Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: I begynnelsen sprang jag ur nyfikenhet I nyfikenhet vandrar jag alltjämt Kunskap samlar jag Visdom söker jag Vem är det jag som ur nyfikenhet sprang
Kategorier
Länkar
Joakim Veckoslutspredikan 1
Joakim | 29 April, 2007 12:46

Sannerligen säger jag Eder, all intellektuell verksamhet strävar efter harmoni i ett så stort system som möjligt. De framgångsrika är de som inser att detta system är av begränsad storlek. Definitionen av intellektuell verksamhet utgår i detta sammanhang från strävan efter sanning för dess egen skull. Exkluderas görs därför specialisten som medvetet avgränsar sig för att uppnå kompetens.

Jag tillhör dem som har ytterst svårt att erkänna att världen är för komplex för att förstå i sin helhet. I min obegränsade värld råder disharmoni och visdomen är blott en hägring bortom ändlösa rymder av perspektiv och infallsvinklar.

En uppenbar risk i en sådan värld är att irrande längs disparata tanketrådars väv är att ens grundläggande värdesystem förskjuts och fragmenteras. Då uppstår kognitiv dissonans som innebär att den ena handen inte vet vad den andre gör. Man kan då likt en Jodenius profilera sig på lag och ordning och hög moralisk svansföring samtidigt som man bryter sig in i ett annat partis interna datanät.

Jag är fullständigt övertygade om att det system av trosföreställningar som denna min egen blogg uttrycker uppvisar en mångfald inkonsistenser och kanske en del dissonanser av mer grundläggande karaktär. Jag lovar att vid tillfälle skärskåda mina tankars uttryck.

Det måste finnas en tid också för självrannsakan.


 #
REKLAM för kommande inslag på min blogg
Joakim | 28 April, 2007 20:37

Sitter tillfälligtvis på en slö modemuppkoppling och inser att det inte kommer att bli något vettigt bloggande idag. Tänkte därför passa på att göra lite reklam för vad jag tänker skriva om den närmaste tiden.

1. Först kommer jag att utveckla men syn på skolpolitik och vara på en del kommentarer jag fått på ett tidigare inlägg.

2. Jag kommer inom kort kommentera Max Andersson och miljöpartiets EU-politik.

3. Ett av de intressanste blogginläggen på senare tid är Katrine Kielos betraktelser över identitet. Detta vill jag gärna meditera över.

4. Jag har tidigare utlovat en analys av medborgarlön och våra transfereringssystem.

5. Något om feminism och socialkonstrukionism kommer säkert

Ja, detta är vad som kan väntas den närmaste tiden. Hoppas något faller er i smaken.


 #
Därför förlorar Alliansen i Opinion
Joakim | 27 April, 2007 10:23

Visst är opinionsundersökningar ytterst osäkra som Bloggen Bent så riktigt påpekar. Det räcker väl med att säga Junilistan för att det ska gå kalla kårar utmed opinionsinstitutens rader av ryggar.

Än dock kan inte alla de hundratusental som tros ha lämnat Alliansens blåa famn antas vara en slumpens skapelse. I valrörelsen skrev jag ett blogginlägg som handlade om vikten av att människor faktiskt röstade ”rätt”. Detta känns tämligen aktuellt då det verkar som att många menar att de röstat ”fel”.

Bloggaren.se skriver att Alliansens Stora lögn nu fäller alliansen. Enligt vad jag förstår genomför de ganska konsekvent de utfästelser som framfördes i valrörelsen. Ingen som lästa Alliansens manifest och program kan vara det minsta överraskad. Diskussionen om A-kassa och fastighetsskatt fick därtill väldigt stort massmedialt genomslag.

Kanske kan man förklara opinionssvängningarna genom att säga att det finns tre typer av väljare:

  1. Det intellektuellt övertygade. Här återfinns ideologer, teoretiker, men också de som bara gör privatekonomiska kalkyler. Gemensamt är att de noga tänkt igenom sitt val.

  2. De som leds av en berättelse. Dessa är så kallat implicita ideologer. På samma sätt som man kan tala svenska grammatiskt korrekt utan att på något övertygande sätt kan redovisa den grammatiska strukturen.

  3. De impulsiva. Här återfinns de som kan säga ”Nä, nu har vi fått nog av Göran Perssons buffelfasoner”, eller ”Reinfeldt, han är så stilig, sympatisk är han också, han kan nog fixa till saker och ting”

Vad som är uppenbart är att mellan dessa grupper finns inga vattentäta skott utan det handlar om en glidande skala av benägenhet där vi alla har olika stor dos av vardera grupps typbeteende.

Vad man också kan konstatera är (1) och (3) är det som vanligen styr vårt beteende. Att har stora väljarskaror av typ 2 är en formidabel styrka för ett parti och har i högsta grad gällt för socialdemokratin.

Vid stora svängningar i opinion kan man dra slutsatsen att grupp (2) minskat till förmån för grupp (3).

Jag delar i all väsentlighet den analys som Marta Axner gjorde i vintras:

”Jag tror att det avgörande skedde på ett ganksa tidigt stadium i valrörelsen, kanske redan förra sommaren. Alliansen med moderaterna i spetsen lyckades fånga problemformuleringsinitiativet och deras omvärldsbeskrivning fick fäste. Sverige är ett land med stora problem, gigantisk arbetslöshet och en stor (allt större ju längre valrörelsen gick) del av befolkningen i "utanförskap". Samtidigt framställdes den socialdemokratiska regeringen och Persson speciellt som gammal, trött, ointresserad av människors situation och allmänt maktkorrumperad.”

Om hennes analys är riktig innebär det ett dubbelt angrepp på socialdemokratin. Dels utsätts den socialdemokratiska berättelsen för ständig beskjutning och får människor att tvivla. I en sådan situation hamnar man i grupp (3) och en ackumulera bild av en bufflig, arrogant och trött Göran Persson får full effekt.

När Göran Persson väl är borta vaknar denna grupp upp och finner ett samhälle styrs av en berättelse som de egentligen inte delar. Detta menar jag förklarar en stor del av den socialdemokratiska uppgången, dock inte hela.

Vad beror de sista procenten på? En Mona effekt? Ett statistiskt fel? Jag vet inte.

Andra bloggar om: opinion, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen

Pingat på intressant.se


 #

Miljöpartiet bör släppa kravet på EU-utträde
Joakim | 26 April, 2007 10:14

Det är förstås mycket i EU-projektet man kan och ska vara kritisk till. De som driver kravet på att Sverige ska lämna EU tenderar dock att förväxla utträdesfrågan med frågan om EU är bra eller dåligt. Naturligtvis är de intimt sammankopplade men det är inte samma fråga. Tror man till exempel att:

- EU- projektet inte är dömt att misslyckas

- EU har en möjlighet att väsentligen förbättras

- EU har uppgifter som är av största vikt och som inte kan vänta

Då är det långt ifrån självklart att man utifrån åsikten att EU har stora brister drar slutsatsen att Sverige måste lämna denna gemenskap. Så är det för mig och enligt en undersökning gjord av Göteborgs Universitet(rapporterad av DN och Svd) så också för en stor del av svenska folket.

Göteborgaren och riksdagsledamoten Max Andersson drar dock inte denna slutsats. Han skriver:

”Man kan visserligen inte förneka att folkomröstningen om EMU gick väldigt bra för vår sida. Och när nu Open Europes undersökning visar att bara 4% av svenskarna vill ha mer makt till EU, och hela 78% skulle rösta nej till EU-konstitutionen så måste vi ha gjort något rätt.”

Och drar slutsatsen:

”Det är hög tid att vi börjar föra fram utträdeskravet på allvar.”

Nej, Max, vad undersökningarna säger är att trots att svenskarna är djupt kritiska till EU så inser man det finns värden med EU som är så viktiga att man ändå vill vara kvar. Min slutsats är att Miljöpartiet måste släppa kravet på EU-utträde!

Särskilt allvarligt för miljöpartiet är den koppling som svenska folket gör mellan EU och miljö. På grund av det som är vår viktigaste fråga vill svenskarna ha något som vi är emot. Denna diskrepans kan inte i längden var gynnsam för oss.

EU är inte optimalt, men det är den gemenskap i vilken vi med förenade krafter måste ta oss an framtidens stora klimatutmaningar. När jag ställer frågan om vad det skulle gagna Europa om Sverige lämnar EU brukar EU-motståndare säga att fler kanske följer efter och så småningom vittrar bygget ihop och sedan kan vi bygga upp något nytt. Bortsett från att det rimmar illa med vår ståndpunkt när det gäller EU-vidgningen, så vill jag ställa frågan HAR VI TID MED DET? Är det inte bråttom att med gemensamma krafter skapa ett uthålligt och hållbart samhälle. Kan vi sitta och vänta på den optimala organisationen?

EU är inte dömt att misslyckas och vi kan påverka. Jag t. ex var med och drev en kampanj mot att Sverige inte skulle delta i EMU, och se det gick ju bra. Europas folk var inte nöjda med EU-konstitutionen och se det bidde ingen konstitution. Carl Schlyter(som jag för övrigt helhjärtat stödjer som vår EU-parlamentariker) brukar oja sig över hur odemokratiskt EU är, men i samma andetag flödar det av exempel på hur han faktiskt har betydelse.

Nä, kära partivänner, det är dags att vi rycker upp oss och skaffar oss en tydlig politik över hur vi vill förändra EU och vad för sakfrågor vi inom dess ram vill driva. Detta kräva svenska folket och det med rätta.

Andra bloggar om: EU, miljöpartiet, politik, opinion

Pingat på intressant.se

Pingat på twingly.se


 #
Att döda delfiner
Joakim | 25 April, 2007 16:29

Aftonbladet rapporterar om delfinslakten i Japan. Bakgrunden är den ohyggliga film som spridits via Youtube, där denna företeelse visas in i minsta detalj. Spontant kan jag bara känna avsky och överträffas i den kategorin endast av jakt på människoapor, t. ex Schimpanser, som enligt min mening kommer väldigt nära mord.

Visserligen ska man ju akta sig för att döma andra kulturers vanor och traditioner, men vi lever ändå på 2000-talet i en värld som måste kunna gå att förändra också i nivå med traditioner och moraliska föreställningar. I en global värld är det rimligt att vi ställer krav på varandra.

Den svåra frågan och som indikerades i inledningen handlar om valet av djurart. Varför är det fel att just döda delfiner? Den andra frågan som rör den traditionella jakt- och slaktmetoden är förstås enklare. Djurplågeri är djurplågeri och det överallt, även i Japan, och ska således fördömas. Inget medvetet liv ska i onödan utsättas för lidande.

Vilka djur får man döda och vilka får man inte döda? En del som har styrkan att avstå från biffen och det av nötkreatur präglade landskapet har det förstås enklare. Inga djur bör dödas, slaktas och ätas upp! Vi som inte har denna styrka och har svårt att föreställa oss ett landskap och en kultur helt utan djurhållning i slaktsyfte får det förstås en smula mer besvärligt. Som en parantes vill jag dock i sammanhanget säga att det är min fasta övertygelse att vi måste minska vår köttkonsumtion högst väsentligt på grund av miljöskäl och i framtiden kanske också på grund av matbrist.

Min fråga nu är av mer moralisk natur och där det handlar om att antingen döda eller inte döda alls. Anledningen till att vi upprörs av delfin slakt är att delfiner är söta, vänliga och intelligenta. Rent allmänt kan en förteckning av omständigheter som utgör hinder för jakt se ut så här:

- Utseende

- Temperament

- Traditionellt nära relation till människan

- Intelligens

- Sällsynthet

- Likhet med människan

- Nyttan

Visa av punkterna, i synnerhet de tre första, kanske mer förklarar varför vi känner på ett visst sätt än varför det är fel i rationell mening. Kanske är det mer en fråga om estetisk indignation än en etisk sådan. Det finns naturligtvis en evolutionär förklaring till att vi sympatiserar med det sköna och det vänliga, dels i sig men också som en överföring från människa till djur.

Nytta kopplas ju till vad som är ett behov och vilka krav man ställer där kan ju variera. Ett minimum krav är väl att man inte dödar blott för att man tycker det är roligt.

Sällsynthet kan förmodligen kopplas till en kristen förvaltartanke. Vi människor har ett ansvar att vårda vår planet och att se till att djurarter inte utrotas.

Likhet med människan är viktig tror jag och beror på att vi intuitivt inser att vi aldrig kan kommunicera särskilt mycket med en fisk eller fågel vars livsbetingelser skiljer sig så markant från oss. En schimpans däremot har en livsvärld som är mycket lik vår. Det är därför jag menar att mord inte är ett långsökt epitet när en människoapa dödas av en människa. Det finns en potentialitet att vi faktiskt kan utbyta tankar med detta djur!

Så har vi då intelligens och grad av medvetande kvar. Delvis tror jag att vi felaktigt och enligt förra stycket tror att vi kan kommunicera med delfiner. Viktigare är nog trots allt att vi tillskriver delfiner en intelligens som gör dem kapabla att förstå att de är utsatta för jakt och medvetna om att de kommer att dö. Hur man än minimerar lidandet av själva slakten kommer de alltid förstå vad som händer med deras kamrater som släppas upp på flodbädden…

Därför tar jag bestämt avstånd från jakt på delfiner

Jag Ska Inget Ha har tidigare bloggat om delfinslakten, där finns också filmen

Andra bloggar om: delfinjakt, japan, etik, veganism,djur, djurrätt, delfiner

Pingat på intressant.se

Pingat på twingly.se


 #
S väljer populismen som strategi för sin Skolpolitik
Joakim | 25 April, 2007 09:59

Man förstår vad vi har att vänta av S, kanske som genomgående tema, men helt säkert inom skolpolitiken: populismen som strategi. I alla tider och i alla samhällen har det funnits en känsla bland den äldre befolkningen att det var bättre för och att ungdomen aldrig varit så urartade som just nu. En linjär utveckling från Sokrates skulle då ge en verkligt monstruös skapelse i det som i detta nu betecknas "Dagens ungdom"

Eftersom jag vet att det inte förhåller sig på detta sätt handlar det självfallet om psykologiska mekanismer som man som politiker måste sätta sig över eller medvetet spela på. Folkpartiet har gjort det senare till sin egna sköna konst. "Nu minsann ska det bli ordning och reda" Betyg, kunskap, disciplin! Så skall ett monster tämjas. Givetvis har detta väldigt lite med verklighetens problem och lösningar i skolan.

En sanning som S har känt till tidigare och förmodar jag fortfarande känner till, men som man av strategiska skäl nu väljer att inte agera utifrån. Som icke-sosse kan jag bara beklaga att S nu väljer att lämna sitt bidrag till en fördumning av politiken. I en värld där jag själv varit sosse hade jag därtill kunnat beklaga att man istället för att förnya sin politik med utgångspunkten i vad som är bäst för skolan, väljer att förnya sin politik med utgångspunkt i vad som är mest gångbart i valmanskåren.

Det finns två verkligt viktiga framtidsfrågor för en mer vänsterinriktad skolpolitik:

  1. Hur skapar vi en styrning av skolan som utgår från elevernas behov och som inkluderar lärare, föräldrar, närsamhället och medborgarna i allmänhet?

  2. Hur kan vi organisera skolan så att nya kreativa lösningar ger en stimulerande skolmiljö med entusiasmerade lärare och engagerad personal.

Mer om min skolpolitik här och här

Andra som kommenterar Sahlins utspel: Jonas Morian, Peter Andersson, Katarina Bredberg

En som redovisar mer om den oro man kan känna för Socialdemokratisk förnyelse är Katrine Kielos

Andra bloggar om: skola, politik, Mona Sahlin, populism

Pingat på intressant.se


 #
Storinkvisitorn Janne Josefsson i direktsänd häxprocess
Joakim | 24 April, 2007 21:28

Platsen är Vetlanda. Året är 2007. Storinkvisitorn Janne Josefsson uppviglar folket medelst verbal eldgaffel. Offren kvider och lider. Att bålen på torget redan är tända framgår med all tydlighet...

"Har vi fått några svar?" - - - "NEJ!

En häxprocess har inget slut och är inte rationell. Krav reses, men inget kan svara mot kravställarens törst efter...

Fakta:

1. Ett ohyggligt fel begicks i Vetlanda och en flicka fick utstå otroligt mycket lidande.. 2. Detta har erkännts. 3. Den ansvarige har avgått. 4. Detaljerna kring hur och varför kommer att utredas.

Vad jag tror:

1. Socialchefen verkar vara en duglig person, säkert över snittet. 2. Det finns sannolikt stora brister inom socialtjänsten i Sverige -Detta bör utredas. 3. Det är sannolikt inte lätt att handlägga socialtjänstärenden- att omhänderta ett barn kan aldrig vara en picknick. (och skulle så ske är naturligtvis storinkvisitorn där med sin eldgaffel).

Någonstans handlar det också om hur stora resurser vi som samhälle är villig att lägga på denna typ av verksamhet. Att garantera att fel aldrig uppstår kostar pengar. Notera också att en majoritet av svenska folket valt en regering som har en ambition att sänka skatten.

Avlsutninsvis menar jag att det är djupt beklagligt att en journalist uppviglar folket till att stå och skandera om en socialchef: "Vad ska Ola göra - avgå, avgå. Vad tycker vi om Ola - illa, illa". Att tro att det var själva sakförhålladena som ledde till detta och inte sättet som Janne Josefsson presenterade just dessa förhållanden är djupt naivt. Sanningen är ju att folk visste och kunde ha berättat för folk som kunde ha berättat vidare som kunde ha samlats på torget för att skandera dessa saker. Så skedde inte. Och det är naturligtvis inte det jag moraliserar över.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: media, Janne Josefsson, Uppdrag granskning, Louise, Vetlanda


 #

Ända in till döden via snillrika rss-flöden
Joakim | 23 April, 2007 15:44

Leijonborg avgår, antalet friskolor ökar, Zlatan missar EM-kvalet och allt fler känner ett behov att bevaka sina hem via kamera. Två personliga tillkortakommanden och två samhällsfenomen i brännpunkt för denna dags mediala förstoringsglas. Det händer hela tiden så mycket och i händelsernas förlopp blir vi till. Ju mer det händer desto mer blir vi rent av till. Vi växer och sväller i den massmediala floden och kräver allt fler nyheter att föda oss med och ingen kan säga att vi inte är välgödda; TV8, metro, DN, Googleearth och hela vida bloggosfären. Ända in till döden via snillrika rss-flöden.

Ju fler förändringar vi kan registrera desto större blir vårt medvetande. Scenen för vår detektion av förändring bestämmer vår roll i universum. Självklarheter. Är det presidentval i Frankrike? Har björkarnas blad slagit ut?

Är en scen bättre än en annan?

Ok, när det inte händer något upphör vi att existera. Detta visar sig bland annat när människor ofrivilligt hamnar i isolering med fattig kognitiv stimulans. När något händer bekräftas vi och vi växer. I dagens samhälle händer det mycket. Är detta ett problem? Eller är det rent av något positivt.

Som vanligt så beror det på; på omständigheter och på individen.

Kanske ska en fruktbar ingång handla om den sunda balansen i hur vi hanterar och utsätter oss för intryck och information. Några insikter som startpunkt kan vara:

1. När vi uppslukas av något missar vi något annat

2. När vi tänjer vår kapacitet så ökar den.

3. Med vidgade vyer vidgas känslan av ansvar

4. Om vi medvetet processar information kommer vi också omedvetet att göra just detta. Vi blir datamaskiner.

5. Du möter aldrig kärleken i helikopter.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: massmedia, information, IT,


 #
Definition av politik
Joakim | 20 April, 2007 08:07

I vidaste mening är politik det som får effekt på alla slags utbyten människor emellan; en mamma som ammar sitt barn, en forskare som presenterar sina rön på en konferens eller en person som reser från punkt A till punkt B. Alla slags interaktioner och relationer bestäms av en politik eller möjligtvis avsaknaden av en sådan(som ju också är en politik). Alla beslut som rör mänskligt utbyte är inte politiska, men allt har fått sin bestämning genom ett politiskt beslut. En företagare beslutar själv att säga upp 10% av sin arbetskraft i enlighet med FiFu, men anställningsvillkor och uppsägningsvillkor och FiFu-principen ligger som en bestämning antingen direkt eller indirekt av politiska beslut.

Politiska bestämningar kan vara reglerade i större eller mindre omfattning, vara direkt eller indirekt, vara artikulerad eller underförstådd, men likväl allt är politik! Den enkla förklaringen är, vare sig vi vill det eller ej, att människan är ett kollektivt djur med ett stort socialt och kollektivt intresse. Människan som individ är hjälplös. Det är lätt att glömma i den moderna värld vi lever i, mångfacetterad och svåröverblickbar ger den illusionen om den fria individen utan band till någon eller något.

Poltik som verksamhet är i enlighet med ovanstående resonemang alla försök till att påverka ett beslut. I barnet som slänger sig stortjutande på golvet i affären för att få en godispåse, ser vi redan en gryende politiker. Poltik är vidare alltid ett medel för att uppnå något. Att stjäla godispåsen är inte politik om målet är godispåsen, utan stöld. Är syftet att påverka godispriserna är det politik….och stöld?

Partipolitik, menar jag, bör vara en strategi för att fatta beslut som rör samhällets övergripande organisation på olika nivåer och som sker mot bakgrund av en ideologi och en världsbild.

En ideologi, i partipolitisk kontext, är det grundläggande värdesystem som kan härledas från ett partis beslutsförslag, eller omvänt det som, tillsammans med andra faktorer, ger beslutsförslagen som konsekvens. Det är framförallt inte de olika värden som är intressant, utan de olika tyngdpunkter ett parti ger åt olika värderingar. En ideologi är således mer adekvat en viss balansering av värderingar.

Ett partis ideologi är dock inte en tillräcklig förklaring för ett givet politiskt beslut. En annan viktig komponent är sammansättningen av faktaövertygelse. D.v.s vilken världsbild man har. Faktaövertygelse och värden hör ihop på så sätt att faktaövertygelse baserar sig på fakta som valts ut mot bakgrund av värderingar och andra faktaövertygelser. Det går att på ett meningsfullt sätt tala om grundläggande värdering men det lämpas sig sämre att tala om grundläggande faktaövertygelser.

Ett politiskt beslut fattas således mot bakgrund av att följande frågor ställts:

  1. Hur påverkar beslutet balansen mellan mina värdering?
  2. Hur påverkar beslutet min världsbild? Eller mer korrekt: Hur påverkar de faktaövertygelser, som beslutet förbinder mig att anta, de övriga faktaövertygelserna som ingår i min världsbild.

Känner jag att mina grundläggande värderingar och min världsbild ej rubbats i alltför stor utsträckning, så var det ett adekvat beslut. Vad som sedan är ett legitimt eller rätt beslut är en annan fråga. (Man kan också fråga sig om det finns grader av rätt och fel, och hur man i så fall motiverar det.)

Politik innebär också, menar jag, att ha en vision. Visionen är ett realiserande av de grundläggande värderingarnas balans, den rådande jämvikten i kombination med en artikulerad övertygelse om vad som är möjligt och omöjligt. Många olika slags samhällen är tänkbara utifrån grundvärderingarnas jämvikt. En individ behöver inte välja, men det är ett partis plikt att så göra. Vilket naturligtvis inte innebär att man inte kan ändra sig, men att väljare har en rätt att veta vad ett parti för ögonblicket tänker och tycker, tror och hoppas.

Visionen, i alla fall för miljöpartiet, ligger antagligen långt bort och har en utopisk karaktär, varför det behövs en handfull tydliga och uttalade strategier för att nå visionen. Strategierna ska inte utgår från att det utopiska samhället redan existerar utan ska vara karta för att ta sig igenom en skiftande terräng och kunna möta praktiska problem. Ett enklare sätt kan vara att utarbeta delmål till visionen och att utarbeta strategier för att nå dem. Ett delmålsförfarande är dock också en strategi.

Det är av avgörande betydelse att de grundvärderingar och faktaövertygelser som ligger till grund för strategierna också ligger till grund för visionen. Visioner som på ett radikalt sätt avviker från hur människan och samhället fungerar idag har visat sig vara farliga utopier varur inget gott kommit.

Slutligen är det viktigt att konkretisera strategierna i ett antal politiska riktlinjer, och som också kan vara underlag för kompromisser.

Ett politiskt beslut är alltså ett beslut som tagits utifrån ens balanserade värdering och ens världsbild i syftet att förverkliga en vision, med hänsyn taget av realpolitikens kompromissande.

Pingat på: intressant

Andra bloggar om: politik, ideologi, strategi, vision


 #
Nästa val riskerar att bli en ren privatekonomisk kalkyl
Joakim | 19 April, 2007 14:24

Om man tänker några varv kring hur de stora samhällsproblemen ska kunna få sin lösning finner man snart tre mer eller mindre omöjliga vägar som i varierande grad ter sig oaptitliga eller orättvisa. Problemen handlar om att en ohämmad tillväxt som leder till förstörda livsvillkor inte helt lätt kan ersättas med omvänd tillväxt utan att stagnation och kaos infinner sig. Problemet med tillväxt finns inte heller bara i den yttre världen utan även i människan. En ständig tillväxt innebär en ständig produktivitetsökning som innebär en specialisering där var och en hela tiden antingen måste prestera optimalt eller inte prestera alls. Å ena sidan inser var och en att det inte är så vi människor fungerar och att många kommer att må väldigt dåligt i ett sådant samhälle. Å andra sidan är det väldigt svårt att se hur det mänskliga samfundet skulle kunna låta bli att göra sitt bästa.

Den första vägen är förstås att inte göra något alls. Vi hoppas på ett mirakel helt enkelt. Den offentliga sektorn kan, trots en sjunkande andel av BNP och ökade medborgliga krav och behov, leverera en god offentlig service med nöjda medarbetare och en nöjd befolkning. Det köpstarka samhället hittar miljöteknik som är hållbar och människor vänjer sig vid arbetslöshet eller ett allt mer uppskruvat tempo i arbetslivet.

Den andra vägen handlar liksom den tredje om att styra om samhället från konsumtion av varor till konsumtion av mer miljövänliga tjänster. Här gör vi det genom att låta individen själv bekosta alla välfärdstjänster. Genom överkonsumtion och lyxkonsumtion kommer mer resurser kunna läggas på det som vi alla egentligen tycker är viktigast: vård, skola och omsorg. Samhället blir därmed förstås djupt orättvist och osolidariskt.

Den tredje vägen handlar tvärtom om att öka inslaget av gemensamma ansträngningar, inte blott via skattsedeln utan också i mer spontana samarbeten, för dessa nyttiga tjänster. För detta ändamål krävs dock att solidariteten som politiskt inslag sätts i centrum och blir till en genuin folkrörelse. Redan den förra regeringens ständiga tal om tillväxt bidrog till att i de närmaste omintetgöra denna lösning. Den nuvarande regering gör allt vad de kan för att genom sin plånboks fixering sätta sista spiken i kistan för den tredje vägens politik. Nästa val riskerar att bli en privatekonomisk kalkyl!

Allt är dock inte nattsvart. Jag tror på en grön folkrörelse i solidaritet med miljö, människor och natur. Jag tror på en människa som inte vandrar ensam och är sig själv nog, en människa som hittar sitt sammanhang och finner sig själv i gemenskap med andra och inte i prylar och statussymboler. Att vända denna skuta, så lastad med konsumtionens värderingar, är inte lätt, men det går!

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik


 #

Paradox
Joakim | 05 April, 2007 12:20

Bloggandets paradox för mig innebär att vid det tillfällen som man har som mest att skriva om så har man också den minsta tiden att verkligen få detta skrivet. När jag nu alltså återupptar bloggandet är det på grund av det faktum att jag har så lite att säga.

Detta är förhoppningsvis inte helt sant, men det kändes som en bra ursäkt.


 #