Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: I begynnelsen sprang jag ur nyfikenhet I nyfikenhet vandrar jag alltjämt Kunskap samlar jag Visdom söker jag Vem är det jag som ur nyfikenhet sprang
Kategorier
Länkar
Om den ojämställda vården och vad man kan göra åt den
Joakim | 31 Augusti, 2007 12:36
På min nya blogg:
http://joakimhorsing.wordpress.com

Skriver jag idag bland annat om:

Den nya klimatmålen
Men framförallt om

Diskrimineringen inom vården

Andra bloggar intressant om: klimat, diskriminering, hälso- och sjukvård
 #
Flyttar, äter torsk och skriver om gröna gubbar på nätet
Joakim | 30 Augusti, 2007 11:42
Flyttar nu till
http://joakimhorsing.wordpress.com

Där kan ni läsa om:

- Gröna Ansikten på webben

och

- Varför vi äntligen kan börja äta torsk igen

Vänligen,

Joakim Hörsing

Andra bloggar intressant om: torskfiske, facebook, miljöpartiet, ekologisk mat

 #

Flyttar till nytt hotell trots allt
Joakim | 29 Augusti, 2007 23:16

Har bestämt mig för att flytta ändå. Det blev inte webblogg utan wordpress.

Jag har snart fört över alla mina inlägg från bloggsite och webblogg dit.

Läs gärna mitt första inlägg på wordpress redan nu om Folkpartiet och det tilltagande skolket!!

Andra bloggar intressant om flyttning, wordpress, folkpartiet, skolk


 #
Kör lite parallellt på Webblogg
Joakim | 17 Augusti, 2007 18:48

Testar ett nytt blogghotell, Webblogg, och kör lite parallellt där.

Kika gärna in på Joakim Hörsing

Trivs egentligen bra här, men det finns vissa tekniska fördelar att byta. Framförallt att man kan lägga in banners i menyerna, vilket innebär att man kan lista sig på Bloggtoppen och Topbloggarea mfl.

Det har ju utlvovats tekniska förbättringar här till hösten, så vi får se hur det hela slutar. I längden kan jag naturligtvis inte ha två bloggar.


 #

Det odlas knark i Linköping
Joakim | 17 Augusti, 2007 13:33

Corren låter meddela att Cannabisplantor syns lite varstans i stadens rabatter. Tydligen handlar det om drogliberala aktivister som under beteckningen "operation overgrow" planterar dessa grödor runtom i vårt rike. Så håll utkik efter Cannabis gott folk!

Bloggen Anna spekulerar reflekterar intressant över hur det offentliga rummet används på nya kreativa sätt i vårt mediestinna samhälle.

Liksom Anna, har jag svårt att inte haka på det komiska i dessa förehavanden, snarare än att ägna mig åt allmänn förfasan.

Får väl dock avsluta med att säga att knark inte ska legaliseras och att Cannabis långtifrån är en oskyldig drog.

Andra bloggar intressant om: cannabis, droger, Linköping, drogliberaler, aktivism


 #
En tid av vrede och frustration
Joakim | 16 Augusti, 2007 23:25

Gick förbi en tonårsflicka på stan idag. På hennes armar lös ett 50-tal röda ärr efter skärsår som ett skrik av desperation. Idag läser jag i DN om två tonårsflickor som misshandlat en tioåring svårt och brutalt.

Inåtriktad vrede - utårtiktad vrede - samma frustration?

Aldrig har det existerat ett mer välmående samhälle än det vi har i Sverige och några andra västerländska länder. Ändå denna frustration.

Det är alldeles för många som inte lyckas skapa en meningsfull och berikande tillvaro eller för en allt för stor grupp lyckas inte samhället skapa de mest grundläggande förutsättningarna för just detta. Allt kan inte samhället, eller ens den sociala gemenskapen lösa, men vi kan bli bättre, mycket bättre.

Den misshandlade flickan och de två förövarna finns i ett sammanhang som många individer har ett större eller mindre ansvar för att dessa hemskheter kunde få äga rum.

Andra bloggar intressant om: frustration, våld, misshandel, ungdomsbrottslighet


 #
Är Gud miljöpartist?
Joakim | 15 Augusti, 2007 23:23

Tja, det var väl en smula hädisk rubrik, men i alla fall bakgrunden är en undersökning, The Obstacle to Growth Survey, som tidningen Dagen redovisar och där mer än 20000 kristna fått svara på frågor om sin andliga utveckling.

Det framkommer bland annat att stress och hög arbetsbelastning är den främsta orsaken till att det är lite si och så med den andliga tillväxten hos världens kristna.Inte minst hos präster och pastorer.

Ett Friår för kyrkliga tjänare skulle således vara ett gudi behagligt beteende och rent allmänt borde tankar om arbetstidsförkortning vara något som tilltalade den högre makten.

Något att tänka på för det tillväxt och konsumtionsinriktade Kristdemokratiska partiet - God goes Green!

Andra bloggar intressant om: stress, andlighet, miljöpartiet, kristdemokraterna


 #
483 000 000 vs. spillda liv och irrationalitet
Joakim | 15 Augusti, 2007 22:27

Så många kronor vann skottskan Angela Kelly på lotteri.

En hel del pengar.

Som en symbol för Storvinsten är hennes skuld betydligt större än hennes vinst.

Storvinsten lockar och pockar, sätter fantasier i rörelse, triggar impulsmekanismer. Får människor att spela mer och mer.

Och ju fler människor som spelar mer och mer dessto fler riskerar att hamna i missbruk och få sina liv fullständigt sönderslagna.

Spel satta i ett större sammanhang kan vara okej, stryktips om man är fotbollsintresserad, lotterier för välgörenhet etc. Spel som blott syftar till att vinna är i grunden destruktiva eftersom den vilar på uppmaningen att vara irrationell

Andra bloggar intressant om: spel, spelmissbruk, storvinster, Angela Kelly


 #
Corren och prostitutionen
Joakim | 15 Augusti, 2007 19:49

Corren skriver idag via krigsrubriker, ledare, reportage och en krönika om sexköp i Östergötland. Krigsrubrikerna är löjligt överdrivna, reportaget taffligt och tarvligt, ledaren osammanhängande och osaklig och krönikan i det närmaste infantil.

I vanlig ordning har man inte brytt sig om att fråga vad kvinnorna som säljer sex själva tycker, enligt uppgift i Corren är det ju trots allt bara frågan om 10-15 stycken. Till exempel kunde man ju kollat uppgiften om att 70-75% av de prostituerade haft upplevelse av sexuella övergrepp.

Corren kunde gjort ett intressant och upplysande samhällsreportage, men ägnade sitt utrymme åt sjaskig moralism.

Anledningen till att jag inte skriver mer om ämnet idag är att jag snart kommer ut med del 2 i min serie Att köpa Sex. Kände dock att jag var tvungen att kommentera krigsrubrikerna i Corren.

För bättre genomgång av Corren se Dexion och Isabella Lund

Andra bloggar intressant om Corren, prostitution, sexköp


 #
Svårt att sikta på rörligt mål Reinfeldt!
Joakim | 11 Augusti, 2007 22:18

DN's Henrik Brors refererar dagens tal av Reinfeldt och Sahlin och menar att Moderaterna nu siktar in sig på S kärnväljare. Statsministerna har smugit sig omkring likt "Karl XI's gråkappa" i låginkomsttagarnas Sverige och gjort häpnadsväckande upptäcker som att fler karensdagar inte gynnar någon. Bravo!

Problemet är väl att i Alliansens Sverige så sitter inte dessa väljare helt stilla och mottagliga för moderatledarens tungotal. Tvärtom jagas de allt fortare av "arbetslinjens" myndighetssverige med Arbetsförmedling och Försäkringskassa i spetsen. I flykten lurar indragna plusjobb, socialförvaltningar, och en nedskuren vuxenutbildning på att sätta ett förnedrande krokben. För att undvika eventuella fristäder avgiftsbelägger man vård, omsorg och kultur.

Nej Reinfeldt! det blir inte så lätt att träffa dess människor.

Det är svårt att träffa ett rörligt mål!

Andra bloggar intressant om: politik, reinfeldt, alliansen, val 2010


 #

De fem småpartierna borde hitta strategi gentemot S och M
Joakim | 11 Augusti, 2007 20:59

Det talas allt mer om dueller mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och ibland äger de ju faktiskt också rum. Men ibland hålls helt enkelt bara tal på en och samma dag. Så vitt jag förstår var det inte denna gång helt slumpartat utan S valde helt sonika att tala på samma dag som moderatledaren.

S och M och Media lever i en fruktbar symbios. DN skriver att dessa tal var "starsignalen för ett nytt politikerår". Ett starkt fokus på de två partiledarna är tacksamt tydligt för massmedial distibution och sänder den för S och M så viktiga signalen att det finns bara TVÅ alternativ.

Resultatet blir förstås att den politiska diskussionen förskjuts från sakpolitiska spörsmål till sym- och antipatier. Visserligen ges också de övergripande ideologiska skillnaderna ett visst utrymme, vilket förstås är positivt. Sahlin och Reinfeldt får tillfälle att redovisa sina visioner och sin berättelse om det goda svenska samhället. Problemet är dessa berättelse endast bryts mot varandra och de mindre partiernas visioner soppas under mattan.

Det är beklagligt men förståligt att det blir så. S och M är överlägset störst och kan i stort domptera media efter eget gottfinnande.

Detta betyder inte att vi i de mindre partierna måste sitta stilla och se på när Sverige allmer verkar få ett tvåpartisystem. Vi måste naturligtvis agera! Ett förslag är att vi hittar oss en favoritmotståndare att polarisera en given politisk diskurs mot. Utan en tydlig fiende förtvinar vi.

Varför inte Björklund - Wetterstrand, som borde ha en del att fajtas om när det gäller Kärnkraft, EU, Nato, betyg, integration etc.

Varför inte Ohly - Hägglund, som borde kunna diskutera familjepolitik, hbt-frågor, fastighetsskatt, klimat etc.

OK, Maud Olofsson blev utan, men det går nog att få in henne också på något sätt.Kanske med Peter Eriksson, men det vore kanske orättvist....

Poängen är att vi måste synliggöra varandra för att kunna få en större del av den politiska kakan.

(Uppdatering: i demoskop får S och M 71% idag.) Se också dagen.se

Andra bloggar intressant om: politik, partier, mona sahlin, fredrik reinfeldt, maria wetterstrand, peter eriksson, maud olofsson, göran hägglund, lars ohly, jan björklund,

Relevant grön länk:Johan Hellström(mp)


 #
Den dolda faktorn bakom trafikdöden
Joakim | 10 Augusti, 2007 23:36

NTF kritiserar Vägverket för den omfattande trafikdöden. Regeringens trafiksäkerhetsmål för 2007 har med de hittills 275 döda redan spräckts

De främsta orsakerna till de många dödsbringande olyckorna är enligt NTF:

- Avsaknaden av alkolås i bilarna

- Inkonsekventa hastighetsgränser

- För många osäkra korsningar

Sifforna för tafikdöd verkar de senaste decennierna pendla upp och ned och det ser ut som att vi nu är i en uppåt trend. Min erfarenhet är att vägarna i Sverige blir allt bättre och Vägverket gör många goda insatser för att öka trafiksäkerheten. Varför går inte trafikdöden linjärt nedåt?

Jo, det skulle jag tro beror på den dolda faktorn: ekonomin eller antalet körda mil. Det stora tappet i antalet döda ägde rum parallellt med de svåra åren i början och mitten av 90-talet och det var då idéer om nollvision föddes. När sedan ekonomin började vända uppåt så så hejdades den utvecklingen och det var då de stora trafiksäkerhetssatsningarn eskalerade. Detta var framgångsrikt, men nu börjar åter ekonomin komma i fatt oss. I brinnnande högkonjunktur färdas vi och varor mer än någonsin påvägarna.

Ibland fokuserar vi enbart på bilismens negativa påverkan på miljön, men det finns uppenbart även andra skäl till minska på bilåkandet. 500 döda i år kansek! En hel Estoniakatastrof.

Andra bloggar intressant om: trafik, trafikdöd, trafikolyckor, bilism, politik, NTF, Vägverket


 #
Klarläggande angående Omskärelse
Joakim | 10 Augusti, 2007 13:50

Svd och DN aktualiserar idag debatten kring religiöst syftande omskärelse av pojkar. Skälet är att tre riksdagspartier, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet, ställt sig positiva till en rapport socialstyrelsen lämnade i våras.

En hel del missförstånd verkar utbredda bland de bloggare som kommenterat ämen. På vissa framstår det som att oups nu ska det visst bli lagligt att könsstympa pojkar. Omskärelse är redan lagligt och har varit så sedan 2001. Syftet med lagen var att se till att ingreppet skedde på rätt sätt under de bästa omständigheter, bland annat genom att tillstånd för att utföra ingreppet krävdes. I samband med detta ingick att en uppföljning av lagen skulle göras av SoS och ligga på regeringens bord i september 2005. Den rapporten kunde konstatera på vissa positiva effekter avseende hygien, men på det stora hela utfördes ingreppen utan att riskerna för skador minskat. SoS fick då i uppdrag att analysera varför och i vilken utsträckning omskärelse skedde utanför hälso- och sjukvården och det är denna rapports förslag som nu en del partier tagit ställning till.

Vissa betonar det olämpliga i att det finansieras via skattesedeln. Så vitt jag förstår ligger inte detta i SoS förslag utan blott att landstinget görs skyldig att utföra ingreppet. Visserligen finns den ekonomiska biten med som en förklaring till varför så få använder sig hälso- och sjukvården. Skälen som anges är följande:

- Alla landsting erbjuder inte omskärelse (11 st)

- Sjukvården är otillgänglig och man blir dåligt bemött

- För dyrt(avgifterna varierar dock kraftigt mellan landstingen)

- Känner inte till riskerna för komplikationer

- Tror att omskärelse är förbjudet

Motivet för riksdagen att stifta denna lag om omskärelse hade i grunden pragmatiska skäl. Vi måste göra vårt yttersta för att minimera risken för skador hos pojkarna. Man menade också att det vore naivt att tro att man skulle kunna lagstifta bort en sådan stark och varaktig tradition. Detta syns ju i ett av motiven ovan; man tror att omskärelse är förbjuden därför undviker man det offentliga, att låta bli omskärelse är liksom aldrig ett alternativ.

Visserligen är inte omskärelse en tradition som jag gillar. Den är i grunden obegriplig, men historiskt-kulturellt knappast svårförklarad, med vår i västerländskt-semitiskt skruvade syn på relationen mellan sexualitet och Gud, samt de inneboende patriarkala föreställningarna.

Jag tror emmellertid att ett förbud av omskärelse på pojkar är att börja i fel ände och ge sig på symtom snarare än orsaker.

Det går inte heller att jämföra med kvinnlig omskärelse, könsstympning, som utöver att vara patriarkalisk också är tyrranisk. Pojkars omskärelse är ett pris, flickors ett straff. För att lämna den djupa symboliken är flickors stympning dessutom en tradition som inte är lika utbredd, inte lika stark, förknippade med större risker, och med större effekter på sexuallivet.

Andra bloggar intressant om: omskärelse, könsstympning, politik, religion, kultur, hälso- och sjukvård, landstingen


 #
Svek eller paradox i "Sumpan"?
Joakim | 09 Augusti, 2007 21:53

Sundbyberg har idag, som väldigt många kommenterat, åter fått en röd -grön majoritet i kommunfullmäktige genom två moderata ledamöters avhopp från moderaterna och inträde i Socialdemokraterna.

Många, företrädesvis socialdemokrater, ställer sig i en unison jubelkör.

Andra företrädesvis, borgliga, talar om svek och demokratins fall.

Detta är förstås intressant med tanke på att personval brukar förespåkas som ivrigast av borgliga politiker medan mer vänsterorienterade politiker tenderar vara mer återhållsamma i glädjen över individcentreringen.

Jag menar att det framförallt handlar om en inbyggd paradox i vårt valsystem. Tekniskt har det förstås även tidigare gått att göra sidbyten. I och med personvalet fick detta fenomen dock ett moraliskt understöd i form av en större betoning av det personliga mandatet.

Jag skriver mer ingående om detta här

Andra bloggar intressant om: sundbyberg, demokrati, valsystem, personval, politik

Relevant grön länk: Den där Tomas


 #
Att föreslå ny folkomröstning efter sju år är ett hån mot demokratin
Joakim | 08 Augusti, 2007 23:56

Enligt Svt vill Fp ha en ny folkomröstning om EMU kanske redan så tidigt som 2010. jag har tidigare skrivit att demokrati är allvarliga saker. Detta gäller inte minst folkomröstningar som innebär ett stort engagemang i en avgränsad fråga. Om inte ett sådant engagemang resulterar i en giltighet för mer en ett par år blir denna typ av kanalisering av folkviljan totalt meningslös.

Jag tror att Sverige och svenska folket så småningom är redo för en anslutning till EMU, men att i dagsläget ens väcka frågan är på tok för tidigt och uttryck för en tämligen arrogant hållning gentemot vårt lands medborgare.

Skärpning Folkpartiet!

Andra bloggar intressant om: emu, folkpartiet, folkomröstningar, demokrati, politik


 #
Att köpa Sex: en fenomenologisk analys
Joakim | 08 Augusti, 2007 16:36

Handel med sex och sexuella tjänster är ingen lätt diskurs att få grepp om och dess frågeställningar studsar egensinnigt och okontrollerbart mot vår sociala konstruktions väggar av värden, fördomar och institutioner.I detta konstruerade rum ska vi lyckas med konststycket att rent konkret och pragmatiskt ta ställning till hur samhället ska reagera gentemot fenomenet prostitution.

(Jag hoppas verkligen att följande analys ska ses som ett försök till oberoende granskning i syfte att verkligen reda ut saker och ting och inte som ett sätt att vräka ur sig spydigheter på ett invecklat sätt.)

Jag skrev i ett tidigare inlägg att denna fråga var oberoende men inte oavhängig frågan om prostitution är fel eller rätt i sig. Detta inlägg syftar till att klarlägga vad själva sexköpet rent fenomenologiskt är för typ av mänsklig verksamhet eller mänskligt handlande. Därmed kan vi också se hur stark kopplingen är mellan detta och en mer konkret fråga som: Bör sexköpslagen avskaffas eller inte?

I en kommande artikel måste också prostitutionen som funktion analyseras. I mitt förra inlägg om prostitution behandlades detta en smula svepande. Slutligen i en sista artikel ska jag försöka bedöma hur det empiriska läget ser ut.

Jag utgår metodologiskt från att själva köpet av sex inte sker via tvång utan är frivilligt och tänker mig att de allra bästa omständigheter råder. Vad är det då som sker bakom stängda dörrar? Ja, först givetvis en sexuell handling, som väl kan definieras som fysisk beröring som syftar till att tillfredställa ett sexuellt behov. Vad konstituerar då ett sexuellt behov? Sexuell njutning torde eller i alla fall borde vara den främsta ingrediensen och vars crescendo då skulle vara orgasmen. Till detta kommer flera saker som är svårare att ta på men som inte kan betraktas som oväsentliga. All positivt interaktion mellan människor tillfredställer ett behov av att bli bekräftad, den sexuella handlingen är en dos av detta i sin mest koncentrerade form(temporalt). Jag tror också att man kan spåra ett drag av underkastelse i den meningen att den sexuella handlingen är ett utlämnande, ett blottläggande och ett överlämnande av sig själv. En tvilling till underkastelse är också hängivenheten, vilket, tror jag , ytterst grundar sig i behovet att lämna världen utanför; att hänge sig är att avskärma sig och skapa sig ett eget universum. Sammanfattningsvis är således det sexuella behovet:

- ett behov av njutning

- ett behov av att bli bekräftad; sedd

- ett behov av att blottlägga sig själv, ta av sig sin mask, ”stå naken”

- ett behov av att ge sig hän; skapa ett eget universum

En sexuell handling är då en handling som syftar till att uppfylla ovanstående behov. Definitionen ska i första hand ses som en fenomenologisk analys och inte som empiriskt nödvändiga villkor för en viss given sexuell handling, som förstås kan definieras medelst angivna kroppsliga positioner.

Men eftersom en sexuell handling har dessa inherenta innebörder, måste vi räkna med att de kan finnas med i det verkliga sexuella mötet.

Om vi går vidare och analyserar de fyra behoven ovan ser vi att två av dessa kan förmedlas unilateralt. Behovet av njutning kan uppfyllas solitärt och behovet av bekräftelse kan ske, visserligen via ”någon”, men denna någon kan vara vem som helst(vuxen människa). Behovet av att blottlägga sig har man sannolikt inte inför ”någon-vem-som-helst”, utan inför någon som man har en relation med och som innefattas i en kontext som övergår den sexuella handlingen. Behovet av att ge sig hän kräver också en kontext utöver den sexuella handlingen men är inte lika kopplad till en specifik individ utan kan lika väl handla om självbild, livsstil, ideologisk överbyggnad. Jag som är något större ger mig hän och skapar något nytt och något eget.

Utifrån detta resonemang ser vi att behovet att blottlägga sig blir svårt att åstadkomma via prostitution. Det potentiella offret är den kund som omedvetet bär på dessa förhoppningar och som lämnas i en känsla av besvikelse och som möjligen då kan exploateras av säljaren.

Vi måste också beakta det faktum att man betalar för den sexuella handlingen och att detta är en integrerad del av det som äger rum; akt och betalning kan inte separeras skulle jag vilja påstå. En första fråga blir då om man kan köpa bekräftelse? Det handlar givetvis om bekräftelse av lite större dignitet än blott själva min existens, som ju varje butiksbiträde konfirmerar på daglig basis. Nej, jag har svårt att se att det är möjligt. Och det handlar inte om att prostituerade ofta kan spela en terapeutisk roll, visst de kan de också göra, men det är inte i rollen som sexsäljare utan som medmänniska. Den bekräftelse som själva den sexuella handlingen skulle kunna utgöra måste rimligen lysa med sin frånvaro.

Återstår då bara den sexuella njutningen som kvalificerad masturbation? Ja den är väl svår att förneka möjligheten av.

Som jag skrev tidigare så kan man inte skilja akt från betalning vilket innebär att sexköp är något kvalitativt annorlunda än sex och därför måste vi uppgradera vilka tänkbara behov den köpta sexuella handlingen kan tänkas tillfredsställa. Det som först slår mig är ett förmodat behov av makt; du köper njutning och eventuellt en inbillad(ni glömmer inte att vi hela tiden utgår från de bästa omständigheter där säljaren är fri och bestämmer förutsättningarna) erfarenhet av underkastelse. I detta ligger också ett behov av kontrollerbara förutsättningar. Allt har förhandlats fram och prissatts. Vi befinner oss visserligen då i gråzonen mellan vad som är ett sexuellt behov och vad som är rent praktiska behov.

Sammanfattningsvis alltså ett behov av en känsla av:

- makt

- överordning

- kontroll

Detta plus den sexuella njutningen är vad den prostituerade säljer och sexkunden köper.

I nästa inlägg analyserar jag vilken funktion denna handel har, dess för och nackdelar. För köpare och säljare och för samhället i stort.

Andra bloggar intressant om: prostitution, sex, sexköp, sexuella behov


 #
Ha fördragsamhet och var tolerant!
Joakim | 08 Augusti, 2007 11:12

Jag har kommenterat de hysteriska reaktionerna på Kindaparet framförallt på andra bloggar än min egen, t. ex här. Funderade ett tag på att skriva ett inlägg i frågan men såg i dagens Corre en insändare av en Hans Lundgren som väl beskriver min åsikt. Han skriver bland annat:

"Det är lätt att säga: ”Den som medvetet ställer sig utanför systemet har försuttit sin chans och kan därmed inte heller förvänta sig vare sig sympati eller stöd.” Men samhällets tolerans måste vara större än så. Toleransen måste i princip vara obegränsad. Den dag det leder till anarki och förfall måste systemet omvärderas, men det torde vara långt dit. Vi måste ha tilltro till den enskilda människans vilja att klara sig själv och vilja att bidra till det gemensamma samhället, men också ha fördragsamhet med och förståelse för dem som är står utanför."

Läs hela artikeln här.

Andra bloggar intressant om: kindaparet, arbete, tolerans, Hans Lundgren


 #
Aktuellt på gröna bloggar
Joakim | 07 Augusti, 2007 15:24

Ok, vad händer på alla gröna bloggar nu för tiden. Vad skrivs det om? Vad sägs om en reflektion över reklamen som störningsmoment, dess sätt att gripa in i vår vardag, få oss att känna oss utvalda, ifrågasätta våra liv. Du hittar den på Lagen säger

Falköpingsskvaller låter meddela att USA's mellanösternpolitik är som att släcka brasor med bensin. Helene bloggar om utseendefixering och sänkt rösträttsålder. Det senare har aktivt drivits av Johan Hellström(mp) i Borås tidning.

Åke Askensten skriver om alla bevis vi ser för klimatförändringarna och undrar om Hela Öland måste försvinna innan vi riktigt fattar och Lotta Hedström ger några elementära skäl till varför man inte ska bryta uran på Österlen

Anders Wallner listar toppen respektive botten med årets Pride-festival och en viss innebandyturnering verkar varit det viktigaste. Samtidigt kommer Birger Schlaug ut som utshoppad på sin blogg Schlaug.se.

Allt det här kan den gröna bloggosfären i skrivandes stund erbjuda.

Jag har dock lämnat det bästa till sist. Den där Tomas skriver idag ett utmärkt inlägg om platt skatt. Bland annat ger han ett argument mot platt skatt han påvisar det progressiva skattens funktion i att justera statsbudgeten med ekonomiska svängningar. Utan denna möjligthet blir det grundavdraget man får juster, vilket innebär att det alltid vid ekonomiskt sämre tider är de sämst ställda som får betala.

Andra bloggar intressant om: bloggar, gröna bloggar, reklam, sänkt rösträtt, klimat, växthuseffekt, politik, uranbrytning, Mellanöstern, USA, pride festivalen, konsumtion, platt skatt


 #
Måhända en smula lättvindligt om arbetslinjen Socialdemokrater!
Joakim | 07 Augusti, 2007 08:58

Jonas Morian uppmärksammar det par i Linköping som vägrar arbeta och framhåller sin ovilja mot parasiterande genom devisen "Gör din plikt - Kräv din rätt!"

Mona Sahlin har i sin större tal ofta tryckt på vikten av att återupprätta arbetslinjen, inte minst i denna moraliskt laddade mening. Lustigt nog kommer det förmodligen visa sig i min lilla serie om Medborgarlön att jag hamnar närmare Folkpartiets slagord: "Att ställa krav är att bry sig". Detta antyder att det sociala trycket att arbeta snarare är ett instrumentellt värde än ett intrinsikalt som Morian är inne på.

Nåväl jag ska inte föregripa mina slutsatser allt för mycket.

Det jag här ville uppmärksamma är det ofta ganska slentrianmässiga innehållet i de socialdemokratiska debattörernas tankar kring arbete. Att göra sin plikt är alltid lönearbete och en allt större ackumulerad arbetsinsats är alltid bra. Givetvis kan man ha sina synpunkter på paret i Linköping men samtidigt har de också några viktiga poänger att förmedla genom sin livsstil: Vem är det egentligen som parasiterar?

Förutom detta självklara påpekande måste man fråga sig:

Vad är ett arbete? Vad är en insats för samhället? Vad är ett bidrag?

Det t. ex medborgarlön, friår, arbetstidsförkortning och dylikt uppmanar oss att fråga oss själva är:

Är det alltid självklart just lönearbetet? Och mot bakgrund av våra gigantiska miljöproblem är det nog något även Socialdemokraterna måste försöka svara på.

Andra bloggar intressant om: politik, socialdemokraterna, arbetslinjen, arbete


 #
Medborgarlön: att leva på andras bekostnad? Del I
Joakim | 06 Augusti, 2007 16:39

Jag ska i detta och några kommande inlägg diskutera och ta ställning till medborgarlön. Detta inlägg definierar och lägger grunden samt diskutera några principiella aspekter. Förhoppningsvis leder detta så småningom fram till en åsikt om hur vi bör utforma våra trygghetssystem i framtiden.

Medborgarlön eller Basic Income, som det heter på engelska, är en inkomst som ovillkorligen ges till alla utan vare sig myndighetsprövning eller krav på arbete och utgör en garanti för vad man som minst kan förvänta sig få ut av samhället. Enligt Basic Income Earth Networks(BIEN) hemsida skiljer sig detta från existerande europeiska bidragssystem på tre sätt:

Motiven för att införa någon form av Medborgarlön är skiftande. Några exempel:

- En ökad värdighet för alla människor. Ingen blir t. ex beroende av en myndighets nycker.

- Ökad flexibilitet på arbetsmarknaden.

- Förbättrade arbetsvillkor

- Minskad ekologisk belastning i form av minskad tillväxt och konsumtion.

Enligt BIEN är dock huvudskälet:

%u201CBut it is the inability to tackle unemployment with conventional means that has led in the last decade or so to the idea being taken seriously throughout Europe by a growing number of scholars and organizations. Social policy and economic policy can no longer be conceived separately, and basic income is increasingly viewed as the only viable way of reconciling two of their respective central objectives: poverty relief and full employment.%u201D

Det finns en rad olika förslag på hur Medborgarlön i praktiken skulle kunna utformas beroende på:

- Vilken typ av finansieringskälla

- Beloppsnivåer

- Relationen till de övriga trygghetssystemen

- vilken del av implementerings fasen man avser

Det som mest diskuteras för tillfället är just antingen övergångslösningar eller modesta former av medborgarlön, d.vs sådana som inte till fullo tillmötesgår kriterierna ovan.

Medborgarlön i sin ursprungliga tappning har både för- och nackdelar som är intressant att diskutera, men i detta första inlägg tänkte jag ta upp en invändning mot medborgarlön av mer principiell karaktär och som ofta anförs, nämligen att medborgarlön skulle vara orättvist.

Orättvisan består i att den omständighet att en individ skulle kunna uppbära en rimlig levnadsstandar då skulle strida mot en princip om ömsesidigt deltagande i samhället. Man kan så att säga inte ta ut pengar man aldrig satt in. Kritiken handlar alltså inte om att förespråka en arbetsetik och en syn på hur människor borde leva sina liv utan är ett strikt rättviseargument.

Mot det skulle man kunna anföra att det redan idag finns stora orättvisor som hittills inte påkallat några större omvälvande insatser och att medborgarlön rent av skulle kunna minska dessa större orättvisor. Denna trosföreställning återkommer jag till i nästa inlägg.

Medborgarlön skulle kunna, lyder ett annat motargument, öka en annan typ av ömsesidigt deltagande, genom att stimulera oavlönat arbete, mer tid för omsorg om varandra, ideellt arbete etc. Ett ytterligare argument skulle kunna vara att medborgarlön stimulerar andra plikter en just de ömsesidiga, t. ex ett ökat engagemang i politiken.

Slutligen är det vanligt att tala om medborgarens medfödda arvedel och som rimligen borde vara oberoende av individens arbetsvillighet. Även den arbetsovillige borde ha rätt till upparbetade gemensamma kapitalbaser.

Det första man kan säga om dessa argument är att de, om giltiga, endast gör medborgarlön legitim. Att rimligen instämma i anförda argument är ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för att stödja införandet av medborgarlön.

Är de giltiga? Jag tycker att det sista argumentet är ganska intressant men påtalar snarare en andel medborgarkapital än en medborgarlön. Var och en får hundratusen vid födseln som sitt arvegods! Det första argumentet handlar sårbarhet på arbetsmarknaden och är en ganska komplicerad historia som jag inte känner mig färdig för än. Att medborgarlön automatiskt skulle leda till ett större ömsesidigt deltagande är jag mycket skeptisk till medan jag är försiktigt positiv till tanken på att det skulle kunna öka det politiska engagemanget.

Slutsatsen som jag drar mycket provisoriskt är att tanken på medborgarlön inte har så starkt stöd att man omedelbart kan införa en renodlad version utan att det handlar om att hitta en konkret pragmatisk lösning som möter en del av ovanstående och kommande invändningar.

Andra bloggar intressant om: medborgarlön, politik, trygghetssystem, arbetsmarknad, basic income, rättvisa


 #
Lukrativt att ta över och driva vårdcentral
Joakim | 06 Augusti, 2007 11:25

I Folkbladet har det under senare delen av sommaren förts en diskussion om privata vårdcentraler med fokus på vinster och effektivitet.

Vårdcentralen Östertull AB hade en vinst före skatt på 7,1 miljoner kronor. I februari höll bolaget årsstämma och vinsten skulle delas ut. 3,3 miljoner i utdelning till aktieägarna blev stämmobeslutet och som då kunde delas av de två ägarna.

Liknande gällde för Kneippen gruppen som driver tre vårdcentraler i Norrköping. 17 aktieägare kunde där dela på 5,2 miljoner kronor


Vad ska man säga om det här? Normalt sätt brukar man ju helt enkelt applådera att en verksamhet går med vinst och ägarna får valuta för sina investeringar. Vad är problemet?

En första fråga som inställer sig är förstås hur det kan komma sig att just dessa vårdcentraler går så bra? Har de sockrade avtal med landstinget som gör att överskotten är oundvikliga? Nej, så är inte fallet de har precis samma avtal som alla andra vårdcentraler i landstingets egen regi?

Ok, då är det alltså på utgiftssidan vi får leta. Naturligt är då att titta på kvalitet och effektivitet. Har kvaliteten drastiskt försämrats? Nej, det kan man nog inte säga, dels för att landstinget har svårare att kvaltitetskontrollera den privata verksamheten, men framförallt för att den antagligen inte har försämrats.

De privata vårdgivarna är alltså så mycket effektivare, vad beror det på? Själva säger de via Folkbladet så här:

"- Medan landstingets vårdcentraler till och från har tickat minus så har vi tickat plus hela tiden, säger Boel Lindberg som själv har funderat mycket på varför det går så bra.
En förklaring tror hon kan vara att man har en förhållandevis liten administration, få chefsnivåer och ett stabilt gäng i personalen. Hyrläkare har man aldrig behövt ta in eftersom alla läkartjänster varit besatta kontinuerligt under alla år.
"

Att man har en liten administration beror ju på att man inte solidariskt är med och finansierar den landstingsövergripande administrationen, vari bland annat kvalitetskontroll av verksamheten ligger. Detta hamnar således enligt min mening inte på någon plussida. Att man har få chefsnivåer hänger naturligtvis ihop med detta.

Den viktigaste förklaringen är nog ändå att man har ett friskt, engagerat och stabilt team av läkare och sköterskor och att man sluppit ta in hyrläkare. De som är delägare har ju dessutom ett givet självintresse i att verksamheten går bra.

Vad är då problemet? Problemet är, menar jag, inte i första hand att man tar ut vinst, utan att det inte riktigt förhåller sig så som jag beskrev ovan om den riskvilliga entreprenören som går in med eget kapital för att sedan välförtjänt ta ut en vinst.

Så vitt jag förstår går man inte in med en krona själv, utan tar helt enkelt över en verksamhet i lokaler med befintliga inventarier och utrustning. Därtill ges ofta ett generöst startbidrag, för Östertulls del 1,9 miljoner. Pengar som delvis kunde finansiera en reklamkampanj för att öka listningen till just deras vårdcentral.

Avslutningsvis råder det ändå vissa frågetecken kring kvalitet. En av de stora utgiftningsminskningarna har skett vi minskade kostnader för läkemedelsförskrivning. Detta kan både vara positivt och negativt beroende vad det är man har minskat förskrivningen av och utifrån vilka indikationer det handlar om.

Jag är inte motståndare till att ett begränsat antal vårdcentraler bedrivs i privat regi och att de för all del tar ut vinst. Omständigheterna kring hur man blir delägare bör dock ses över. Man bör också fundera på vilken typ av administration som även den privata verksamheten är beroende av, t. ex samverkan inom närsjukvården. Detta arbete är knappast överflödig byråkrati som inte bör bäras av alla.

I övrigt fungerar dessa vårdcentraler som en blåslampa för den landstingsdrivna verksamheten. I detta fall visar det sig att A och O är en engagerad personal som brinner för sin verksamhet. Visserligen finns det vårdcentraler i landstingets regi som fungerar minst lika bra som de privata, men det blir liksom lite extra tydligt när det skrivs i miljonbelopp på utdelningscheckar.

Andra bloggar intressant om: privatisering, vårdcentraler, hälso- och sjukvård, Folkbladet, Norrköping, Landstinget i Östergötland


 #
Händer det inget kan vi ju i alla fall tala om SEX
Joakim | 03 Augusti, 2007 18:19

Idag har jag mestadel ägnat mig åt att fundera kring gårdagens inlägg om prostitution och kriminalisering och skrivit en del kommentarer i ämnet. Jag har fått anledning att justera min världsuppfattning en smula men är inte beredd ännu att sätt ner foten i frågan. Det kommer jag har gjort nästa gång jag yttrar mig....

Fler boggar gör inlägg bland annat Blogge Bloggelito och Dexion. Båda ger sitt stöd till Isabella Lund. Annars är det SSU som åter upptar bloggarnas intresse med en ny skandal under uppsegling.

För mig luktar det nyhetstorka och ett tappert försök att göra en höna av en fjäder, vilket visserligen inte sällan lyckas! Någon i SSU Värmland har gjort ett misslyckat försök att tillskansa sig interna medel. Är det verkligen av allmänt intresse? När nu nyheten är ute kan man ju i och för sig undra varför och vilken kultur som egenligen råder inom SSU. Se till exempel Bloggen Bent.

Sedan har vi tydligen engagerat oss i en tramsrapport om varför vi har sex rapporterad av Svd. Det viktigaste rönet verkar vara att det är män snarare än kvinnor som "går sängvägen" för att klättra i karriären. Roligaste skälet framstår, "Jag ville bota min huvudvärk" som eftersom många tydligen har en helt annan erfarenhet av huvdvärkens roll i deras sexliv.

Sex verkar för övrigt vara temat för veckan. Händer det inget så kan vi ju i alla fall prata om sex. Således har vi förutom orsakerna till sex och prostitutionens legalitet också pratat om porren leder till fler brott. Samtidigt håller jag på att bekanta mig med Foucault och hans Sexualitetens historia( detta egentligen på grund av att han är en av queerteorins inspirationskänslor). Nå väl han skriver ganska slående följande:

" Kanske har ingen annan typ av samhälle någonsin, under en relativt kort historia, samlat på sig en sådan mängd tal om könet. Det verkar som om vi talade mer om det än om något annat; vi ägnar oss ihärdigt åt den uppgiften; anfäktade av en besynnerlig samvetsgrannhet övertygar vi oss om att vi aldrig säger nog om det, att vi är för blyga och räddhågade, att vi döljer den uppenbara sanningen för oss av tröghet och undergivenhet och att det väsentliga alltid undflyr oss, att vi ännu en gång måste ut på spaning efter det. När det gäller köner är nog vårt samhälle det outsinligaste, det otåligaste av alla."

Detta får avsluta dagens bloggövning.

Andra bloggar intressant om prostitution, SSU, nyhetstorka, sex, porr, Foucault, politik


 #

Ett pris "den lyckliga horan" förmodligen måste betala
Joakim | 02 Augusti, 2007 14:37

Debatten om prostitution och de prostituerades situation i samhället verkar inte mattas av. Senast nu Adaktusson och en rad bloggreaktioner detta inlägg. Vad man än kan säga om prostitution måste man säga att den haft en tämligen solkig historia, såväl i det förgångna som i samtiden. Även om man i teorin är för sexköp så måste man ju medge att få branscher innehåller så mycket av övergrepp och mänskligt lidande som just handeln med sexuella tjänster. Det är också ett faktum att det över branschen vilar ett tungt stigmata. Det är helt enkelt inte okej att köpa sexuella tjänster enligt befintligt normsystem. Säljaren är smutsig och köparen en skurk.

Dessa två frågor, dels om prostitutionen som fenomen, dels själva sexköpet som företeelse, är skilda men ej självklart oavhängiga. Merparten av den politiska diskussionen handlar om prostitutionen som fenomen och dess baksidor i form av beroende, övergrepp och slavhandel. När man inför lagar och restriktioner mot sexköp är det i huvudsak i övertygelse om att dessa missförhållande ska kunna mildras. Den nya sexköpslagen som kriminaliserar sexköparen har såvitt jag kunnat förstå haft just den effekten. Färre underåriga utländska tjejer förs in i landet för att brutalt utnyttjas än vad som annars skulle vara fallet. Det eventuella priset får ”den lyckliga horan” och hans eller hennes kunder betala.

Utifrån detta resonemang pockar två frågor på uppmärksamhet:

  1. Huruvida det är relevant att tala om att ett pris betalas av ”den lyckliga horan” beror naturligtvis på om den verksamhet som hon eller han bedriver är acceptabel. Är den det?
  2. Även om den är acceptabel så måste vi fråga oss hur en legalisering skulle påverka prostitutionen som fenomen och med alla dess baksidor. Hur stark skulle i ett sådant fall rättigheten att köpa och sälja sex vara?

Istället för att direkt svara på fråga ett vänder jag på resonemanget och frågar mig hur det kommer sig att säljare av sex förvisats till samhällets bottenskick och betraktas som mänsklighetens paria? Ett sätt att angripa frågan är naturligtvis att fråga sig vems intressen sexhandeln hotar? Svaret måste, enligt mig, bli familjen som institution, där begrepp som lojalitet(i mer jämställda familjer) och ägande(i mer patriarkala familjer) är centrala. I vår värld(socialt konstruerad) är denna institution helt manifest. Tanken på att man obemärkt skulle kunna köpa sig sex utan risk hotar lojalitetsbanden inom familjen. Det återstår förstås att förklara varför just sexualiteten binds av lojalitet via trohetslöften. I ett samhälle som band en människas innersta tankar och bekymmer lika hårt till lojalitet skulle då kanske kasta en lika mörk skugga över psykologer och präster. För att inte tala om goda vänner och bästisar!

Tydligen lever vi i en kultur där behovet av verbal kommunikation kan utlevas mycket friare än vårt behov av fysisk beröring.

Det är sannolikt mot bakgrund av de löften om trohet som familjeinstitutionen utställer som vi upplever det personliga sveket så smärtsamt.

Även om de hot som sexhandeln utgör mot familjen är förklaringen till det stigma som åtföljer sexsäljaren och vi godtar den sociala konstruktion som är dess bakgrund räcker det inte för att diskvalificera sexhandeln. Det är åtminstone rimligt att påpeka familjens vuxna deras fulla frihet att avstå sexköp och lämna kundkretsen till de ensamstående. Även om det är ett hot och en frestelse, så borde det inte vara det kunde man hävda. Vad kan man rimligtvis ha för invändningar mot att en fri vuxen människa utan lojalitetsband betalar en rejäl slant till en annan fri vuxen människa för att ha sex?

Vi kan konstatera att det är möjligt att ifrågasätta familjen som institution och dess fjättrande band av lojalitet eller i värsta fall anspråk på ägande. Vi kan också se att det blir ganska svårt att argumentera mot att fri individer köper tjänster av varandra på frivillig basis.

Det måste alltså finnas ganska starka skäl till varför man ska kriminalisera sexköp och vi måste sätt frågan i ett större sammanhang, nämligen vad blir konsekvenserna av olika typer av lagstiftning och regelverk på de uppenbara baksidor i form av övergrepp och förslavande och ofrivilligt beroende.

Vi når nu pudelns kärna. Det handlar inte om hur prostitution skulle kunna se ut under de mest gynnsamma omständigheterna utan vilket tryck en legaliserad prostitution skulle få på enskilda individer. Då räcker det inte att som gretagarbo hävda att det är en rolig hobby men förstås inget yrke. Man kan inte leva av, annat än i mycket speciella fall, på att ägna sig åt politik, spela pingpong, virka vantar, göra skogspromenader eller dylikt. Och ingen kan eller kommer att kräva det av dig. Med sexhandel förhåller det sig som bekant en smula annorlunda. Vi behöver inte ställa det på sin spets genom att t. ex arbetsförmedlingen skulle kräva att man sökte eskortjobb för att behålla sin A-kassa. Det finns andra osynliga krav som är nog så starka, inte minst bland ungdomar.

Jag tror nog att det är precis det man måste kunna argumentera för, nämligen att prostitution skulle vara som vilket yrke som helst. För att utan vidare legalisera sexhandel måste man också hävda att det är ett yrke som vem som helst kan utföra utan några restriktioner. Konsekvensen blir garanterat att fler kommer att känna sig tvingade att sälja sex och den svenska marknaden skulle bli betydligt mer lukrativ för utländska hallickar. Ett sådant samhälle vill inte jag ha och därför kära lyckliga hora och dina ännu lyckligare kunder lutar jag nog ändå åt att ni faktiskt får betala priset.

Det finns förstås en möjlighet till….

- Att sälja sex blir ett yrke

- Kräver utbildning

- Erfordrar en legitimation

Bara som en liten idé.

Avslutningsvis har jag undvikit en aspekt av prostitution som har med feminism, patriarkat, könsmaktsordning, jämställdhet etc. Jag hade tänkt återkomma separat om dessa frågor om nu artikeln någonsin blir klar som utlovat.

Andra bloggar intressant om: adaktusson, prostitution, sex, sexköpslag, sexhandel, sexköp, trafficking, hallickar, politik, familjen


 #
Definition av medborgarjournalistik
Joakim | 01 Augusti, 2007 11:30

En debatt och diskussion kring medborgarjournalistik har förts under några veckor mot bakgrund av den utmärkelse Politikerbloggen tilldelade Magnus Ljungkvist. Frågan handlar om vilken innebörd begreppet medborgarjournalistik ska tillmätas. I en kommentar på bloggen den där Tomas utgick jag ifrån den enkla definitionen medborgare som bedriver journalistik, där journalistik då står för en verksamhet med högt ställda objektivitetskrav och medborgare betyder att man inte har någon som betalar för det man skriver utan skriver helt för egen räkning,

En snabb titt på bloggen Magnus tankar och personen Magnus Ljungkvist vidkänns inte att epitetet journalist kan vara en korrekt beskrivning av skribenten i fråga. Nu är det ju inte så att bloggosfären kryllar av bloggar med journalistiska ambitioner och motsatsen vore förstås mycket märkligt. Vem har lust att utföra ett arbete med högt ställda yrkeskrav helt gratis?

Magnus själv menar att man inte ska ställa så höga krav på journalistik alternativt medborgarjournalistik utan ha ett mer inkluderande förhållningssätt. Sjölander är inne på ett liknande spår då han menar att man måste skilja mellan journalisten som person och den produkt han åstadkommer, journalistiken. Givetvis är det som den där Tomas påpekar i en kommentar på sin blogg ett inte helt oproblematiskt resonemang, men är det omöjligt? Huruvida Magnus prisbelönta inlägg är en journalistisk produkt eller inte är förstås inte det relevanta men visas av Tomas Melin på ett övertygande vis inte vara en sådan, det vill säga utifrån hans egen syn på journalistik.

Jag var tidigare inne på att journalistisk produkt måste vara gjord av en journalist och att de flesta bloggare automatiskt bortfaller på grund av de skriver utifrån vissa syften andra än rent journalistiska.

Vid närmare eftertanke får jag nog revidera min ståndpunkt en smula. Det finns bloggar som är sant journalistiska och sant medborgerliga men just på grund av de är genuina inte är så kända. Nämligen alla de bloggar som tar som sin uppgift att fylla ett medialt tomrum och bevaka det som ingen annan bevakar. En knatteligas matchresultat, den georgiska hiphop scenen eller något dylikt.

När det gäller politik och partipolitik i synnerhet kan ingen säga att vi politiska bloggar fyller ut ett vakum. Vi har alla våra agendor, eller hur? Kan vi ändå inte om vi till äventyrs skulle vilja det bedriva en undersökning som skulle kunna sägas vara en journalistisk produkt? Även om vi till övervägande delen ägnar oss åt opinionsbildning och politisk debatt. Jo, det är nog tänkbart det också.

Nu har jag förstås hela tiden utgått från min mycket enkla definition av medborgarjournalistik och som knappast kan sägas vara den gängse. Krohnman och Leman presenterar på Dagens Media Center of Citizens Medias kriterier enligt följande:

"*accurate (korrekt)
* reliable" (pålitlig)
* independent" (oberoende)"

Det finns också ett kanske mer underliggande krav som bland annat underförstås av Sjölander när han säger:

"Och det gör att vem som helst inte kan kalla sig medborgarjournalist. Jag kan det till exempel inte. Inte för att jag är tydligt varudeklarerad socialdemokrat. Utan för att jag helt enkelt inte ägnar mig åt den typen av grävande journalistik."

Detta skulle då exkludera min bevakare av den Georgiska hiphopscenen och istället lägga fokus på granskning av makten.

Medborgarjournalistik skulle då kunna definieras som:

En ingående och korrekt granskning av makten gjord av en oberoende medborgare som vinnlagt sig om att skapa sig trovärdighet.

Tomas Melin ger ett bra exempel på när det gäller att skapa sig trovärdighet i fallet Janne Josefson som både granskat Moderaterna och Vänsterpartiet på ett ingående sätt.

Min slutsats är att man visst kan vara både oberoende och trovärdig även med partibok i näven, men att detta kräver ett stort arbete av vederbörande. Magnus Ljungkvist är varken oberoende eller trovärdig som medborgarjournalist, men en god opinionsbildare och bloggare likväl och hans avslöjande ett bevis på att även bloggare kan göra scoop!

Andra bloggar intressant om medborgarjournalistik, Magnus Ljungkvist, opinion, journalistik, media, bloggare, bloggosfären, politik


 #