälle är inte byggt för att rymma gigantiska klyftor i levnadsstandard. Men en utveckling som närmar sig situationen i USA där stora grupper tvingas ha två till tre arbeten, t. ex städning, hissvakter, skoputsning, är inte otänkbart.

Redan nu kan jag avslöja att detta inte är en lösning som tilltalar mig.

Andra bloggar om: jobben, BNP, USA


 #
Tillväxt, arbete och lycka del I
Joakim | 25 Augusti, 2006 15:51

I inlägget om Hägglund lovade jag att återkomma med lösningar angående arbetslöshet. Det kräver sin lilla undersökning och jag väljer att ta utgångspunkt i tillväxtproblematiken för att sedan i flera inlägg arbeta mig fram till en vision om hur vi måste gå vidare.

Problemet med tillväxt är mångfacetterat. Det handlar om att färre och färre behövs för att tillhandahålla samhället produkter och tjänster. Färre är i arbete, fler jobbar mindre, samtidigt som vi har en sektor i samhället, den offentliga, vars behov ökar och ökar, och som inte omfattas av tillväxtdynamiken. Det handlar också om vad jakten efter tillväxt gör med oss människor, liksom omvänt vad som skulle hända om vi fick en stagnation(motsatsen till tillväxt) istället. Det handlar slutligen om vad tillväxtsamhället får för konsekvenser på miljö och natur och allas våra livsbetingelser. Jag ska i några inlägg börja med att diskutera den första aspekten

Resultatet av att färre behövs i produktionen blir ett starkt stratifierat samhälle där bara vissa grupper kan få tillgång till välfärdstjänster, där de stora skiljelinjerna går mellan de som har arbete och de som inte har arbete, men också mellan stad och landsbygd.

Arbetslöshetsproblemet

Tillväxt i meningen BNP/capita är per definition att mängden varor och tjänster ökar. Detta kan ske på två sätt, genom att man jobbar mer, men i praktiken handlar det om att man utför ett arbete mer effektivt. Tillväxt innebär då att behovet av arbetskraft hela tiden minskar. Nu undrar säkert någon hur det då kan komma sig att vi trots en gigantisk tillväxt under så många decennier inte fått den konsekvensen att praktiskt taget alla blivit arbetslösa. Det beror på att tillväxt har ett direkt samband med våra behov av tillväxt, d.v.s ständigt nya produkter, varor och tjänster. Detta samband har i sig givit upphov till mycket sysselsättning, genom reklam och reklamens förutsättningar, samtidigt som det förstärkt kopplingen och expanderat marknadsföringens betydelse.

Problemet är att på senare tid så har effektiviseringarna varit större än våra behov. Det är min övertygelse att detta är ett problem inherent i tillväxtekonomin, men mer uppenbart är förstås kopplingen till effektiviseringarnas art, vilka har skett genom en minskning av arbetskraftens kostnad. Företag flyttar till låglöneländer och bidrar inte till att öka köpkraften. Eftersom köpkraften genom prisstabilitet hålls konstant följer ett stratifierat samhälle som konsekvens och skillnaden mellan de med arbete och de utan etableras.

Hur kan detta problem lösas? Jag kan se tre möjliga utvecklingar som eventuellt skulle kunna stävja processen mot ökad arbetslöshet och en fjärde mer allmänt hållen och hållbar utveckling.

  1. Sänkta löner
  2. Ökad användning av hushållsnära tjänster
  3. Ökad andel arbeten inom vård, omsorg och utbildning(privatisera, minska transf)
  4. Ökad tjänstesektor där nya slags behov kan tillfredsställas med förmodad inriktning på tjänster som värde i sig.

I kommande inlägg kommer jag att diskutera var och en utav dessa tänkbara scenario. Har jag glömt något? Hjälp mig gärna i denna lilla undersökning!

Andra bloggar om: arbetslöshet, tillväxt, jobben, ekonomi

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Kd - moralens väktare? del II
Joakim | 25 Augusti, 2006 13:37
Nej, kanske ändå inte, när de nu ger sig in i spioneritets mytiska värld. Agent XXX med rätt att infiltrera!
 #
Hägglunds paradoxer i TV-utfrågningen
Joakim | 24 Augusti, 2006 21:35

Utfrågningen av Kristdemokraternas Hägglund kännetecknades av en rad spänningar eller diskrepanser. Å ena sidan talade han om civil samhällets upprättelse där vi alla ska ta ett större ansvar för varandra, å andra sidan ska detta tydligen upphöra vid ålderdomen då det offentliga tydligen ska sätta in stora resurser. Å ena sidan ska vi bekämpa ojämställdheten i samhället, men å andra sidan ska det offentliga inte på något sätt kunna verka normerande. Det egna ansvaret upphöjs samtidigt som civilkuraget ska lagregleras ( frågan är om man då ens kan tala om civilkurage). Vidare talade han om vikten av att prioritera, trots att hela den föreslagna politiken verkar blunda för att somligt måste sättas före annat. Allt ska kunna uppnås samtidigt. Den högst relevanta frågan om inte avskaffandet av fastighetsskatten kunde innebära att satsningen på äldre kanske inte skulle kunna komma att genomföras förblev obesvarad.

Dessutom framkom en hel del inkonsekvenser som delvis beror på skruvade definitioner. Bensinskatt är tydligen något som rör människors vardag men inte följden av växthuseffekten. Att dessutom föreslå en stimulans av miljöbilar samtidigt som man vill sänka bensinskatten ter sig som mycket paradoxalt. Skatter ska givetvis tas ut på ett så rättfärdig sätt som möjligt, men om en orättfärdig skatts avskaffande leder till ännu högre orättfärdighet är väl lösningen att göra den rättfärdig snarare än att avskaffa den. Att avskaffandet leder till orättvisa höll nämligen Hägglund med om. En av de mest uppenbara inkonsekvenserna var som vanligt frågan om homosexuellas rätt till adoption. Homosexuella är lika bra föräldrar men ska likväl inte få bli det! Varför? Därför! Var Hägglunds argumentation.

I programmets inledning diskuterade skillnaden mellan två valslogans:

"Ingen ska hållas tillbaka" och "Alla ska med". Något att meditera över kanske?

Andra bloggar om: Hägglund , Kristdemokraterna

, Val2006 , partiledarutfrågningarna


 #

Lögnen i Alliansens valmanifest
Joakim | 23 Augusti, 2006 23:32

Alliansens valmanifest, säger Leijonborg är mer än något annat ett jobbmanifest. Detta är mycket smart och kan mycket väl visa sig vara en framgång i höstens val. Socialdemokraternas inriktning på grundläggande förutsättningar i form av trygghet och solidaritet har svårare att få gehör. Trots allt är det ett gammalt recept som inte verkar fungera längre. ”Problemet” med Alliansens jobbmanifest är att det bygger på en lögn, nämligen den att det ligger inom politikens räckvidd att med enkla medel fixa fram jobb. En liberal debattör sa nyligen att vi borde ha haft en halv miljon fler jobb idag och att så hade varit fallet om vi haft en borglig regering. I själva verket beror problemen på arbetsmarknaden i stor utsträckning av strukturella förändringar i produktionen, i konkurrens förutsättningar globalt sett, och i de internationella konjekturernas svängningar. Naturligtvis finns det saker vi i Sverige kan och ska förbättra, t. ex villkoren för småföretag, men i stora drag finns inga allena saliggörande jobbpaket.som väntar på att trollas fram ur rockärmen. Jag kommer att återkomma till några av de långsiktiga lösningar man kan tänka sig för att hantera den situation vi befinner oss i.

Andra bloggar om: Alliansen , valmanifest

Inlägget är pingat på intressant.se


 #
Har företagande egenvärde?
Joakim | 22 Augusti, 2006 23:39

Jonas Morians blogg pågår en debatt om egenvärde. Bakgrunden är en krönika i Metro där Johan Staël von Holstein anklagar Morian för att ha en fientlig inställning till företagande. Detta i sin tur har en upprinnelse i en kommentar som Morian fällt på sin blogg:

"/.../ jag tror att socialdemokratisk företagarpolitik kan sammanfattas som att vi inte ser något egenvärde i att det startas fler företag. Däremot bör det vara rimligt lätt att göra det, för dem som önskar, och det ska finnas goda förutsättningar för dessa företag att växa."

Morians inlägg handlar om att JSvH endast citerade det jag markerat med fet stil och att han därmed betraktar JSvH som ohederlig. Kommentarerna rör dels detta, om huruvida krönikan i Metro citerar Morian korrekt eller inkorrekt, men kanske framförallt om huruvida Morian har rätt i sak. Ur detta springer dels diskussionen om vad ett egenvärde egentligen är, men också skulle jag vilja säga en inte uppmärksammad fråga om huruvida man själv har tolkningsföreträde till det man själv har skrivit.

Jag börjar i Egenvärdes diskussionen.

Morian slår sig till ro med att citera ur en annan blogg nämligen Dennis på Katallaxi.

Han säger följande:

”I grund och botten handlar det om mål och medel. Vill man ha något, så är detta något ett mål. Och det finns förhoppningsvis ett medel för att uppnå det målet…

….Till skillnad från de flesta som kommentera Jonas inlägg, och likhet med Jonas själv, anser jag att det inte har det. Ett företag är något som man startar för att bedriva affärer, att producera något som i sin tur har ett värde. Det är på så vis ett medel och har ett instrumentellt värde. Ett egenvärde skulle innebära att företaget i sig, som organisation, har ett värde. Skulle det vara så kunde man tänka sig att staten startade företag i parti och minut som inte gjorde något annat än existerade. Men det vore slöseri. Snarare finns företag för att det är ett effektivt sätt att organisera produktionen.”

Jag delar Jonas och Dennis uppfattning om att det ytterst handlar om mål och medel. Dock har de en tämligen naiv syn på hur man sedan i praktiken gör uppdelning. Tvärtom är det just genom att se hur någon förhåller sig till uppdelning mellan mål och medel som man kan avläsa en världsbild. Säger man att det inte är ett egenvärde att det startas fler företag utan att det är produktionen som är bärare av egenvärdet så säger det något om en världsbild där entreprenörskap och initiativkraft inte är lika viktigt som i en värld där antalet företag som startas har ett egenvärde. Exemplet med staten som startar företag som bara existerar är ganska missvisande eftersom frågan inte gällde existensen av företag utan uppstarten och det tämligen självklart underförstådda att det är någon som startar företagen och att det inte är samma person som startar dem alla. Jag håller också med Jonas om att det finns en filosofisk diskussion kring egenvärde som man måste skilja från den vardagliga från vilken jag utgått i ovanstående resonemang. Filosofiskt får man nog säga att det är tämligen få saker som är egenvärden. Alldeles säkert är det inte företagens produktion. En telefon har knappast ett egenvärde, då den är ett medel för att ringa med, som i sin tur är ett medel för att kunna samtala, som ibland kan ha ett egenvärde men långt ifrån alltid. Min bestämda uppfattning är att den förda diskussionen skett i en vardaglig kontext och det är fullt rimligt att säga att nyföretagande har ett egenvärde.

Detta leder dock in på den andra diskussionen, om Morian tänkte sig användandet av egenvärde i en viss betydelse eller kontext, har inte då Morian tolkningsföreträde. Om de flesta som läser Morians text tolkar det som att det betyder viktigt eller centralt, medan Morian själv tolkar det som intrinsikalt och som i sig själv och oberoende av allt annat havandes ett värde, har han då inte denna rätt? Tyvärr inte, man bestämmer inte själv vad ord, satser eller satsbyggen betyder. Och det framgår med yttersta tydlighet att detta inte är en filosofisk kontext. En kontrollfråga: tycker Jonas Morian att chipspåsar, telefoner, it-system, brevpapper, kullager har ett värde i sig?

När vi nu har rätt ut det här med egenvärde och tolkningsföreträde kvarstår frågan: tycker Jonas Morian att nyföretagande har ett egenvärde? .

Andra bloggar om:: egenvärde

Jonas Morian

Detta inlägg är pingat på intressant.se


 #
Kd - moralens väktare?
Joakim | 21 Augusti, 2006 22:24

Nej! Inte om man tar fast på utformningen av deras "innovativa" internetengagemang. Kd letar efter volontärer som utan att uppge vem de jobbar för ska sprida det kristdemokratiska budskapet om t. ex vikten av en god etik. En moderat talesman kallar det hela innovativt vilket förstås är en innovativ översättning av ren och skär ohederlighet.

Andra bloggar om: val2006
kristdemokraterna


 #
Att rangordna intensitet i känslor
Joakim | 19 Augusti, 2006 21:23

Jag ska börja ett litet projekt som går ut på att analysera känslor; emotioner och affektioner: Som en liten introduktion ber jag om er hjälp. Det jag gör är att jag parallellställer två typer av känslor i en skala av stigande intensitet.

Missnöjd

Uttråkad

Butter

Beklämd

Upprörd

Förstämd

Irriterad

Ledsen

Vresig

Vemodig

Vrång

Melankolisk

Arg

Sorgsen

Ilsken

Deppig

Förbannad

Förbittrad

Vredgad

Ångestfylld

Rasande

Hatisk

Mina frågor till er är följande:

Är detta två klart identifierbara känslokategorier? (Är till exempel hat den yttersta uttrycket för att man är uttråkad? Och är det bara intensitet som skiljer de olika emotionerna inom kategorin åt?) Är intensitetsskalan korrekt( Är ilsken starkare än att vara arg?) Har jag missat några emotioner?

Andra bloggar om: känslor


 #
Miljöpartiets Valmanifest 2006 för Hälso- och sjukvården i Östergötland
Joakim | 18 Augusti, 2006 11:46

Hur kan vi minska behovet av vård och läkemedel? Hur kan vi göra vården mer tillgänglig, i synnerhet för de med störst behov och som kanske inte alltid har så lätt att göra sin röst hörd? Hur tar vi tag i den ökade psykiska ohälsa i samhället? Och hur kan vi förbättra dialogen med medborgarna och öka engagemang, delaktighet och inflytande? Dessa mycket viktiga och centrala framtidsfrågor lyfter Miljöpartiet i ÖStergötland fram i sitt valmanifest som jag nedan presenterar i sin helhet:

1.Minska behovet av vård

Livskvalitet ger hälsa och minskat vårdbehov

Miljöpartiet har en samlad politik som i sin helhet innebär att människan kommer att må bättre, bli friskare och få ett minskat behov av hälso- och sjukvård. Vi vill att vården prioriterar det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Landstinget ska också ta sitt ansvar som samhällsaktör för en ekologisk och socialt hållbar utveckling.

2. Tillgänglig vård nära människorna

En hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande vård

Miljöpartiets vision om en tillgänglig vård är enkel i sin kärna: Alla ska få den vård man behöver på rätt sätt vid rätt tillfälle. Vi vill fortsätta att samla och samordna vården i Närsjukvården så att patientens behov sätts i centrum. Avgörande är ett gott samarbete med kommunerna för att undvika att människor bollas runt och faller mellan stolarna. Äldre med många olika typer av besvär, människor med psykiska sjukdomar och människor med kroniska sjukdomar är exempel på medborgare som gynnas av en sådan utveckling av närsjukvården.

3.Krafttag mot psykisk ohälsa

Flexibel samverkan runt patienten

Miljöpartiet har länge hävdat att samhället inte bara är ekologiskt utan även socialt ohållbart. Därför räcker det inte att ge psykiatrin mer resurser. Miljöpartiet vill börja med att ge så goda förutsättningar som möjligt för att barn ska få goda uppväxtvillkor. Det samhälle vi lever idag innebär, oavsett uppväxtvillkor, en hård press på unga människor. För att möta behovet av samtal och stöd vill vi att landstinget hittar samverkansformer med t. ex kommuner, religiösa samfund och ideella föreningar. När specialistvård krävs vill vi att en modern och flexibel psykiatri möter medborgaren utifrån ett helhetstänkande.

4.Läkemedel är inte alltid lösningen

Vår livsstil måste förändras och bli hållbar

Den medicinskt tekniska utvecklingen har varit fantastisk. Moderna behandlingsmetoder där nya effektiva läkemedel är en viktig del har ökat livskvaliteten för många människor. Samtidigt får vi inte glömma människans förmåga att läka sig själv genom förändrad livsstil och förändrade tankemönster. En sådan enkel sak som fysisk aktivitet på recept kan ge mycket gott resultat.

5.Lyssna till medborgaren

Ett demokratiskt hållbart Östergötland

Kommunikationen mellan väljare och politiker måste fortsätta även efter valdagen. Ett fortlöpande engagemang från alla medborgare är nödvändigt för att de politiska besluten ska bli så kloka som möjligt. Därför vill miljöpartiet att denna dialog med medborgarna förstärks. Det är också viktigt att vi medborgare får ett större direkt inflytande över den vård som bedrivs.

Min blogg finns är nu lokaliserad i ">Linköping på Bloggportalen.se

Andra bloggar om: Valet 2006, miljöpartiet, hälso- och sjukvård


 #
Min egen litteratur kanon
Joakim | 18 Augusti, 2006 10:56

Ett tämligen godtyckligt axplock av böcker som betytt något för mig under olika skeden i mitt liv. Att jag sedan inte vill styra vårt lands svenskundervisning utifrån denna lista, och ingen annan heller, anar ni nog!

Andra bloggar om: Litteratur+Kanon , kanon

Momo eller kampen om tiden 10-12 års åldern

Matteus(Bibeln) 14 – 15 års åldern

Bröderna Karamazov 18- årsåldern

Bekännelser (Augustinus) 20- års åldern

Meditationer (Cartesius) 25- års åldern

Hundra år av ensamhet 30- års åldern

Vid floden Peidra satte jag mig ned och grät Senaste boken som gjort stort intryck


 #
Lobbyns roll i valrörelsen
Joakim | 17 Augusti, 2006 15:23

I en valrörelse sätts naturligt nog de flesta av politikens aspekter under extra starkt strålkastarljus. Särskilt belyses förstås relationen och kommunikationen mellan medborgarna och de förtroendevalda. I medborgarnas, liksom i de som kandiderar till ett förtroendeuppdrag, finns ett intresse att kommunikationen är så god som möjligt. Det är egentligen först när väljarens värderingar, trosföreställningar och åsikter matchar det parti man lägger sin röst på som ett mandat har utfärdats och legitimitet uppstår. Det är då folkviljan har kanaliserats. Det är därför otroligt viktigt att man röstar "rätt"!

Om detta är korrekt blir förstås allt det som stör kommunikationen mellan politiker och medborgare ett allvarligt problem. Statsvetare brukar ofta lyfta fram som en nyckelfunktion i demokratin att vi som medborgare på valdagen reglerar en förtroenderelationen. Då har vi en möjlighet att "ställa politikerna till svars". Det är riktigt att detta är en demokratisk nyckelfunktion, men det är knappast valdagen som tjänar som dess medium. I valrörelsen intar politikerna rollen som språkrör för sitt parti och under mandatperioden som verktyg för att genomdriva dess politik. De enskilda politikerna skärskådas istället internt i partiernas nominerings- och valberedningsprocess. För detta är ett brett folkligt engagemang i partipolitik avgörande och senare tiders medlemstapp får därmed betraktas som ett stort bekymmer.

Vad är det då som kan störa kommunikationen mellan medborgare och en kandidat till ett förtroendeuppdrag? En rad saker som innebär att kunskapen om politikerrollen och förståelsen för vad som ingår i ett förtroendeuppdrag på olika sätt förvrids. Valrörelsen kan till exempel förvandlas till en popularitetstävling där partiledare och andra kandidater haussas eller baissas på grund av irrelevanta faktorer och där tillslut ökning eller minskning i opinionen blir en nyhet i sig i en god eller ond spiral. Utnämningar av "valets viktigaste fråga" är en annan sådan distraktion där någon godtyckligt upptrissad fråga får oproportionerligt stor uppmärksamhet. Språktest för invandrare eller hanteringen av mobiltelefoner i klassrummet är exempel på sådana frågor.

I denna artikel vill jag fokusera på det fenomen som olika typer av lobbygrupper utgör. I samhället finns ett otal grupperingar som företräder olika specifika intressen, vars förmånstagare förstås varierar väsentligt i storleksordning och ekonomisk styrka. Problemet är att dessa intressen är så många och så specialiserade att politikens kärna i form av värdegrund och syn på världen som helhet riskerar att förlora sig i detaljer och sifferexercis.

Hur många patienter väntade i årets första kvartal på primär ledprotesoperation i knäled vid sjukhuset X? Ungefär hur stor andel, uttryckt som antal barn per tusen, av barn och ungdomar i åldern upp till 18 år i Sverige tror du använder antidepressiva medel, om man ser till antalet förskrivna dygnsdoser? Hur många dubbelturer per vardag anser ni skall trafikera samtliga hållplatser måndag fredag samt helger? (Tannefors, Sturefors, BjärkaSäby, Bestorp, Brokind, Gärdala, Opphem). Så här kan det låta från patientföreningar, BRIS och Järnvägsfrämjandet, som i fallen ovan, men det är förstås bara en droppe i havet av särintressen.

Sammanlagt växer bilden av politikern fram som en gigantisk datamaskin vars syntax error är ett stopp i informationschipset för fakta rabblande och sifferexercis. Syftet i de två första exemplen torde vara att dels sätta en politiker på pottkanten, dels skapa ett intresse för just deras specifika fråga. Att man sedan tror sig kunna åstadkomma detta genom förnedring är obegripligt. De flesta som söker kunskap om specifika frågor ger ju ska sägas i ärligheten namn utrymme för betänketid, som t. ex Järnvägsfrämjandet.. Kvarstår dock frågan om vilket syfte den givna information ska spela för mottagaren. Kommer antalet dubbelturer avgöra valet för de som efterfrågar detta svar? Eller tänker man sig att människor likt en kalkylator räknar ut ifrån den sammanvägda bilden av alla lobbyisters frågor vad som är rätt parti just för dem. Politik en algoritm!? Eller är det så att de som tycker att växthuseffekten är ett gigantiskt problem, eller att klasskillnaderna måste utjämnas, eller att skatten ska sänkas dramatiskt eller något annat viktigt. Att de kanske inte påverkas i så stor utsträckning av exakt hur många dubbelturer som ska trafikera en viss tågsträckning?

Min gissning är att det är så. Min gissning är också att vad de allra flesta politiker vill kommunicera med medborgarna är de stora värdegrundsfrågorna. Vilka principer ska vägleda oss? Hur vi ser på världen. Vilka som är de stora utmaningarna för framtiden?

Andra bloggar om: Val2006 , Lobbyns roll i valet


 #
Aftonbladet förtalar KRAV
Joakim | 16 Augusti, 2006 15:23

Aftonbladet hävdar i dagens tidning att den KRAV-märkta maten inte är hälsosam. Detta är sannolikt inte sant. KRAV-märkt och ekologisk och mat är lika hälsosam eller hälsosammare än konventionell mat.

Aftonbladet påstår att ekologisk mat inte innehåller mer näring än konventionellt odlad mat. Detta är sannolikt inte sant, men i alla händelser inget man kan fastslå som sant. Undersökningar från både Sverige och Storbritannien visar att ekologisk mjölk och kött innehåller betydligt mer av de nyttiga fettsyrorna omega-3. Dessutom visar forskning av Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp att ekologiska jordgubbar innehåller mer antioxidanter än konventionella.

Hur det än är med den saken är detta inte huvudpoängen med ekologiskt odlad mat. Det handlar istället om att i grunden säkra högkvalitativ mat i ett framtidsperspektiv. Det konventionella jordbruket är inte långsiktigt hållbart! En KRAV-ansluten bonde bidrar inte för att ta ett exempel till att sprida bekämpningsmedel till våra vatten. I 44 procent av alla vattenprov som togs i Sverige 1985- 2001 hittades rester av bekämpningsmedel. Bonden bidrar inte heller till fynden av bekämpningsmedelsrester i vår mat . Dessutom leder övergödningen i jordbruket till stora problem för våra hav och sjöar. Slutligen innebär KRAV- märkt mat drägliga förhållanden för våra djur. Höns som går fria, grisar som får sitt rättmätiga utrymme, kor som slipper trängas i trånga bås etc.

Det finns all anledning i världen att fortsätta köpa ekologiska produkter!


 #
Ytterligare en Blogginfektion
Joakim | 15 Augusti, 2006 12:40

Följande West Wing karaktär stämmer tydligen bäst in på mig. (Någonstans anade jag kanske ändå att mitt öde låg inom de presidentiella områdena)

Jed Bartlet

Powerful. Intimidating. Trivia Nazi. President Bartlet is all of these and more. A super-nerd who's into chess, National Parks, and rambling off things in Latin, POTUS is the 'real thing.' Not being completely upfront with the American people may cause him re-election headaches, though...

Which West Wing character are you?
 #

Konsten att få pappor att vilja vara hemma med sina barn
Joakim | 15 Augusti, 2006 11:17

Moderaterna och Kristdemokraterna närmar sig varandra och öppnar upp för ett gemensamt Alliansförslag inom den så infekterade familjepolitiken. För husfridens skull kan Hägglund tänka sig acceptera ett moderat förslag om skatterabatt. Förslaget går ut på att mammorna får 3000 kronor i skatterabatt om papporna stannar hemma och är barnlediga. Partiernas olika idéer om hur man ska få pappor att vilja umgås med sina barn handlar om att hitta en rätt avvägning mellan piska, morot eller ren lagreglering. På morotssidan finns förutom nämnda rabatt, folkpartiets jämställdhetsbonus, vilken innebär att föräldrar som delar på föräldraledigheten får en högre ersättning. På piskfronten hamnar en rad olika nivåer på kvotering i form av öronmärkta månader. Slutligen vill V helt enkelt att lagen ska förbjuda alla andra uppdelningar en fifty – fifty.

I de flesta fall är morötter att föredra framför piskor, men i detta fallet är jag tveksam. Det ligger något osympatiskt i tanken att pappor ska mutas att vilja ta hand om sina barn, eller mer nyanserat att klura ut situationer som gör att man slipper prioritera barn högre än ekonomi. Att med lag tvinga någon är förstås ännu värre, men låt oss inte underskatta piskan i form av kvotering. Den sänder signalen att samhället inte är beredd att stödja ett system där män inte tar sitt föräldraansvar på allvar, samtidigt som det får effekten att föräldrar verkligen tvingas fundera över vad som är viktigt.

I vanlig ordning är det miljöpartiet som står för de bästa idéerna. Mp vill att sex månader ska öronmärkas för pappan, men med förutsättningen att föräldraförsäkringen byggs ut till 18 månader. Jag tycker det är lysande, små barn behöver mer tid med sina föräldrar och föräldrar mer tid med sina barn. Min privata åsikt är dock att månaderna ska fördelas jämt mellan mamman och pappan. Ett argument mot detta är att barnen blir lidande om pappan vägrar ta ut sina månader. Javisst, men vems ansvar är det egentligen. Samhällets ansvar är att ge goda villkor för föräldrar att vara med sina barn under deras först levnadstid, men också att råda bot på ojämlika strukturer i samhället. Något litet ansvar måste vi nog ändå lämna över till individen, som till exempel att sätta sina barn i första rummet. Dessutom är det ingen katastrof för ett nio månaders barn att hamna på dagis. Det är inte bra, långt ifrån optimalt, tråkigt och otillfredsställande, men inte en katastrof. Svensk dagisverksamhet är bra och ska bli ännu bättre.


 #
Min skolpolitk del I: Overgripande behovsanalys
Joakim | 14 Augusti, 2006 21:38

Här följer en första övergripande analys av vad elever i den svenska skolan behöver. Notera att punkt två innehåller hela det pedagogiska uppdraget. Jag ska i kommande inlägg utveckla elevers pedagogiska behov. Jag vill med denna ingång och sätt att att föra skolpolitik markera mot de ständiga övertramp politker gör in i professionens sfär. Politikens roll är att föra samtal med elever, i viss mån föräldrar och skolan angående elevers behov och förutsättningar för lärande och personlig utveckling. Keps- och betygsfrågor är kvasifrågor vi kan lämna därhän denna valrörelse.

Övergripande Behovsanalys:

1.Elever har förstås först och främst individuella behov, men har således då det generella behovet att bli mött av skolan som en individ.

2.Elever har dessutom behovet att lära sig om det samhälle och den värld man hamnat i. Elever har också behov av att lära sig så pass mycket om sig själv att eleven kan ana konturerna av den funktion man kan komma att inta i framtiden.

3.Eftersom livet är här och nu och inte sedan har eleven ett behov av att skolan är så trivsam och glädjefull som möjligt.

4.Eftersom lärande och glädje kräver god hälsa har elever ett behov av god och näringsrik kost och rikliga tillfällen till motion, lek och rörelse.

5.Eftersom barn- och ungdomar är lika viktiga som vuxna har elever ett behov av att vara en integrerad del av samhället. Skolan får inte vara ett isolat.


 #
Rösta Långsiktigt
Joakim | 14 Augusti, 2006 10:10

Upptäckte på miljöpartiets hemsida att den affisch jag orerade över i förra inlägget tydligen inte går under beteckningen valaffisch. Nåväl här visar jag en affisch som faktiskt betecknas så och som naturligtvis ansluter förnämligt till Steget före. Röstar man på ett parti som är steget före röstar man ju också långsiktigt!!

Valaffisch


 #
Steget före.
Joakim | 12 Augusti, 2006 22:36

I aftonbladet utnämner en expertjury miljöpartiets valaffischer som valrörelsens bästa. Jag håller med även om det ska sägas att konkurrensen kanske inte är stenhård. Min favorit är:

Steget före.

I all sin enkelhet uttrycker den ett väsentligt skäl till varför man ska rösta på miljöpartiet. På en rad områden har vi varit först ut för att långt senare uppfattas som vedertagen sanning och omfattas av de allra flesta. Avgasrening, källsortering, naturvård, miljökonsekvensbeskrivningar och biologisk mångfald är bara några exempel. Störst av allt torde vara förutsägelsen om växthuseffektens betydelse. För två valrörelser sedan var vi i princip ensamma, nu talar alla om klimatförändringar och växthuseffekt och hur vi ska komma till rätta med problemet. Det senaste exemplet är förstås biltullarna i Stockholm. Succé trodde vi och succé blev det och övriga partier fick krypa till korset.

En följd av vår övertygelse om de miljörelaterade problemen storlek har varit insikten om att framtiden kommer att erbjuda en rad jobb kopplade till detta. Miljö ger jobb! Kontrafaktiska villkorssatser (hade det varit si, så skulle det blivit så) är alltid filosofiskt problematiska. Men man kan ju inte låta bli att spekulera vad ett större genomslag för miljöpartiets politik något decennier tillbaka skulle ha inneburit för svenska arbetsmarknad idag! Nåväl det är inte för sent. Miljöpartiet är fortfarande steget före. Kanske nästa valrörelse kommer att handla om ekologiskt jordbruk efter massiva rapporter om den allt mer näringsfattiga maten?


 #
Fyra små rätter
Joakim | 11 Augusti, 2006 22:17

Min goda vän, tillika bloggande begåvning, Anna har utmanat mig på infektionen Fyra små rätter. Denna delikatess kan jag naturligtvis inte stå emot att servera

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Verkstadsarbetare
Bärplockare
Bibliotekarier
Barn- och Ungdomsledare i Svenska Kyrkan


Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Den Röda Filmen
Hero
Mullholland Drive
Apocalypse Now

Fyra städer jag bott i:
Karlskorna
Jönköping
Askersund
Linköping

Fyra TV-serier jag gärna ser:
Eftersom jag inte ser på fyra TV-serier så väljer jag fyra gamla serier som jag mer eller mindre sett varenda avsnitt av:
Dallas
Fame
Lilla Huset på Prärien
Seinfeld

Fyra ställen jag vill åka till:
New York
Konungarnas Dal i Egypten
Rom
Ortygia en ö utanför Syracusa

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
www.lio.se
www.avanza.se
www.dn.se
www.svd.se


Fyra favoriträtter:
Sjötunga
Tournedos Rossini
Peking Anka
Skaldjurspaté

Fyra ställen där jag trivs:
På något berg
På någon havsstrand
I en hängmatta
Under en Ek någonstans i det unika eklandskapet utanför Linköping

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:
Gunnar Gustavsson
Björn Immerstrand (tror att du kanske har en blogg)
Baron de Baz (nätets knäppaste bloggare funner på Tolléns blogg ställandes en högst adekvat fråga)
Olle (where ever you are)


 #
Maktens förutsättningar del I
Joakim | 10 Augusti, 2006 16:29

Följande anser jag var grundläggande behov hos för människas möjligheter att blomstra. Jag återkommer till dessa "grundpelare". J

Jag ska dock börja lite trevande med maktens förutsättningar.

Makt definierar jag som möjligheten att gestalt en vilja.

Makt hänger ihop med självkännedom i nödvändigheten att veta vilka viljor som är värda att gestalta och med Funktionen för att ge sin vilja rätt perspektiv i samspelet med andra individer.

Makt förutsätter att man har kontroll över den verklighet vari viljan ska manifesteras. Världen måste kunna gå att förutsäga!

Större eller mindre makt kan analyseras till antalet viljor man kan gestalta.

Maktens storlek beror således på de redskap som står till ens förfogande.

Antalet viljor beror omvänt på hur mycket makt man har. För många viljor kan inte samsas samtidigt. Att vilja mycket är ett temporalt fenomen och tar plats i tiden. Att ha makt att göra det man vill är av godo, men är det lika självklart att stor makt då är av ännu större värde? En central fråga bli den om vårt behov av makt.

Makt kopplas alltså i grunden till begrepp som effektivitet, produktivitet och kvalitet. Ju mer av detta desto fler viljor kan få sitt uttryck i tiden. Makt förknippas dock oftast med när olika människors vilja kolliderar och beskriver då förutsättningarna för att en viss specifik vilja gestaltas och då på bekostnad av någon annans vilja.

Typer av makt bestäms i hög grad av komplexiteten i viljan. Svårigheten att identifiera maktinnehav hänger ihop med svårigheten att avgöra vem som bär viljan och vad den innehåller. Maktlöshet är den diskrepans som finns mellan vilja och gestalt. En diffus vilja skapar en diffus känsla av maktlöshet. En förutsättning för makt är således en tydlig vilja.


 #

Artiklar från buren: galenskap och psykisk ohälsa
Joakim | 05 Augusti, 2006 00:18

Jag har i tidigare inlägg sagt att:

- att överkonsumtionen kanske inte beror på att man åtrår materiella saker så het, utan tvärtom därför att man inte gör det tillräckligt het. Vet man precis vad man vill ha vet man ju också vad man inte vill ha!

- att vi borde hitta distraktioner. Avbrott i flödet av intryck som får oss att stanna upp, lyssna och reflektera.

- att veropen över materialism kan vara ett verop över en förlorad närvaro i distraktionernas tidevarv.

Att vi således behöver mer av Passion, tid och engagemang. Det verkar som att det sista är en följd av de två första. Om vi saknar inlevelseförmåga och lever stressade liv i en inrutad tillvaro blir naturligt nog svårt att fokusera och leva i nuet. Ett känt uttryck säger att vi borde vara som vattnet i en källa som ständigt svämmar över och inte som vattnet i ett kärl som för alltid binds av sina väggar.

Eftersom vi alla är unika individer med ett eget individuellt uttryck (böjelser) betraktas de få som ändå tillåter sig att svämma över som lite smått galna. Samtidigt blir kraven på de som är vatten i kärl allt mer obarmhärtiga. Du ska uppföra dig, kunna släppa loss, vara trevlig, kunna säga ifrån, vara vacker, men inte fåfäng, ha toppbetyg, men inte vara plugghäst, hinna med , slappna av, vara trendig, göra karriär, spendera tid med familjen….

Det vi kallar psykisk ohälsa är i många fall en följd av för lite galenskap och en allt för stor dos av anpassning. De mildaste fallen kommer inte ens i närheten av någon medicinsk behandling. Människor med en känsla av att det här (som kallas livet) blev väl inte riktigt som man hade tänkt sig, eller som stävjar det värsta med en rejäl fredagsfylla, eller som ber om syndernas förlåtelse i mässan, eller som utvecklar cynism, bitterhet eller förakt. En del av dessa kommer till insikt och skaffar nytt jobb, skiljer sig , säljer huset och gör en jordenruntresa eller börja med någon hobby de alltid drömt om.

För de mer känsliga kan det leda till fobisk rädsla, allvarliga depressioner, destruktivt beteende mot sig själv och mot andra. När normerna är så många och så fasta och alla tycks anpassa sig så väl kryper rädslan fram eller meningslösheten tornar upp sig eller så bryter man mot alla normer som bara går.

Lite mer galenskap skulle göra den här världen gott. Att skapa förutsättningar för detta måste vara en av politikens mest angelägna uppgifter. Nu är väl de maktmedel politiken har i detta sammanhang i och för sig ganska begränsade. Fast vänta lite, inte saknar väl politiker inlevelseförmåga, kreativitet och fantasi??

Detta inlägg är pingat på intressant.se


 #
Forsmarkincidensen: något för Kärnkraftskramare att bita i!
Joakim | 03 Augusti, 2006 12:56

Så har vi fått ytterligare bevis för att kärnkraften minsann inte är så ofarlig som det hävdas från en del håll. Sverige och svenskar har ofta en orealistisk syn sin egen förträfflighet, men det är naturligtvis inte otänkbart att det på sina ställen i världen finns länder med en något mindre ambition vad gäller säkerhet. Kärnkraft får mig att rysa. Det är ett otroligt korkat sätt att få saker att flytta på sig.

Säkerheten är naturligtvis inte det enda argumentet mot kärnkraft:

- Osäker slutförvaring

- Risk för terrorattentat

- Miljö- och hälsofarlig brytning av uran

- Slutligen samma argumnet som för fossila bränslen, det är en ändlig resurs, uran kommer att ta slut och för eller senare måste vi ändå ersätta med alternativ. Varför inte börja nu? Varför inte låta Sverige gå i bräschen?

Svara gärna på det Kärnkraftskramare!!

I och med detta inlägg har jag placerat min blogg i Linköping på bloggkartan. Det är där jag lever, bor och verkar och det är i till denna kommuns fullmäktige jag kandiderar. Återkommer framöver med lokalpolitik, vad jag tycker och vad Miljöpartiet i Linköping tycker.


 #

Vilken är valets viktigaste fråga?
Joakim | 02 Augusti, 2006 15:56

Denna fråga kommer att ställas i rikets olika medier, folk kommer att få rösta och en lista kan sedan presenteras. Frågan är förstås mångtydig i sin betydelse. Få tolkar nog det som en uppmuntran att välja ut några frågeställningar i stil med: Hur ska antalet specialister inom geriatrik öka?, utan vad som åsyftas är vilket politiskt område som betyder mest, t. ex sjukvård, skola, miljö. Det är i alla fall sådana områden som presenteras när man får välja mellan olika alternativ. En annan mångtydighet rör själva frågans natur. Är det en förutsägelse man efterfrågar eller är det vad man själv tycker är viktigast?

Ytterligare problem får vi om vi tittar på komplexiteten i bedömningen av viktighet. Förutsatt då att vi inte ser det som en förutsägelse och får facit genom olika ordkombinationers frekvens i media. Vilka möjligheter finns det när det gäller människors bedömning av viktighet? Några exempel:

TID: Är viktigast just nu eller bedöms bli viktigt under påföljande mandatperiod

AKTUALITET: Bedöms av yttre orsakar bli viktigt i framtiden.

BLOCK/PARTIDIFFERENS: Bedöms som viktig eftersom utgången av valet avgör utvecklingen

SIMPLICITET: bedöms som enkel att genomföra

SYMBOLIK: bedöms som viktig eftersom den tjänar som markör för förändring

NIVÅ: Bedöms som viktigast i relation till vilket val det rör sig om, kommun, landsting och riksdag. (förvånade få gör nog den kopplingen)

Det finns naturligtvis många fler faktorer. Faktorer kombineras av den individ som svarar på frågan och ut kommer ett mer eller mindre godtyckligt svar.

Frågan måste ju också ställas om svaret på vad som är den viktigaste valfrågan är det som sedan avgör hur man röstar. Sannolikt inte, men kanske är det vad som avgör en förändring i opinion och då i första hand förändringar inom blocken. Majoriteten röstar förstås på det som de röstade på vid förra valet, i varje fall på samma block. Valets viktigaste frågor är alltid de ideologiska.

Trots det ovan sagda ska jag ge en liten lista på vad jag ser som de viktigaste frågorna på nationell nivå under nästa mandatperiod och som tjänar till grund för att välja miljöpartiet.

1. Hur stoppar vi Sveriges oljeberoende?

2. Hur kan vi få till stånd ett ekologiskt jordbruk, så att maten vi äter blir näringsrikare och Österjön inte dör?

3. Hur kan den psykiska ohälsa i samhället minska?

4. Hur kan männsikors engagemang i och inflytande över politiken öka

5. Hur kan vi så snabbt som möjligt avveckla kärnkraften.

Ett sista problem(som jag tar upp) med denna typ av listor är att det är ohyggligt svårt att välja nivå och att hålla alla punkterna på samma nivå. Detta även om man inte är filosofiskt kinkig. Jag har gjort ett försök, även om jag reserverar mig en smula för rangordningen.


 #
Vapen och vapenexport
Joakim | 01 Augusti, 2006 14:39

Debatt om svensk vapenexport poppar upp lite titt som tätt i Sverige. Senast var det utvecklingspengarna i det så kallade Neuron projektet som diskuterades. I dagens corre var Yvonne Andersson ute och försvarade vapenindustrin med argument om arbetstillfällen och förlorad teknologi som skulle riskeras om man inte höll denna industri om ryggen. Nedan ska jag diskutera de frågeställningar jag anser vara relevanta i sammanhanget:

Inläget är pingat på intressant.se

Bör det finnas vapen?

Intressant är att jämföra begreppet vapen med begreppet verktyg, i vissa fall är det uppenbart att vapen sorterar som ett slags verktyg, medan det i andra fall ersätter det mer vida verktygsbegreppet. Det vi måste börja med är att definiera kontexten vari diskussionen rör sig, vilket jag då fastlägger som sfären mänskliga konflikter. Det blir då tydligt att sådana konflikter alltid kommer att finnas och att vi således måste ha verktyg för att hantera dessa. En möjlighet att lösa en konflikt är att oskadliggöra ett konfliktelement medelst fysiskt våld. Det är verktyget för detta som jag definiera som ett vapen. Bör det finnas sådana vapen? Nej, på sikt tror jag att vapen är ett hinder för att hitta mer effektiva verktyg för konflikthantering. Jag menar således inte att vapen och våld alltid är fel, men att det i framtiden och med en tydlig viljeinriktning, alltid kommer att finnas bättre alternativ. Även om vapen fortfarande behövs, måste vi också konstatera att vi utan risk kan börja en massiv nedrustning redan idag. Brist på vapen är inte denna världs mest utmärkande kännetecken!

Är vapen nödvändigt givet situationen idag?

Världen av idag är infekterad av historia, religion och nationalism. Mycket elände är en följd av europeisk imperialism, kolonialism och mission. I denna situation kommer oundvikligen våld att blossa upp då och då. Resurser och vilja finns inte för att förutse och förhindra att oroshärdar utbryter. I en sådan värld måste vi ibland ingripa med våld för att förhindra fasansfulla övergrepp och illdåd. Samarbetet och fokuseringen kring dessa interventioner måste öka och beredskapen för konventionella krig successivt minska. Krig mellan nationer undviks genom att banden mellan jordens folk stärks. Överstatliga och mellanstatliga institutioner, allianser och unioner är av största värde i en sådan process mot ökad förbrödring, eftersom de ökar utbytet och därmed förståelsen och toleransen mellan individer. Idag är försvarsbehovet för nationer i vård del av världen starkt begränsat, för att inte säga minimalt. Det finns dock andra hörn på kartan där situationen ser annorlunda ut. Länder i dessa områden kan mycket väl ha legitima skäl att bygga upp ett nationellt försvar.

Bör Sverige ha vapen?

I formell mening borde inga länder i stabila områden utan någon påtaglig hotbild ha vapen, eftersom insatsbeslutet ej ska ligga på nationell nivå. För överskådlig tid är det dock länder som ställer sina resurser till förfogande för insatsen. Det är således Sverige, eller något annat land som skickar trupp till en konflikthärd. Tycker man att det är bra, vilket jag gör, så måste man acceptera att Sverige har vapen. Dock har Sverige på tok för många vapen, vilket leder över till nästa fråga.

Bör Sverige ha ett invasionsförsvar?

Nej, naturligtvis inte. Vi ska delta i demokratiskt uppbyggda koalitioner där vi ställer resurser till förfogande i proportion till vår ekonomiska styrka och i viss mån efter någon slags riskkalkyl. I förhållande till vår BNP och till den hotbild som råder har Sverige orimligt höga militära kostnader, vilket naturligtvis har sina historiska förklaringar i den förda och förlegade neutralitetspolitiken. Världens samlade utgifter för militära ändamål måste dramatiskt minska. Ett värde i sig att få mindre vapen, men också en nödvändighet för att bekämpa kommande miljöhot.

Bör Sverige tillverka och sälja vapen?

Givet att vi behöver vapen behöver vi sannolikt någon som tillverkar dem, d. v. s en vapenindustri. Överger vi dock tanken på att ha en ensam kapacitet för att upprätthålla ett invasionsförsvar följer dock inte att vi behöver tillverka dem, inte heller att vi inte skulle göra det. Vad som dock följer är att om vi gör det så måste vi också kunna sälja dem. Ett bantat interventionsförsvar bär knappast ensam en vapenindustri. Förutsatt att vi, som är fallet, har ett moraliskt regelverk kring försäljningen faller en del av kritiken mot vapenexport per se. Att inte, om möjligheten finns, exportera vapen till länder med legitima skäl för ett försvar är inget annat än hyckleri när vi själva sitter på en av världens mest överdimensionerade försvarsmakter.

Nu är ju inte huvudfrågan om vi ska tillåta svensk vapenexport eller ej utan huruvida vi ska fortsätta att utifrån det allmänna understödja vapentillverkningen. I en värld där vi behöver så lite vapen som möjligt och där pengarna behövs till andra hot förefaller en sådan subvention mycket märklig. Ett argument som ofta hörs är att vapenindustrin medför en vital högteknologisk kompetens som vid en utslagning skulle gå förlorad. Detta är säkert, om än överdrivet, riktigt. Det finns en koppling mellan statliga satsningar och framgångsrika företag. Dessa satsningar måste dock ske i branscher som möter framtida behov, hot och möjligheter och där vi behöver mer(miljöteknologi t. ex) av det som efterfrågas inte mindre(vapen). Avslutningsvis, vad säger att inte svensk vapenindustri kan stå sig i konkurrensen?


 #