Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: I begynnelsen sprang jag ur nyfikenhet I nyfikenhet vandrar jag alltjämt Kunskap samlar jag Visdom söker jag Vem är det jag som ur nyfikenhet sprang
Kategorier
Länkar
Flyttar, äter torsk och skriver om gröna gubbar på nätet
Joakim | 30 Augusti, 2007 11:42
Flyttar nu till
http://joakimhorsing.wordpress.com

Där kan ni läsa om:

- Gröna Ansikten på webben

och

- Varför vi äntligen kan börja äta torsk igen

Vänligen,

Joakim Hörsing

Andra bloggar intressant om: torskfiske, facebook, miljöpartiet, ekologisk mat

 #

Flyttar till nytt hotell trots allt
Joakim | 29 Augusti, 2007 23:16

Har bestämt mig för att flytta ändå. Det blev inte webblogg utan wordpress.

Jag har snart fört över alla mina inlägg från bloggsite och webblogg dit.

Läs gärna mitt första inlägg på wordpress redan nu om Folkpartiet och det tilltagande skolket!!

Andra bloggar intressant om flyttning, wordpress, folkpartiet, skolk


 #
Kör lite parallellt på Webblogg
Joakim | 17 Augusti, 2007 18:48

Testar ett nytt blogghotell, Webblogg, och kör lite parallellt där.

Kika gärna in på Joakim Hörsing

Trivs egentligen bra här, men det finns vissa tekniska fördelar att byta. Framförallt att man kan lägga in banners i menyerna, vilket innebär att man kan lista sig på Bloggtoppen och Topbloggarea mfl.

Det har ju utlvovats tekniska förbättringar här till hösten, så vi får se hur det hela slutar. I längden kan jag naturligtvis inte ha två bloggar.


 #

En tid av vrede och frustration
Joakim | 16 Augusti, 2007 23:25

Gick förbi en tonårsflicka på stan idag. På hennes armar lös ett 50-tal röda ärr efter skärsår som ett skrik av desperation. Idag läser jag i DN om två tonårsflickor som misshandlat en tioåring svårt och brutalt.

Inåtriktad vrede - utårtiktad vrede - samma frustration?

Aldrig har det existerat ett mer välmående samhälle än det vi har i Sverige och några andra västerländska länder. Ändå denna frustration.

Det är alldeles för många som inte lyckas skapa en meningsfull och berikande tillvaro eller för en allt för stor grupp lyckas inte samhället skapa de mest grundläggande förutsättningarna för just detta. Allt kan inte samhället, eller ens den sociala gemenskapen lösa, men vi kan bli bättre, mycket bättre.

Den misshandlade flickan och de två förövarna finns i ett sammanhang som många individer har ett större eller mindre ansvar för att dessa hemskheter kunde få äga rum.

Andra bloggar intressant om: frustration, våld, misshandel, ungdomsbrottslighet


 #
Är Gud miljöpartist?
Joakim | 15 Augusti, 2007 23:23

Tja, det var väl en smula hädisk rubrik, men i alla fall bakgrunden är en undersökning, The Obstacle to Growth Survey, som tidningen Dagen redovisar och där mer än 20000 kristna fått svara på frågor om sin andliga utveckling.

Det framkommer bland annat att stress och hög arbetsbelastning är den främsta orsaken till att det är lite si och så med den andliga tillväxten hos världens kristna.Inte minst hos präster och pastorer.

Ett Friår för kyrkliga tjänare skulle således vara ett gudi behagligt beteende och rent allmänt borde tankar om arbetstidsförkortning vara något som tilltalade den högre makten.

Något att tänka på för det tillväxt och konsumtionsinriktade Kristdemokratiska partiet - God goes Green!

Andra bloggar intressant om: stress, andlighet, miljöpartiet, kristdemokraterna


 #
483 000 000 vs. spillda liv och irrationalitet
Joakim | 15 Augusti, 2007 22:27

Så många kronor vann skottskan Angela Kelly på lotteri.

En hel del pengar.

Som en symbol för Storvinsten är hennes skuld betydligt större än hennes vinst.

Storvinsten lockar och pockar, sätter fantasier i rörelse, triggar impulsmekanismer. Får människor att spela mer och mer.

Och ju fler människor som spelar mer och mer dessto fler riskerar att hamna i missbruk och få sina liv fullständigt sönderslagna.

Spel satta i ett större sammanhang kan vara okej, stryktips om man är fotbollsintresserad, lotterier för välgörenhet etc. Spel som blott syftar till att vinna är i grunden destruktiva eftersom den vilar på uppmaningen att vara irrationell

Andra bloggar intressant om: spel, spelmissbruk, storvinster, Angela Kelly


 #
Den dolda faktorn bakom trafikdöden
Joakim | 10 Augusti, 2007 23:36

NTF kritiserar Vägverket för den omfattande trafikdöden. Regeringens trafiksäkerhetsmål för 2007 har med de hittills 275 döda redan spräckts

De främsta orsakerna till de många dödsbringande olyckorna är enligt NTF:

- Avsaknaden av alkolås i bilarna

- Inkonsekventa hastighetsgränser

- För många osäkra korsningar

Sifforna för tafikdöd verkar de senaste decennierna pendla upp och ned och det ser ut som att vi nu är i en uppåt trend. Min erfarenhet är att vägarna i Sverige blir allt bättre och Vägverket gör många goda insatser för att öka trafiksäkerheten. Varför går inte trafikdöden linjärt nedåt?

Jo, det skulle jag tro beror på den dolda faktorn: ekonomin eller antalet körda mil. Det stora tappet i antalet döda ägde rum parallellt med de svåra åren i början och mitten av 90-talet och det var då idéer om nollvision föddes. När sedan ekonomin började vända uppåt så så hejdades den utvecklingen och det var då de stora trafiksäkerhetssatsningarn eskalerade. Detta var framgångsrikt, men nu börjar åter ekonomin komma i fatt oss. I brinnnande högkonjunktur färdas vi och varor mer än någonsin påvägarna.

Ibland fokuserar vi enbart på bilismens negativa påverkan på miljön, men det finns uppenbart även andra skäl till minska på bilåkandet. 500 döda i år kansek! En hel Estoniakatastrof.

Andra bloggar intressant om: trafik, trafikdöd, trafikolyckor, bilism, politik, NTF, Vägverket


 #
Ha fördragsamhet och var tolerant!
Joakim | 08 Augusti, 2007 11:12

Jag har kommenterat de hysteriska reaktionerna på Kindaparet framförallt på andra bloggar än min egen, t. ex här. Funderade ett tag på att skriva ett inlägg i frågan men såg i dagens Corre en insändare av en Hans Lundgren som väl beskriver min åsikt. Han skriver bland annat:

"Det är lätt att säga: ”Den som medvetet ställer sig utanför systemet har försuttit sin chans och kan därmed inte heller förvänta sig vare sig sympati eller stöd.” Men samhällets tolerans måste vara större än så. Toleransen måste i princip vara obegränsad. Den dag det leder till anarki och förfall måste systemet omvärderas, men det torde vara långt dit. Vi måste ha tilltro till den enskilda människans vilja att klara sig själv och vilja att bidra till det gemensamma samhället, men också ha fördragsamhet med och förståelse för dem som är står utanför."

Läs hela artikeln här.

Andra bloggar intressant om: kindaparet, arbete, tolerans, Hans Lundgren


 #
Måhända en smula lättvindligt om arbetslinjen Socialdemokrater!
Joakim | 07 Augusti, 2007 08:58

Jonas Morian uppmärksammar det par i Linköping som vägrar arbeta och framhåller sin ovilja mot parasiterande genom devisen "Gör din plikt - Kräv din rätt!"

Mona Sahlin har i sin större tal ofta tryckt på vikten av att återupprätta arbetslinjen, inte minst i denna moraliskt laddade mening. Lustigt nog kommer det förmodligen visa sig i min lilla serie om Medborgarlön att jag hamnar närmare Folkpartiets slagord: "Att ställa krav är att bry sig". Detta antyder att det sociala trycket att arbeta snarare är ett instrumentellt värde än ett intrinsikalt som Morian är inne på.

Nåväl jag ska inte föregripa mina slutsatser allt för mycket.

Det jag här ville uppmärksamma är det ofta ganska slentrianmässiga innehållet i de socialdemokratiska debattörernas tankar kring arbete. Att göra sin plikt är alltid lönearbete och en allt större ackumulerad arbetsinsats är alltid bra. Givetvis kan man ha sina synpunkter på paret i Linköping men samtidigt har de också några viktiga poänger att förmedla genom sin livsstil: Vem är det egentligen som parasiterar?

Förutom detta självklara påpekande måste man fråga sig:

Vad är ett arbete? Vad är en insats för samhället? Vad är ett bidrag?

Det t. ex medborgarlön, friår, arbetstidsförkortning och dylikt uppmanar oss att fråga oss själva är:

Är det alltid självklart just lönearbetet? Och mot bakgrund av våra gigantiska miljöproblem är det nog något även Socialdemokraterna måste försöka svara på.

Andra bloggar intressant om: politik, socialdemokraterna, arbetslinjen, arbete


 #
Händer det inget kan vi ju i alla fall tala om SEX
Joakim | 03 Augusti, 2007 18:19

Idag har jag mestadel ägnat mig åt att fundera kring gårdagens inlägg om prostitution och kriminalisering och skrivit en del kommentarer i ämnet. Jag har fått anledning att justera min världsuppfattning en smula men är inte beredd ännu att sätt ner foten i frågan. Det kommer jag har gjort nästa gång jag yttrar mig....

Fler boggar gör inlägg bland annat Blogge Bloggelito och Dexion. Båda ger sitt stöd till Isabella Lund. Annars är det SSU som åter upptar bloggarnas intresse med en ny skandal under uppsegling.

För mig luktar det nyhetstorka och ett tappert försök att göra en höna av en fjäder, vilket visserligen inte sällan lyckas! Någon i SSU Värmland har gjort ett misslyckat försök att tillskansa sig interna medel. Är det verkligen av allmänt intresse? När nu nyheten är ute kan man ju i och för sig undra varför och vilken kultur som egenligen råder inom SSU. Se till exempel Bloggen Bent.

Sedan har vi tydligen engagerat oss i en tramsrapport om varför vi har sex rapporterad av Svd. Det viktigaste rönet verkar vara att det är män snarare än kvinnor som "går sängvägen" för att klättra i karriären. Roligaste skälet framstår, "Jag ville bota min huvudvärk" som eftersom många tydligen har en helt annan erfarenhet av huvdvärkens roll i deras sexliv.

Sex verkar för övrigt vara temat för veckan. Händer det inget så kan vi ju i alla fall prata om sex. Således har vi förutom orsakerna till sex och prostitutionens legalitet också pratat om porren leder till fler brott. Samtidigt håller jag på att bekanta mig med Foucault och hans Sexualitetens historia( detta egentligen på grund av att han är en av queerteorins inspirationskänslor). Nå väl han skriver ganska slående följande:

" Kanske har ingen annan typ av samhälle någonsin, under en relativt kort historia, samlat på sig en sådan mängd tal om könet. Det verkar som om vi talade mer om det än om något annat; vi ägnar oss ihärdigt åt den uppgiften; anfäktade av en besynnerlig samvetsgrannhet övertygar vi oss om att vi aldrig säger nog om det, att vi är för blyga och räddhågade, att vi döljer den uppenbara sanningen för oss av tröghet och undergivenhet och att det väsentliga alltid undflyr oss, att vi ännu en gång måste ut på spaning efter det. När det gäller köner är nog vårt samhälle det outsinligaste, det otåligaste av alla."

Detta får avsluta dagens bloggövning.

Andra bloggar intressant om prostitution, SSU, nyhetstorka, sex, porr, Foucault, politik


 #

Ett pris "den lyckliga horan" förmodligen måste betala
Joakim | 02 Augusti, 2007 14:37

Debatten om prostitution och de prostituerades situation i samhället verkar inte mattas av. Senast nu Adaktusson och en rad bloggreaktioner detta inlägg. Vad man än kan säga om prostitution måste man säga att den haft en tämligen solkig historia, såväl i det förgångna som i samtiden. Även om man i teorin är för sexköp så måste man ju medge att få branscher innehåller så mycket av övergrepp och mänskligt lidande som just handeln med sexuella tjänster. Det är också ett faktum att det över branschen vilar ett tungt stigmata. Det är helt enkelt inte okej att köpa sexuella tjänster enligt befintligt normsystem. Säljaren är smutsig och köparen en skurk.

Dessa två frågor, dels om prostitutionen som fenomen, dels själva sexköpet som företeelse, är skilda men ej självklart oavhängiga. Merparten av den politiska diskussionen handlar om prostitutionen som fenomen och dess baksidor i form av beroende, övergrepp och slavhandel. När man inför lagar och restriktioner mot sexköp är det i huvudsak i övertygelse om att dessa missförhållande ska kunna mildras. Den nya sexköpslagen som kriminaliserar sexköparen har såvitt jag kunnat förstå haft just den effekten. Färre underåriga utländska tjejer förs in i landet för att brutalt utnyttjas än vad som annars skulle vara fallet. Det eventuella priset får ”den lyckliga horan” och hans eller hennes kunder betala.

Utifrån detta resonemang pockar två frågor på uppmärksamhet:

  1. Huruvida det är relevant att tala om att ett pris betalas av ”den lyckliga horan” beror naturligtvis på om den verksamhet som hon eller han bedriver är acceptabel. Är den det?
  2. Även om den är acceptabel så måste vi fråga oss hur en legalisering skulle påverka prostitutionen som fenomen och med alla dess baksidor. Hur stark skulle i ett sådant fall rättigheten att köpa och sälja sex vara?

Istället för att direkt svara på fråga ett vänder jag på resonemanget och frågar mig hur det kommer sig att säljare av sex förvisats till samhällets bottenskick och betraktas som mänsklighetens paria? Ett sätt att angripa frågan är naturligtvis att fråga sig vems intressen sexhandeln hotar? Svaret måste, enligt mig, bli familjen som institution, där begrepp som lojalitet(i mer jämställda familjer) och ägande(i mer patriarkala familjer) är centrala. I vår värld(socialt konstruerad) är denna institution helt manifest. Tanken på att man obemärkt skulle kunna köpa sig sex utan risk hotar lojalitetsbanden inom familjen. Det återstår förstås att förklara varför just sexualiteten binds av lojalitet via trohetslöften. I ett samhälle som band en människas innersta tankar och bekymmer lika hårt till lojalitet skulle då kanske kasta en lika mörk skugga över psykologer och präster. För att inte tala om goda vänner och bästisar!

Tydligen lever vi i en kultur där behovet av verbal kommunikation kan utlevas mycket friare än vårt behov av fysisk beröring.

Det är sannolikt mot bakgrund av de löften om trohet som familjeinstitutionen utställer som vi upplever det personliga sveket så smärtsamt.

Även om de hot som sexhandeln utgör mot familjen är förklaringen till det stigma som åtföljer sexsäljaren och vi godtar den sociala konstruktion som är dess bakgrund räcker det inte för att diskvalificera sexhandeln. Det är åtminstone rimligt att påpeka familjens vuxna deras fulla frihet att avstå sexköp och lämna kundkretsen till de ensamstående. Även om det är ett hot och en frestelse, så borde det inte vara det kunde man hävda. Vad kan man rimligtvis ha för invändningar mot att en fri vuxen människa utan lojalitetsband betalar en rejäl slant till en annan fri vuxen människa för att ha sex?

Vi kan konstatera att det är möjligt att ifrågasätta familjen som institution och dess fjättrande band av lojalitet eller i värsta fall anspråk på ägande. Vi kan också se att det blir ganska svårt att argumentera mot att fri individer köper tjänster av varandra på frivillig basis.

Det måste alltså finnas ganska starka skäl till varför man ska kriminalisera sexköp och vi måste sätt frågan i ett större sammanhang, nämligen vad blir konsekvenserna av olika typer av lagstiftning och regelverk på de uppenbara baksidor i form av övergrepp och förslavande och ofrivilligt beroende.

Vi når nu pudelns kärna. Det handlar inte om hur prostitution skulle kunna se ut under de mest gynnsamma omständigheterna utan vilket tryck en legaliserad prostitution skulle få på enskilda individer. Då räcker det inte att som gretagarbo hävda att det är en rolig hobby men förstås inget yrke. Man kan inte leva av, annat än i mycket speciella fall, på att ägna sig åt politik, spela pingpong, virka vantar, göra skogspromenader eller dylikt. Och ingen kan eller kommer att kräva det av dig. Med sexhandel förhåller det sig som bekant en smula annorlunda. Vi behöver inte ställa det på sin spets genom att t. ex arbetsförmedlingen skulle kräva att man sökte eskortjobb för att behålla sin A-kassa. Det finns andra osynliga krav som är nog så starka, inte minst bland ungdomar.

Jag tror nog att det är precis det man måste kunna argumentera för, nämligen att prostitution skulle vara som vilket yrke som helst. För att utan vidare legalisera sexhandel måste man också hävda att det är ett yrke som vem som helst kan utföra utan några restriktioner. Konsekvensen blir garanterat att fler kommer att känna sig tvingade att sälja sex och den svenska marknaden skulle bli betydligt mer lukrativ för utländska hallickar. Ett sådant samhälle vill inte jag ha och därför kära lyckliga hora och dina ännu lyckligare kunder lutar jag nog ändå åt att ni faktiskt får betala priset.

Det finns förstås en möjlighet till….

- Att sälja sex blir ett yrke

- Kräver utbildning

- Erfordrar en legitimation

Bara som en liten idé.

Avslutningsvis har jag undvikit en aspekt av prostitution som har med feminism, patriarkat, könsmaktsordning, jämställdhet etc. Jag hade tänkt återkomma separat om dessa frågor om nu artikeln någonsin blir klar som utlovat.

Andra bloggar intressant om: adaktusson, prostitution, sex, sexköpslag, sexhandel, sexköp, trafficking, hallickar, politik, familjen


 #
Definition av medborgarjournalistik
Joakim | 01 Augusti, 2007 11:30

En debatt och diskussion kring medborgarjournalistik har förts under några veckor mot bakgrund av den utmärkelse Politikerbloggen tilldelade Magnus Ljungkvist. Frågan handlar om vilken innebörd begreppet medborgarjournalistik ska tillmätas. I en kommentar på bloggen den där Tomas utgick jag ifrån den enkla definitionen medborgare som bedriver journalistik, där journalistik då står för en verksamhet med högt ställda objektivitetskrav och medborgare betyder att man inte har någon som betalar för det man skriver utan skriver helt för egen räkning,

En snabb titt på bloggen Magnus tankar och personen Magnus Ljungkvist vidkänns inte att epitetet journalist kan vara en korrekt beskrivning av skribenten i fråga. Nu är det ju inte så att bloggosfären kryllar av bloggar med journalistiska ambitioner och motsatsen vore förstås mycket märkligt. Vem har lust att utföra ett arbete med högt ställda yrkeskrav helt gratis?

Magnus själv menar att man inte ska ställa så höga krav på journalistik alternativt medborgarjournalistik utan ha ett mer inkluderande förhållningssätt. Sjölander är inne på ett liknande spår då han menar att man måste skilja mellan journalisten som person och den produkt han åstadkommer, journalistiken. Givetvis är det som den där Tomas påpekar i en kommentar på sin blogg ett inte helt oproblematiskt resonemang, men är det omöjligt? Huruvida Magnus prisbelönta inlägg är en journalistisk produkt eller inte är förstås inte det relevanta men visas av Tomas Melin på ett övertygande vis inte vara en sådan, det vill säga utifrån hans egen syn på journalistik.

Jag var tidigare inne på att journalistisk produkt måste vara gjord av en journalist och att de flesta bloggare automatiskt bortfaller på grund av de skriver utifrån vissa syften andra än rent journalistiska.

Vid närmare eftertanke får jag nog revidera min ståndpunkt en smula. Det finns bloggar som är sant journalistiska och sant medborgerliga men just på grund av de är genuina inte är så kända. Nämligen alla de bloggar som tar som sin uppgift att fylla ett medialt tomrum och bevaka det som ingen annan bevakar. En knatteligas matchresultat, den georgiska hiphop scenen eller något dylikt.

När det gäller politik och partipolitik i synnerhet kan ingen säga att vi politiska bloggar fyller ut ett vakum. Vi har alla våra agendor, eller hur? Kan vi ändå inte om vi till äventyrs skulle vilja det bedriva en undersökning som skulle kunna sägas vara en journalistisk produkt? Även om vi till övervägande delen ägnar oss åt opinionsbildning och politisk debatt. Jo, det är nog tänkbart det också.

Nu har jag förstås hela tiden utgått från min mycket enkla definition av medborgarjournalistik och som knappast kan sägas vara den gängse. Krohnman och Leman presenterar på Dagens Media Center of Citizens Medias kriterier enligt följande:

"*accurate (korrekt)
* reliable" (pålitlig)
* independent" (oberoende)"

Det finns också ett kanske mer underliggande krav som bland annat underförstås av Sjölander när han säger:

"Och det gör att vem som helst inte kan kalla sig medborgarjournalist. Jag kan det till exempel inte. Inte för att jag är tydligt varudeklarerad socialdemokrat. Utan för att jag helt enkelt inte ägnar mig åt den typen av grävande journalistik."

Detta skulle då exkludera min bevakare av den Georgiska hiphopscenen och istället lägga fokus på granskning av makten.

Medborgarjournalistik skulle då kunna definieras som:

En ingående och korrekt granskning av makten gjord av en oberoende medborgare som vinnlagt sig om att skapa sig trovärdighet.

Tomas Melin ger ett bra exempel på när det gäller att skapa sig trovärdighet i fallet Janne Josefson som både granskat Moderaterna och Vänsterpartiet på ett ingående sätt.

Min slutsats är att man visst kan vara både oberoende och trovärdig även med partibok i näven, men att detta kräver ett stort arbete av vederbörande. Magnus Ljungkvist är varken oberoende eller trovärdig som medborgarjournalist, men en god opinionsbildare och bloggare likväl och hans avslöjande ett bevis på att även bloggare kan göra scoop!

Andra bloggar intressant om medborgarjournalistik, Magnus Ljungkvist, opinion, journalistik, media, bloggare, bloggosfären, politik


 #
Växthuseffekt ger växthus- och pillereffekt
Joakim | 31 Juli, 2007 12:19

Corren skriver idag att det är Slutsålt till Solen, det vill säga resor till framförallt medelhavsområdet.

Den svenska sommaren har som många noterat varit en smula regnig, ovanligt regning skulle man frestas säga. Just ovanlig väderlekar och extrema väderförhållanden som översvämning, torka och skogsbränder är just vad vi har att vänta som effekt av människans utsläpp av växthusgaser.

I Söndags skrev DN att den regniga sommaren får oss svenskar att knapra mer anti-depressiva medel. Inne i artikeln framgår det att det inte är vädret i sig utan det faktum att fler väljer att stanna inne och därmed inte får en adekvat rekreation som får dessa konsekvenser.

Så mycket grovhugget innebär växthuseffekten att en del av svenskarna flyger till solen och spär på växthuseffekten ytterligare, medan den andra delen kryper ner i TV-soffan och knaprar piller!

Missförstå mig inte, jag älskar solen, men vi måste helt enkelt gilla läget och ta konsekvenserna av vårt eget handlande. Vi kan börja med att inse att vi egentligen inte är så mycket beroende av solen utan av ljus, frisk luft och natur.

Avbeställ sedan den där tråkiga charterresan och bege dig ut i skogen, plocka blåbär, ta ett dopp i sjön när regnet strilar på din jässa, promenera och lyssna på fåglarnas sång!

Andra bloggar intressant om växhuseffekt, lyckopiller klimat, sol, regnig sommar, vädret, semester, solsemester, resor, solresor


 #
Miljö ger jobb enligt statlig myndighet
Joakim | 19 Juni, 2007 20:05

Så även klimatpolitiska styrmedel konstaterar naturvårdsverket i en ny rapport där tre olika styrmedel analyseras.

(1)kilometerskatt för lastbilar, (2)höjd bränsleskatt, (3)koldioxiddifferentierat förmånsvärde för tjänstebilar.

I samtliga fall kan man konstatera en gynnsam påverkan på sysselsättningen och en regional utveckling i positiv riktning.

Vissa sektorer som till exempel massaindustrin kommer naturligtvis förlora i produktivitet, men på totalen överväger de positiva konsekvenserna.

Och låt oss för all del inte glömma att ovanstående blott är en bonus för minskade utsläpp av växthusgaser som självfallet är ett värde i sig.

Andra bloggar intressant om: klimatmål, ekonomiska styrmedel, klimatpolitik, naturvårdsverket, sysselsättning, jobb


 #
Förtvivlan över världens ondska
Joakim | 19 Juni, 2007 15:16

Ibland lyckas man förtränga att världen är ond och lika ofta glömmer man all den godhet och kärlek som faktiskt existera. Det goda kan ibland vara smärtsamt att erfara, men det onda övergår allt förstånd. När jag påminns om människans förmåga till ondska ryser jag in i märgen och kan inte annat än känna förtvivlan. Vad exakt är poängen med min existens när barn fjättras vid sina sängar, nedkletade i sin egen avföring, överhopade av flugor och lämnade att dö?

Men, Joakim, visste du inte att sådant förekommer, säger ni kanske. Du behöver inte vända blicken till Bagdad. Det pågår övergrepp här och nu i den egen stad. Hela tiden utsätts barn för de mest otänkbara grymheter. Helat tiden, oavbrutet.

Jo, jag visste det, men jag hade för ett ögonblick lyckats förtränga det. Solen sken och Gaza, Irak och Darfur fanns inte.

Och så fick jag se bilderna i Aftonbladet och allt rann över mig igen. Världens ondska. Ecce Agnus Dei, qui tollit peccata mundi! Tänk om det var så enkelt. Någon som genom ett trollslag borttog all världens ondska.

Så enkelt är det inte. Vi måste kämpa och vi måste göra det helt själva. Det är egentligen två strider som måste utkämpas parallellt.

  1. Striden mot ondskans manifestation

  2. Striden mot ondskans grund

Den första striden handlar om att kringskära ondskans handlingsutrymme och skapa strukturer som omöjliggör dess värsta uttryck.

Den andra striden bygger på insikten om att ondskan ligger latent inom oss alla. Vi är alla krigare för något och krig kan alltid lätt slå över i grymhet. Kriget är så manifest i den mänskliga naturen att få är beredda att ge upp den och fällorna för dem som försöker lägga ner svärdet många. Denna strid är ett långsiktig nästan evolutionärt projekt.

Så vad kan vi göra beträffande den första striden?

Tja:

- nedrustning är bra

- fattigdomsbekämpning är bra

- konflikthantering och fredsbevarande insatser är också bra

- internationellt samarbete och globalt utbyte är bra

- mänskliga rättigheter är förstås bra

Men framförallt skulle det vara väldigt bra med:

- en långsiktig och gemensam strategi vars primära mål var just detta.

När till exempel en supermakt som USA faktiskt hade detta som sin främsta målsättning istället för oljetillförsel och den egna säkerheten så skulle det kanske hända något. På köpet skulle de dessutom få olja och säkerhet…

Andra bloggar intressant om: ondska, grymhet, Bagdad, barnhemsmisär, global rättvisa, USA, krig, internationell politik, barn, övergrepp


 #
Hur sjukt är det att inte satsa på järnväg?
Joakim | 18 Juni, 2007 21:04

Idag lämnade Banverket sin reviderade Framtidsplan för kommande Järnvägsinvesteringar. Miljöpartiet är inte nöjda utan lägger fram en egen plan med mottot att fördubbla järnvägstrafiken och halvera koldioxid utsläppen från vägtrafiken till 2020. I grunden är detta en självklarhet och neddragningarna som regeringen aviserade i höstas ett svek mot en seriös klimatpolitik.

Nu får vi se resultatet av Alliansens förda politik i form att uppskjutna och inställda järnvägsinvesteringar. I miljöpartiets skuggplan ser vi hur det kunde ha sett ut med ett grönt parti i regeringsställning. Med all önskvärd tydlighet ser vi också hur den fina retoriken smulas sönder när kontakt uppstår med verkligheten.

Vi befinner os i det absurda läget att vägtrafiken, i synnerhet godstransporterna, ökar, samtidigt som klimathot och växthuseffekt är en diskussion på allas läppar, från koldioxidbantare på TV till G8:s ledare. Alla inser vikten av att göra något. Ändå händer inget. Ändå väljer vi medvetet att inte satsa på järnväg! Hur sjukt är inte detta?

Uppdatering: Apropå min konversation nedan med Bygg ostlänken nu, finner jag i dagens nätupplaga av Corren följande satsning.

Med stridsflygplan eller liknande är det tydligen aldrig tal om att ifrågasätta huruvida de är samhällsekonomiskt lönande?

Andra bloggar intressant om: alliansen, klimatet, politik, järnväg, Banverket, miljöpartiet


 #
Val är viktiga ärade Medborgare!
Joakim | 17 Juni, 2007 12:06

Hör i Godmorgon, Världen i P1 Göran Greider peka på opinionens massiva missnöje med Alliansens förda politik och att han utifrån det hade önskat att Sahlin med större emfas skulle ha poängterat just detta i partiledardebatten i riksdagen. Denna synpunkt är sannerligen inte ovanlig i de socialdemokratiska leden. Jag har stött på den tämligen ofta både i Linköping och i Östergötland i samband med till exempel privatiseringar och införandet av olika typer av kundvalssystem. Vad har ni för mandat frågar man retoriskt?

Givetvis kan man fråga sig hur rationellt och strategiskt det är av Alliansen att marschera fram i sina systemskiftesinriktade sjumilastövlar, men mandat har de väl ändå? Inte heller är det oproblematiskt att så tydligt hänvisa till opinionen. Det riskerar i förlängningen att underminera de demokratiska valens betydelse som instans för väl övervägda ställningstagande till förmån för stundens impuls av missnöje.

Alliansens framfart signalera med all önskvärd tydlighet: Val är viktiga!!

Som väljare har jag ett mycket stort ansvar att göra genomtänkta bedömningar av såväl ideologi som av sakpolitiska utfästelser. ”Göran Persson är arrogant”, S har suttit för länge” och ”Den där Fredrik verkar vara en frisk fläkt”, duger liksom inte som argument.

Så ärade Medborgare, val är allvarliga saker, och dess legitimitet bygger i grunden på att man noga tänkt igenom sin bevekelsegrund när man väl slickar igen sitt kuvert på valdagen.

Andra bloggar intressant om: val, opinion, legitimitet, populism, politik


 #
Regionfrågan bortglömd i bloggvärlden?
Joakim | 15 Juni, 2007 22:57

Var det Federleys voteringsknapp som sopade hela bloggosfären ren från andra än just detta spörsmål. Intressant förvisso, men den veckans stora politiska händelse gick nästan spårlöst förbi oss bloggare, nämligen den moderate partisekreteraren Schlingmanns utspel på DN debatt, där han helt sonika ratar 4 års utredande kring samhällets ansvarsfördelning och frågan om den framtida regionindelningen. Jag använder mig av det måhända trubbiga verktyget bloggar.se och finner egentligen bara en 3-4 reaktioner på det faktum att hela ansvarsutredningen riskerar att skjutas i sank. Ett undantag finner ni här.

Frågan om regionindelning var naturligtvis komplicerad redan innan partisekreteraren upphöjde sin stämma, men nu tenderar den nå kaotiska proportioner. Så går idag t. ex Östergötland ut och ansöker om att få bli en egen region, för att vara på den säkra sidan att själva vara mittpunkt i en region eller åtminstone få vara en solitär sådan i befintiligt skick.

Visserligen finns en sådan lösning i ett scenario, men det optimala vore en betydligt större sammansättning i linje med dagens sjukvårdsregioner. En allt mer specialiserad sjukvård kommer att kräva större upptagningsområden och om de olika delarna i en sådan region ska bli likvärdigt hanterade krävs ett demokratiskt inflytande via ett gemensamt skatteuttag och gemensamt direktvalt regionfullmäktige.

Ansvarskommitténs förslag innebar också att en ny tvärsektoriell myndighetsstruktur skulle kunna byggas upp där medborgarnas behov sattes i centrum.

Moderatens utspel är tragiskt, olyckligt och riskera omintetgöra en mycket gediget arbete, som egentligen inte tagit 4 år utan närmare 40 år av statliga utredningar och som summeras upp under Svegfors ledning.

Trist också att reaktioner i bloggosfären uteblivit.Mitt försvar är att jag jobbat stenhårt med kundvalssystem.

Andra bloggar intressant om: ansvarskommittén, ansvarsutredningen, Per Schlingmann, moderaterna, Östergötland, bloggosfären


 #
G8, demonstrationer och grön ungdoms språkrör
Joakim | 07 Juni, 2007 08:56

Alla dessa demonstrationer vid alla dessa toppmöten! Vad syftar de till? Att demokratiskt valda ledare inte ska få träffas och samtala om viktiga saker? Ja, förmodligen är det så man tänker. En liten elit av rika länder träffas och gör upp i slutna rum om saker som berör andra än dem själva - skrämmande eller hur?

Fast vore det inte mer skrämmande om dessa mäktiga länder inte träffades och istället hade sina egna kompromisslösa agendor för sina intressen i världens alla hörn. Vissa länder, som Ryssland och USA kan alldeles uppenbart stå på sina egna ben och ha långt drivna intressen som helt uppenbart också kan kollidera....

"Det bästa får inte bli det godas fiende" brukar det sägas och visst i en ideal värld borde kanske alla internationella samtal äga rum inom ramen för t. ex FN, som då också bestod av blott demokratiska stater med tydliga och folkligt förankrade mandat. I detta utopiska FN skulle inga intressen styra utan blott rationell debatt enligt universella rättviseprinciper förekom.

Verkligheten är förstås en helt annan. Där styr intressen, där finns det supermakter och där finns illegetima stater och där finns det alltid behov av samtal i så många fora som möjligt. Kan G8 ta några steg närmare en schysst klimatpolitik - Fine!

Och så var det alla dessa demonstrationer. Det finns ju en hel del intressen som G8 kan tänkas ha som inte riktigt har världens bästa för ögonen, t. ex att säkra sitt eget övertag i världshandeln. Inte för att dessa länder inte ändå skulle sett till att bevaka dessa intressen oaktat dessa G8 möten, men ändå helt klart något att tycka illa om.

För att demonstrationer ska vara effektiva så måste de beröra en själv och gälla något konkret. När välsituerade västerlänningar demonstrerar mot elitism eller handelshinder så blir effekten mer eller mindre noll. När en stadsdels befolkning protesterar mot nedläggningen av en skola svettas däremot politikerna och kanske får de rent av gehör. Men hur kommer vi åt global orättvisa då? Ska vi ge upp? Nej, och miljöpartiet har svaret enligt den klassiska devisen: tänk globalt, handla lokalt! Att paradera i en manifestation för att ens kommun ska köpa rättvisemärkta produkter ger således enligt min mening oändligt mycket mer än att sprida kaos på någon stackars ort där G8 eller något annat möte äger rum.

Givet att det inte är effektiv måste man också ställa sig frågan om det är värt det. Här resonerar bloggen den där Tomas på ett alldeles förträffligt sätt. 100 000 demonstranter i ett lokal samhälle skrämmer skiten ur människorna som bor där. Att polisen blir nojjig är inte konstigt, deras uppgift är att skydda lokalbefolkningen.

GU's språkrörs ondgörande över åsidosatta demokratiska principer ekar därför ganska ihåligt. Istället borde de fråga sig om de själva inte är en del av problemet. Enligt den där Tomas hade de också åkt dit i syfte att bli gripna!. Tomas rubrik att de legitimerar våldet ligger då inte särskilt långt borta.

Slutligen måste jag åter uppmärksamma vad som är problemet, nämligen det lokalas åtverkning på det globala. Problemet är inte G8 ledare, problemet är vår livsstil(som bland annat möjliggör för demonstranter att flyga kors och tvärs över jordklotet till olika toppmöten). Det är våra sneakersskor som skapar usla arbetsförhållanden i Kina, det är våra resor som förändrar klimatet, det är vår konsumtion av asiatisk mat som ödelägger Thailändsk åkermark etc etc i all oändlighet. Naturligtvis kan inte allt förklaras indviduellt, men vi får aldrig glömma att det till en stor del är oss det handlar om. Det är vår uttalade och outtalade krav dessa ledare representerar. Det är vi som måste förändras.

Andra bloggar om: G8, demonstrationer, global rättvisa, demokrati, grön ungdom

Pingat på intressant.se


 #
Midnatts iaktagelser i mediabruset
Joakim | 06 Juni, 2007 23:53

Efter en dag av lek med barn, sol och bad sätter jag mig vid datorn för att se om det hänt något, irrar runt lite på måfå. Egentligen hade jag tänkt sätta av ett par timmar för att skriva ett tal till nationen. Bloggandet ger ju denna underbara möjlighet, även om kanske inte precis hela nationen kommer att läsa vad man skrivit...

Istället några irrfärder...

Ser på Knuff att Povel trillat av pinn, ännu en av de stora från barndomen är borta. Sverige passade påpassligt en sådan här dag att krossa Island i fotboll. Badbyxor konstaterar jag vidare är det nya klädmodet hos vänsteraktivister. Lite senare noterar jag att en av mina favoritbloggare, Jonas Morian kommenterat högerdemonstrationen på besynnerligt vis. Inte för att han kallar dem för trollpackor, för det är de ju... Nåväl så här säger han:

"De marscherande trollen kunde genomföra sin manifestation, men buropen från de människor som kantade Stockholms gator i dag borde få dem att inse att de är de som står för det osvenska och icke-önskvärda i det svenska samhället."

Lägg märke till det som jag markerat med fetstil. Det finns alltså en koppling mellan det osvenska och det icke-önskvärda och får man förmoda då mellan det svenska och det önskvärda. Det är alltså svenskt att vara mot rasism, är det måhända franskt att vara för?

intressant.se noterar jag att Gudrun Ivanhoe vill ha dödliga dueller på nationaldagen och tycker att svenska bloggar är mesiga och mer att betrakta som en förskola till Expressen

Läser på svd att den fejkade orgasmen är i farozonen.

I mitt hemlän Östergötland har tydligen Motala stått i brand erfar Corren. Branden ägde rum i ett stort industrihotell och är nu under kontroll.

Johan Hellströms blogg noterar jag att Grön Ungdoms språkrör blivit gripna av tysk polis vid demonstrationen mot G8 mötet.

Tja, jag noterar förstås en mängd andra saker som jag inte orkar skriva ned just nu, men kan sammanfattningsvis konstatera att det hänt en hel del även denna dag på jorden under solen.

Andra bloggar intressant om: nationaldagen, nyheter, dueller, Jonas Morian, rasism, demonstranter, badbyxor, sex, orgasmer, språkrör, grön ungdom, Motala, Storbrand, Povel Ramel


 #

Kommande inslag på min blogg
Joakim | 01 Juni, 2007 10:42

Lite information vad som finns i mitt huvud och vad som är att vänta på bloggen den närmaste tiden:Sigill

- Ett utlovat inlägg om skolpolitik

- Om borgarnas massiva införande av olika kundvalssystem.

- Min något annorlunda ingång till debatten om hushållsnära tjänster. Se mina kommentarer på Erik Laaksos blogg

- Jag kommer att skriva en serier inlägg om regler och bedömningsgrunder angående den Gröna Topp Blogg Listan

- Sedan länge har jag lovat att skriva om medborgarlön. Det kommer…

- Mitt mest ambitiösa projekt den närmaste månaden eller så kommer att röra lyckoforskningen och dess roll i politiken. Publicering kan eventuellt dröja.

- Något om olika välfärdsindex kommer också

Slutligen kommer något om ekofeminism och queerfeminism. Anders Wallner skrev bra om detta i förrgår.


 #
Sveriges Sju Underverk
Joakim | 30 Maj, 2007 11:56

Hörde på radio att man skulle dra igång en omröstning om vad som är Sveriges sju underverk, precis som Herodotos listade antikens underverk, där bland annat Pyramiderna och Kolossen på Rhodos ingick. Detta fick förstås mig att fundera över vad jag själv tyckte och för att vara helt ärlig så saknar Sverige i stor utsträckning flashiga byggnadsverk. Kaknästornet och Turning Torso, kan liksom varken jämföras med Cheopspyramiden eller Eiffeltornet. Vetenskaps radion som gör omröstningen listar bland annat Göta Kanal, Vaxholms fästning och regal skeppet Vasa. Läs mer här

Istället för dessa byggnadsverk kom jag tänka på företeelser, fenomen eller system som antingen blivet väldigt framgångsrika eller gjort oss väldigt framgångsrika internationellt. Jag tänkte därför utan att göra någon genomgripande analys lista Sveriges Sju Underverk, utan att för den skull lägga så stor värdering i om dessa i grunden är bra eller dåliga. Mina förslag utan rangordning:

1. Folkbokföringen

Sverige är unika i att ha en sådana omfattande och tillförlitlig folkbokföring och som sträcker sig så långt bak i tiden. En guldgruva bland annat för historiker.

2. Nobelpriset

Lilla Sverige har världens främsta pris inom vetenskap.

3. Exportföretagen

För att vara ett litet land har vi de senaste 150 åren haft osannolikt stora och många exportframgångar.

Alfalaval, ABB, Ericsson, Volvo, IKEA är bara några exempel. Vi har även haft stora framgångar inom musik: ABBA och Roxette till exempel.

4. Standardisering

Detta måste vara Sveriges paradgren både när det gäller att skapa egna standarder och implementera internationella mått.

5. Föräldraförsäkringen

En fantastisk konstruktion som innebär mer tid för barnen och har inneburit ett bra stöd för kvinnlig frigörelse. Ett instrument som dessutom kan förbättras avsevärt för bägge syftenas gagn.

6. LSS

Tänker närmast på den unika möjlighet svenskar har till personlig assistent.

7. Förenings Sverige

Givetvis tänker jag i första hand på de starka svenska fackföreningarna, men faktum är att Sverige förmodligen är det förenings tätaste landet i världen, vilket har bidragit till en demokratikänsla som sitter i ryggmärgen.

Vilka är era sju svenska underverk?

Andra bloggar om: de sju underverken, underverk, byggnadsverk, svenska framgångar, listor

Pingat på: intressant.se

Även Svd uppmärksammar tävlingen


 #
Utanförskapet som slagträd i debatten
Joakim | 08 Maj, 2007 10:33

” En miljon lever i utanförskap”, sa Fredrik Reinfeldt i valrörelsen och skapade därmed en målande bild av en verklighet som nästan av sig själv krävde ett maktskifte. Följer man den socialdemokratiska baseballdebatten kring regeringspolitiken inser man att ett bärande element är och blir frågan: ” Nå, blev det färre i utanförskap?”

Motivet till att generalisera olika grupper, t. ex studenter, sjukskrivna, öppet arbetslösa, människor i arbetsmarknadsåtgärder, till en enda megagrupp – De i Utanförskap är förstås att göra ett liv där man inte har ett reguljärt fulltidsjobb som så motbjudande som möjligt. Ty mot en sådan fasansfull verklighet kan man vidta kraftfulla åtgärder och till och med genomföra ett systemskifte.

Att okritiskt ställa borgarna till svars förs att de eventuellt inte lyckats komma till rätta med utanförskapet kan därför vara ett stort misstag som istället leder till en retorik om än mer omfattande åtgärder och ytterligare en valseger 2010. Har man väl köpt verklighetsbeskrivningen är det lättare att sälja gamla recept än nya.

När vi talar om utanförskap handlar det, menar jag om följande:

  1. En faktisk upplevelse av utanförskap

  2. Självbilden av att tillhöra en grupp som befinner sig i utanförskap

  3. Den allmänna föreställningen om att grupper av människor befinner sig i utanförskap.

Det var genom att skapa (3) som borgarna kunde etablera föreställningen om att ett systemskifte var nödvändigt. Jag tror därmed vi måste ta strid om utanförskapet som begrepp och istället föra fram tankar om medborgarskapets innehåll. Vi måste kunna måla bilder som talar om att inte blott förvärvsarbete räknas som ett bidrag till samhället. En ”linje om arbete” bör bytas mot en ”linje om att vara medmänniska”.

Då kan (2) bytas mot bilden av att vara människa med makt att skapa sig en verklighet och en betydelse som inte odelat kopplas till förvärvsarbetet.

Förhoppningsvis kan vi då få ett samhälle där relationer människor emellan blir viktigare och där vi känner ett större ansvar för varandra. Med lite öppnare ögon kan vi då komma åt (1) och bidra till en högre livskvalitet för människor som upplever verklig isolering.

Anledningen till att begreppet utanförskap och dess definition spelar en nyckelroll beror på att det hänger ihop med så många saker:

Ø Risken för en låglönemarknad med allt större klyftor i samhället som följd

Ø Risken att förenkla verkligheten till skada för enskilda

Ø Vårt förhållande till kopplingen mellan materiell standard och lycka och det faktum att livets nödtorft kan produceras av ett sjunkande antal människor.

Ø Den ökande möjligheten till konsumtion och de påfrestningar det får på miljön.

Ø Kopplingen till stress och ohälsa

Ø m.m

Min uppmaning är att vi gör utanförskapet till en stridsfråga snarare än ett slagträd svingad i en falsk beskrivning av verkligheten.

Andra bloggar om: utanförskap, politik, identitet, val 2010, arbete

Pingat på intressant.se


 #
Vackla inte Jonas Morian!
Joakim | 07 Maj, 2007 09:20

Den eminente skribenten Jonas Morian som tidigare förespråkat ett tydligare röd-grönt samarbete antyder idag på sin blogg att JonasMoriannackdelarna med koalitionstanken kanske är större än fördelarna.

Några av tankarna som förs fram är följande:

- Mitten väljare tenderar, på grund av aversion gentemot mp och V att rösta borgligt då S alltför intimt kopplas till dessa partier.

- Ännu en politisk koalition leder i praktiken till tvåpartisystem.

- Sverige har präglats av en politisk kompromisskultur som givit en regeringspolitik vars värdering haft ett stort väljarstöd.

Om vill vara lite elak kan man ju säga att det senare i praktiken lett till att Sverige varit en enpartistat. Lite mer sansat kan man säga att en regeringsbildning som skett utifrån att parerar väljarsympatier lett till ideologisk utarmning och en slags överideologi som verkat begränsande på partiernas åsiktsregister.

Visst finns det en risk att tydliga koalitioner polariserar politiken och därför gynnar polerna S och M. Denna utveckling är dock redan ett faktum. Väjare uppfattar att det finns två tydliga block och de två stora partierna äter väljare på de små partiernas bekostnad. Ett fördjupat samarbete med mp och V handlar därför om att också åskådliggöra detta parlamentariskt för att det överhuvudtaget ska bli något samarbete.

Risken att tappa mitten väljare tror jag är betydligt överdriven. Denna grupp är i alla händelser inte större än det segment som alltid röstar till vänster om S plus den allt större gröna rörelsen. Det förhåller sig ju dessutom omvänt så att mp tappar väljare på grund av S.

Den största fördelen med ett fördjupat samarbete med S, som jag ser det, handlar dock om att återskapa en solidaritetsrörelse i modern tappning och som kan vara en motkraft till den plånboksinriktade politiken. Det handlar om att kavla upp armarna i kamp för ett bättre samhälle och handen på hjärtat Jonas, med vilka tror du att detta lättast låter sig göras?

Andra bloggar om: Jonas Morian, politik, valet 2010, miljöpartiet

Pingat på intressant.se


 #
Kielos kopierar Mp och kallar det S-alternativ
Joakim | 05 Maj, 2007 23:24

Det finns många intressanta teoretiska vinklingar på begreppet identitet och identitetspolitik och därtill kopplade begrepp som utanförskap, marginalisering och queer. En bra sammanfattning finns på bloggen Strötankar och Sentenser och jag kommer själv att återkomma till ämnet utifrån mer principiella perspektiv.

Även Katrine Kielos egen artikel förtjänar egentligen att problematiseras just utifrån sådana teoretiska angreppssätt, men eftersom hennes förslagslista i stort sätt är en uppräkning av miljöpartistisk politik börjar jag i den ändan.

Så här punktar KK upp den socialdemokratiska förnyelsen:

”• Bekämpa den rasistiskt strukturerade ekonomin globalt genom bistånd och frihandel.”

Miljöpartiet har länge och i förhandlingar med S drivit kravet på ett ökat bistånd och en central del i vår EU politik har just varit en kritik mot EU som ”fästningen Europa”

”• Motverka att en låglönemarknad etableras i Sverige då en sådan sannolikt hade delat upp arbetsmarknaden än mer utefter etnicitet.”

Ett bra sätt att motverka detta är att fokusera på att höja golven i ersättningssystemen snarare än taken. För detta har vi förgäves stridit och när S röster nu hörs för att återställa A-kassan är det framförallt taken man syftar på.

• Åtgärder mot den svarta arbetsmarknaden av samma anledning.”

Se ovan.

”• Arbete inom EU för att motverka att papperslösa och därför helt skyddslösa immigranter börjar fylla en nödvändig funktion i den europeiska ekonomin.”

En mp slogan var om jag inte minns fel: ”ingen människa är illegal”

”• Arbetskraftsinvandring. Bryter upp föreställningen om att invandrare behöver Sverige och byter ut den mot en föreställning om att Sverige behöver invandrare.

Åter igen klassisk grön politik och där S snarare talat om ”social turism”

”• Bryta upp den ekonomiska exploateringen av kvinnor som grupp genom att på allvar försöka höja kvinnolönerna”

Miljöpartiet talade i valet om ett ”handslag med facket för att på allvar få upp kvinnolönerna”

”• Förändra vårt synsätt på den offentliga sektorns roll så att välfärdsstaten slutar exploatera kvinnor ekonomiskt som grupp. (Pär Nuder skissar på något liknande i senaste numret av den feministiska tidskriften”

Återkommer till denna punkt i ett annat inlägg.

• Individualisera föräldraförsäkringen för att förändra den arbetsdelning i ekonomin som bygger på att det obetalda arbetet i hemmet utförs av kvinnor.”

Mp går inte riktigt så långt som jag skulle vilja mot en individualiserad föräldrarförsäkring, men långt bättre än S. Vi vill ha 18 månader delat 50-50 med begränsad rätt att byta.

Genom opinionsbildning arbeta för att dekonstruera begrepp som etnicitet, sexualitet, kön och ras. Socialdemokratin kan här snegla på kritisk rasteori, queera perspektiv på sexualitet och poststrukturalistisk feminism.

Svårtolkad passage.

Ta en grundläggande debatt om vad medborgarskapet i framtidens välfärdsstat bör bygga på och innehålla”.

Mp’s diskussion om medborgarlön sätter onekligen fokus på vad medborgarskap är och kan innebära oavsett vad man sedan tycker om saken.

Med dessa konstaterande vill jag inte påstå:

Ø Att mp generellt skulle föra en politik fullständigt i enlighet med Kielos teoretiska ansatser.

Ø Att det på något sätt skulle vara fel av Kielos att utveckla S politik

Ø Att Kielos har rätt i sin teoretiska analys. Om detta återkommer jag.

Några teasers:

v Permanentar man utanförskap för individer genom att ge stöd till en grupp?

v Finns det samhälle som är utan motsättningar eller är det så att utanförskap alltid återskapas i nya former hos nya grupper och i så fall hur förhåller vi oss till det?

Är det kanske själva begreppet utanförskap som måste dekonstrueras?

Andra bloggar om: identitet, identitetspolitik, socialdemokraterna, Katrine Kielos, miljöpartiet

Pingat på intressant.se


 #
Magnus tankar om miljöpartiet
Joakim | 03 Maj, 2007 00:27

I och med att oppositionens olika skuggbudgetar presenterats är det aktuellt att fundera över ett framtida röd-grönt samarbete. Se t. ex Svd. Jag är personligen ganska förhoppningsfull angående en kommande koalitionsregering och tror dessutom att en allians måste formas i god tid inför nästa val. Mindre optimistisk är bloggen Magnus tankar, som tar upp antagna skillnader kring arbete, den så kallade arbetslinjen.

Magnus och jag är i alla fall överens om en sak och det är att det är denna fråga som är den verkliga stötestenen mellan miljöpartiet och socialdemokraterna och ett eventuellt framtida samarbete i en koalitionsregering. Där vi skiljer oss mest är nog inte i själva sakfrågorna utan i beskrivningen av problembilden. I alla fall om vi inte redan nu har startat en valrörelse där vi till varje pris ska vinna röster.

Jag måste därför utgå från att Magnus verkligen tror att miljöpartiet vill att fler ska lämna arbetsmarknaden. Jag måste också tro att Magnus inte ser några som helst problem med en ständigt ökande tillväxt och att målet med all politik är att öka produktivitet och arbete. Jag måste också tro att Magnus menar att det finns arbetsmarknadsåtgärder som till skillnad från friår skapar jobb. Slutligen måste jag förstå att han menar att dessa sakpolitiskt tämligen harmlösa skillnader är ”livsfarliga” för svensk ekonomi. Puh.

Eftersom jag inte delar Magnus olika uppfattningar så har vi ju ett uppenbart problem. En början till lösning är väl i alla falla att reda ut ett missförstånd:

Ø Miljöpartiet vill inte att människor ska lämna arbetsmarknaden, men vi vill göra arbetslivet mer flexibelt och anpassat efter människans behov, inte minst barnens behov av närvarande och jämställda föräldrar.

Därtill skulle jag vilja redogöra för en faktaövertygelse som jag har:

Ø Friåret är som arbetsmarknadsåtgärd precis lika effektivt eller ineffektivt som andra dylika tillgängliga åtgärder. Den har dock den bonusen att den skapar lite extra livskvalitet för ett antal individer som ofta gjort sig väl förtjänta av just detta.

Slutligen har jag en önskan:

Ø Att Magnus och andra socialdemokrater åtminstone gör en ansats till att vilja diskutera möjligheten av att tillväxt faktiskt inte leder till fler jobb. Och att det därtill finns en rad problem förknippade med att ständigt öka produktiviteten.

Om vi bara kan förstå varandra tror jag sedan det är fullt möjligt att kompromissa oss fram till en hållbar, rättvis och solidarisk politik som kan bära in i framtiden.

Andra bloggar om: röd-grön koalition, magnus tankar, miljöpartiet, socialdemokraterna, politik, skuggbudget

Pingat på intressant.se


 #
A-KASSAN en fråga om SOLIDARITET
Joakim | 01 Maj, 2007 02:43

Det stora politiska samtalsämnet denna dag har tydligen varit A-kassan och det med anledning av Mona Sahlins Wanja Lundby Wedins debattartikel i DN. Bästa kommentaren i bloggosfären står Bloggen Bent för som på tydligt sätt redogör för hur dagens system ser ut och också antyder en del mekanismer i konstruktionen och vad justeringar kan få för konsekvenser. Särskilt värdefullt är påpekandet att debattörernas retorik som riktar sig mot de lågavlönade skiljer sig från det som förslaget egentligen handlar om, nämligen tryggheten hos de tämligen välbeställda.

Dagens system ser ut som följer enligt en trappstegsmodell:

- Under de första 200 dagarna är ersättningen 80% av lönen, eller högst 680 kronor per dag

- Dag 201-300 är ersättningen 70%

- Efter dag 300 är ersättningen 65%

- Om du har försörjningsansvar så är ersättningen 70% 201-450 dagar

De två intressantaste delarna i detta system är dels taket på 680 kronor dels lägsta ersättningen på 65% vid långtidsarbetslöshet. S vill om jag förstått saken rätt införa en renodlad inkomstbortfallsprincip så att alla får 80% de första 200 dagarna, samt att höja lägsta ersättningen.

Frågan om taket väcker framförallt två principiella frågor:

1/ Den ena är som Bloggen Bent nämner rättvisefrågan. Vad är det för rättvisa att låta lågavlönade grupper betala höga ersättningar åt högavlönade som mist sitt jobb? Ofta är det ju dessutom så att de på grund av sin tidigare goda anställning och goda lön har försäkringar som innebär att de kanske får behålla upp till 90-95% av lönen. Förmodligen har de också ett rejält sparande etc.

2/ Den andra frågan handlar om den trygghet som ändå rejäla ersättningar skapar. Det måste finnas ett gränssnitt där lön och position inte är så stor att man rimligen klara sig undan rätt bra ändå men ändå har en så stor lön att ett fall ned till 680 kronor får avsevärda konsekvenser. Den gränsen måste diskuteras och tas på allvar. Otrygga människor skapar ingen dynamik i samhället.

Frågan om lägsta ersättning handlar också om rättvisa:

- Vad är det för rättvisa att vissa måste jobba medan andra kan ligga på soffkanten hur länge som helst och ändå få ut en schysst ersättning av samhället?

Men det handlar också implikationer på strukturnivå:

- Vilken press nedåt får det på lönerna om arbetslösheten måste förhindras till varje pris?

Min egen position i dagsläget är att vi som har en hygglig inkomst måste ta ett större egen ansvar för en eventuell arbetslöshet. Har vi skaffat oss dyra levnadsvanor får vi också om vi vill behålla standarden på olika sätt försäkra oss mot sämre tider. Långsiktig hållbarhet bör gälla även privat ekonomin! Argumentet mot detta är att det riskerar att urholka solidariteten om inte också de relativt välbeställda tjänar på de offentliga tjänsterna och transfereringarna. För det första är jag osäker på att solidaritet som begrepp är applicerbart på en företeelse där man själv fullt ut tjänar på det och rent av kommer ut som vinnare. För det andra tror jag att vi är ett solidariskt folk. Om inte annat får det bli vår politiska uppgift att se till att så blir fallet.

Vad gäller den andra biten så tror jag att vi måste ha ett väl tilltaget golv så att vi inte får den typ av arbetsmarknad som finns i USA där människor tvingas ta både två och tre jobb för att hålla näsan över vattenytan. Dessutom handlar det inte om att lulla omkring utan motprestation utan man måste stå till arbetsmarknadens förfogande, erbjudas meningsfulla åtgärder, omskolning, fortbildning etc.

A-kassan handlar således om solidaritet och en ambition att inte öka klyftorna i samhället.

Pingat på intressant.se

Pingat på Twingly

Andra bloggar om: politik, mona sahlin, socialdemokraterna, alliansen, A-kassan, solidaritet, rättvisa, samhälle


 #
REKLAM för kommande inslag på min blogg
Joakim | 28 April, 2007 20:37

Sitter tillfälligtvis på en slö modemuppkoppling och inser att det inte kommer att bli något vettigt bloggande idag. Tänkte därför passa på att göra lite reklam för vad jag tänker skriva om den närmaste tiden.

1. Först kommer jag att utveckla men syn på skolpolitik och vara på en del kommentarer jag fått på ett tidigare inlägg.

2. Jag kommer inom kort kommentera Max Andersson och miljöpartiets EU-politik.

3. Ett av de intressanste blogginläggen på senare tid är Katrine Kielos betraktelser över identitet. Detta vill jag gärna meditera över.

4. Jag har tidigare utlovat en analys av medborgarlön och våra transfereringssystem.

5. Något om feminism och socialkonstrukionism kommer säkert

Ja, detta är vad som kan väntas den närmaste tiden. Hoppas något faller er i smaken.


 #
Därför förlorar Alliansen i Opinion
Joakim | 27 April, 2007 10:23

Visst är opinionsundersökningar ytterst osäkra som Bloggen Bent så riktigt påpekar. Det räcker väl med att säga Junilistan för att det ska gå kalla kårar utmed opinionsinstitutens rader av ryggar.

Än dock kan inte alla de hundratusental som tros ha lämnat Alliansens blåa famn antas vara en slumpens skapelse. I valrörelsen skrev jag ett blogginlägg som handlade om vikten av att människor faktiskt röstade ”rätt”. Detta känns tämligen aktuellt då det verkar som att många menar att de röstat ”fel”.

Bloggaren.se skriver att Alliansens Stora lögn nu fäller alliansen. Enligt vad jag förstår genomför de ganska konsekvent de utfästelser som framfördes i valrörelsen. Ingen som lästa Alliansens manifest och program kan vara det minsta överraskad. Diskussionen om A-kassa och fastighetsskatt fick därtill väldigt stort massmedialt genomslag.

Kanske kan man förklara opinionssvängningarna genom att säga att det finns tre typer av väljare:

  1. Det intellektuellt övertygade. Här återfinns ideologer, teoretiker, men också de som bara gör privatekonomiska kalkyler. Gemensamt är att de noga tänkt igenom sitt val.

  2. De som leds av en berättelse. Dessa är så kallat implicita ideologer. På samma sätt som man kan tala svenska grammatiskt korrekt utan att på något övertygande sätt kan redovisa den grammatiska strukturen.

  3. De impulsiva. Här återfinns de som kan säga ”Nä, nu har vi fått nog av Göran Perssons buffelfasoner”, eller ”Reinfeldt, han är så stilig, sympatisk är han också, han kan nog fixa till saker och ting”

Vad som är uppenbart är att mellan dessa grupper finns inga vattentäta skott utan det handlar om en glidande skala av benägenhet där vi alla har olika stor dos av vardera grupps typbeteende.

Vad man också kan konstatera är (1) och (3) är det som vanligen styr vårt beteende. Att har stora väljarskaror av typ 2 är en formidabel styrka för ett parti och har i högsta grad gällt för socialdemokratin.

Vid stora svängningar i opinion kan man dra slutsatsen att grupp (2) minskat till förmån för grupp (3).

Jag delar i all väsentlighet den analys som Marta Axner gjorde i vintras:

”Jag tror att det avgörande skedde på ett ganksa tidigt stadium i valrörelsen, kanske redan förra sommaren. Alliansen med moderaterna i spetsen lyckades fånga problemformuleringsinitiativet och deras omvärldsbeskrivning fick fäste. Sverige är ett land med stora problem, gigantisk arbetslöshet och en stor (allt större ju längre valrörelsen gick) del av befolkningen i "utanförskap". Samtidigt framställdes den socialdemokratiska regeringen och Persson speciellt som gammal, trött, ointresserad av människors situation och allmänt maktkorrumperad.”

Om hennes analys är riktig innebär det ett dubbelt angrepp på socialdemokratin. Dels utsätts den socialdemokratiska berättelsen för ständig beskjutning och får människor att tvivla. I en sådan situation hamnar man i grupp (3) och en ackumulera bild av en bufflig, arrogant och trött Göran Persson får full effekt.

När Göran Persson väl är borta vaknar denna grupp upp och finner ett samhälle styrs av en berättelse som de egentligen inte delar. Detta menar jag förklarar en stor del av den socialdemokratiska uppgången, dock inte hela.

Vad beror de sista procenten på? En Mona effekt? Ett statistiskt fel? Jag vet inte.

Andra bloggar om: opinion, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen

Pingat på intressant.se


 #

Att döda delfiner
Joakim | 25 April, 2007 16:29

Aftonbladet rapporterar om delfinslakten i Japan. Bakgrunden är den ohyggliga film som spridits via Youtube, där denna företeelse visas in i minsta detalj. Spontant kan jag bara känna avsky och överträffas i den kategorin endast av jakt på människoapor, t. ex Schimpanser, som enligt min mening kommer väldigt nära mord.

Visserligen ska man ju akta sig för att döma andra kulturers vanor och traditioner, men vi lever ändå på 2000-talet i en värld som måste kunna gå att förändra också i nivå med traditioner och moraliska föreställningar. I en global värld är det rimligt att vi ställer krav på varandra.

Den svåra frågan och som indikerades i inledningen handlar om valet av djurart. Varför är det fel att just döda delfiner? Den andra frågan som rör den traditionella jakt- och slaktmetoden är förstås enklare. Djurplågeri är djurplågeri och det överallt, även i Japan, och ska således fördömas. Inget medvetet liv ska i onödan utsättas för lidande.

Vilka djur får man döda och vilka får man inte döda? En del som har styrkan att avstå från biffen och det av nötkreatur präglade landskapet har det förstås enklare. Inga djur bör dödas, slaktas och ätas upp! Vi som inte har denna styrka och har svårt att föreställa oss ett landskap och en kultur helt utan djurhållning i slaktsyfte får det förstås en smula mer besvärligt. Som en parantes vill jag dock i sammanhanget säga att det är min fasta övertygelse att vi måste minska vår köttkonsumtion högst väsentligt på grund av miljöskäl och i framtiden kanske också på grund av matbrist.

Min fråga nu är av mer moralisk natur och där det handlar om att antingen döda eller inte döda alls. Anledningen till att vi upprörs av delfin slakt är att delfiner är söta, vänliga och intelligenta. Rent allmänt kan en förteckning av omständigheter som utgör hinder för jakt se ut så här:

- Utseende

- Temperament

- Traditionellt nära relation till människan

- Intelligens

- Sällsynthet

- Likhet med människan

- Nyttan

Visa av punkterna, i synnerhet de tre första, kanske mer förklarar varför vi känner på ett visst sätt än varför det är fel i rationell mening. Kanske är det mer en fråga om estetisk indignation än en etisk sådan. Det finns naturligtvis en evolutionär förklaring till att vi sympatiserar med det sköna och det vänliga, dels i sig men också som en överföring från människa till djur.

Nytta kopplas ju till vad som är ett behov och vilka krav man ställer där kan ju variera. Ett minimum krav är väl att man inte dödar blott för att man tycker det är roligt.

Sällsynthet kan förmodligen kopplas till en kristen förvaltartanke. Vi människor har ett ansvar att vårda vår planet och att se till att djurarter inte utrotas.

Likhet med människan är viktig tror jag och beror på att vi intuitivt inser att vi aldrig kan kommunicera särskilt mycket med en fisk eller fågel vars livsbetingelser skiljer sig så markant från oss. En schimpans däremot har en livsvärld som är mycket lik vår. Det är därför jag menar att mord inte är ett långsökt epitet när en människoapa dödas av en människa. Det finns en potentialitet att vi faktiskt kan utbyta tankar med detta djur!

Så har vi då intelligens och grad av medvetande kvar. Delvis tror jag att vi felaktigt och enligt förra stycket tror att vi kan kommunicera med delfiner. Viktigare är nog trots allt att vi tillskriver delfiner en intelligens som gör dem kapabla att förstå att de är utsatta för jakt och medvetna om att de kommer att dö. Hur man än minimerar lidandet av själva slakten kommer de alltid förstå vad som händer med deras kamrater som släppas upp på flodbädden…

Därför tar jag bestämt avstånd från jakt på delfiner

Jag Ska Inget Ha har tidigare bloggat om delfinslakten, där finns också filmen

Andra bloggar om: delfinjakt, japan, etik, veganism,djur, djurrätt, delfiner

Pingat på intressant.se

Pingat på twingly.se


 #
Storinkvisitorn Janne Josefsson i direktsänd häxprocess
Joakim | 24 April, 2007 21:28

Platsen är Vetlanda. Året är 2007. Storinkvisitorn Janne Josefsson uppviglar folket medelst verbal eldgaffel. Offren kvider och lider. Att bålen på torget redan är tända framgår med all tydlighet...

"Har vi fått några svar?" - - - "NEJ!

En häxprocess har inget slut och är inte rationell. Krav reses, men inget kan svara mot kravställarens törst efter...

Fakta:

1. Ett ohyggligt fel begicks i Vetlanda och en flicka fick utstå otroligt mycket lidande.. 2. Detta har erkännts. 3. Den ansvarige har avgått. 4. Detaljerna kring hur och varför kommer att utredas.

Vad jag tror:

1. Socialchefen verkar vara en duglig person, säkert över snittet. 2. Det finns sannolikt stora brister inom socialtjänsten i Sverige -Detta bör utredas. 3. Det är sannolikt inte lätt att handlägga socialtjänstärenden- att omhänderta ett barn kan aldrig vara en picknick. (och skulle så ske är naturligtvis storinkvisitorn där med sin eldgaffel).

Någonstans handlar det också om hur stora resurser vi som samhälle är villig att lägga på denna typ av verksamhet. Att garantera att fel aldrig uppstår kostar pengar. Notera också att en majoritet av svenska folket valt en regering som har en ambition att sänka skatten.

Avlsutninsvis menar jag att det är djupt beklagligt att en journalist uppviglar folket till att stå och skandera om en socialchef: "Vad ska Ola göra - avgå, avgå. Vad tycker vi om Ola - illa, illa". Att tro att det var själva sakförhålladena som ledde till detta och inte sättet som Janne Josefsson presenterade just dessa förhållanden är djupt naivt. Sanningen är ju att folk visste och kunde ha berättat för folk som kunde ha berättat vidare som kunde ha samlats på torget för att skandera dessa saker. Så skedde inte. Och det är naturligtvis inte det jag moraliserar över.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: media, Janne Josefsson, Uppdrag granskning, Louise, Vetlanda


 #

Ända in till döden via snillrika rss-flöden
Joakim | 23 April, 2007 15:44

Leijonborg avgår, antalet friskolor ökar, Zlatan missar EM-kvalet och allt fler känner ett behov att bevaka sina hem via kamera. Två personliga tillkortakommanden och två samhällsfenomen i brännpunkt för denna dags mediala förstoringsglas. Det händer hela tiden så mycket och i händelsernas förlopp blir vi till. Ju mer det händer desto mer blir vi rent av till. Vi växer och sväller i den massmediala floden och kräver allt fler nyheter att föda oss med och ingen kan säga att vi inte är välgödda; TV8, metro, DN, Googleearth och hela vida bloggosfären. Ända in till döden via snillrika rss-flöden.

Ju fler förändringar vi kan registrera desto större blir vårt medvetande. Scenen för vår detektion av förändring bestämmer vår roll i universum. Självklarheter. Är det presidentval i Frankrike? Har björkarnas blad slagit ut?

Är en scen bättre än en annan?

Ok, när det inte händer något upphör vi att existera. Detta visar sig bland annat när människor ofrivilligt hamnar i isolering med fattig kognitiv stimulans. När något händer bekräftas vi och vi växer. I dagens samhälle händer det mycket. Är detta ett problem? Eller är det rent av något positivt.

Som vanligt så beror det på; på omständigheter och på individen.

Kanske ska en fruktbar ingång handla om den sunda balansen i hur vi hanterar och utsätter oss för intryck och information. Några insikter som startpunkt kan vara:

1. När vi uppslukas av något missar vi något annat

2. När vi tänjer vår kapacitet så ökar den.

3. Med vidgade vyer vidgas känslan av ansvar

4. Om vi medvetet processar information kommer vi också omedvetet att göra just detta. Vi blir datamaskiner.

5. Du möter aldrig kärleken i helikopter.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: massmedia, information, IT,


 #
Definition av politik
Joakim | 20 April, 2007 08:07

I vidaste mening är politik det som får effekt på alla slags utbyten människor emellan; en mamma som ammar sitt barn, en forskare som presenterar sina rön på en konferens eller en person som reser från punkt A till punkt B. Alla slags interaktioner och relationer bestäms av en politik eller möjligtvis avsaknaden av en sådan(som ju också är en politik). Alla beslut som rör mänskligt utbyte är inte politiska, men allt har fått sin bestämning genom ett politiskt beslut. En företagare beslutar själv att säga upp 10% av sin arbetskraft i enlighet med FiFu, men anställningsvillkor och uppsägningsvillkor och FiFu-principen ligger som en bestämning antingen direkt eller indirekt av politiska beslut.

Politiska bestämningar kan vara reglerade i större eller mindre omfattning, vara direkt eller indirekt, vara artikulerad eller underförstådd, men likväl allt är politik! Den enkla förklaringen är, vare sig vi vill det eller ej, att människan är ett kollektivt djur med ett stort socialt och kollektivt intresse. Människan som individ är hjälplös. Det är lätt att glömma i den moderna värld vi lever i, mångfacetterad och svåröverblickbar ger den illusionen om den fria individen utan band till någon eller något.

Poltik som verksamhet är i enlighet med ovanstående resonemang alla försök till att påverka ett beslut. I barnet som slänger sig stortjutande på golvet i affären för att få en godispåse, ser vi redan en gryende politiker. Poltik är vidare alltid ett medel för att uppnå något. Att stjäla godispåsen är inte politik om målet är godispåsen, utan stöld. Är syftet att påverka godispriserna är det politik….och stöld?

Partipolitik, menar jag, bör vara en strategi för att fatta beslut som rör samhällets övergripande organisation på olika nivåer och som sker mot bakgrund av en ideologi och en världsbild.

En ideologi, i partipolitisk kontext, är det grundläggande värdesystem som kan härledas från ett partis beslutsförslag, eller omvänt det som, tillsammans med andra faktorer, ger beslutsförslagen som konsekvens. Det är framförallt inte de olika värden som är intressant, utan de olika tyngdpunkter ett parti ger åt olika värderingar. En ideologi är således mer adekvat en viss balansering av värderingar.

Ett partis ideologi är dock inte en tillräcklig förklaring för ett givet politiskt beslut. En annan viktig komponent är sammansättningen av faktaövertygelse. D.v.s vilken världsbild man har. Faktaövertygelse och värden hör ihop på så sätt att faktaövertygelse baserar sig på fakta som valts ut mot bakgrund av värderingar och andra faktaövertygelser. Det går att på ett meningsfullt sätt tala om grundläggande värdering men det lämpas sig sämre att tala om grundläggande faktaövertygelser.

Ett politiskt beslut fattas således mot bakgrund av att följande frågor ställts:

  1. Hur påverkar beslutet balansen mellan mina värdering?
  2. Hur påverkar beslutet min världsbild? Eller mer korrekt: Hur påverkar de faktaövertygelser, som beslutet förbinder mig att anta, de övriga faktaövertygelserna som ingår i min världsbild.

Känner jag att mina grundläggande värderingar och min världsbild ej rubbats i alltför stor utsträckning, så var det ett adekvat beslut. Vad som sedan är ett legitimt eller rätt beslut är en annan fråga. (Man kan också fråga sig om det finns grader av rätt och fel, och hur man i så fall motiverar det.)

Politik innebär också, menar jag, att ha en vision. Visionen är ett realiserande av de grundläggande värderingarnas balans, den rådande jämvikten i kombination med en artikulerad övertygelse om vad som är möjligt och omöjligt. Många olika slags samhällen är tänkbara utifrån grundvärderingarnas jämvikt. En individ behöver inte välja, men det är ett partis plikt att så göra. Vilket naturligtvis inte innebär att man inte kan ändra sig, men att väljare har en rätt att veta vad ett parti för ögonblicket tänker och tycker, tror och hoppas.

Visionen, i alla fall för miljöpartiet, ligger antagligen långt bort och har en utopisk karaktär, varför det behövs en handfull tydliga och uttalade strategier för att nå visionen. Strategierna ska inte utgår från att det utopiska samhället redan existerar utan ska vara karta för att ta sig igenom en skiftande terräng och kunna möta praktiska problem. Ett enklare sätt kan vara att utarbeta delmål till visionen och att utarbeta strategier för att nå dem. Ett delmålsförfarande är dock också en strategi.

Det är av avgörande betydelse att de grundvärderingar och faktaövertygelser som ligger till grund för strategierna också ligger till grund för visionen. Visioner som på ett radikalt sätt avviker från hur människan och samhället fungerar idag har visat sig vara farliga utopier varur inget gott kommit.

Slutligen är det viktigt att konkretisera strategierna i ett antal politiska riktlinjer, och som också kan vara underlag för kompromisser.

Ett politiskt beslut är alltså ett beslut som tagits utifrån ens balanserade värdering och ens världsbild i syftet att förverkliga en vision, med hänsyn taget av realpolitikens kompromissande.

Pingat på: intressant

Andra bloggar om: politik, ideologi, strategi, vision


 #
Nästa val riskerar att bli en ren privatekonomisk kalkyl
Joakim | 19 April, 2007 14:24

Om man tänker några varv kring hur de stora samhällsproblemen ska kunna få sin lösning finner man snart tre mer eller mindre omöjliga vägar som i varierande grad ter sig oaptitliga eller orättvisa. Problemen handlar om att en ohämmad tillväxt som leder till förstörda livsvillkor inte helt lätt kan ersättas med omvänd tillväxt utan att stagnation och kaos infinner sig. Problemet med tillväxt finns inte heller bara i den yttre världen utan även i människan. En ständig tillväxt innebär en ständig produktivitetsökning som innebär en specialisering där var och en hela tiden antingen måste prestera optimalt eller inte prestera alls. Å ena sidan inser var och en att det inte är så vi människor fungerar och att många kommer att må väldigt dåligt i ett sådant samhälle. Å andra sidan är det väldigt svårt att se hur det mänskliga samfundet skulle kunna låta bli att göra sitt bästa.

Den första vägen är förstås att inte göra något alls. Vi hoppas på ett mirakel helt enkelt. Den offentliga sektorn kan, trots en sjunkande andel av BNP och ökade medborgliga krav och behov, leverera en god offentlig service med nöjda medarbetare och en nöjd befolkning. Det köpstarka samhället hittar miljöteknik som är hållbar och människor vänjer sig vid arbetslöshet eller ett allt mer uppskruvat tempo i arbetslivet.

Den andra vägen handlar liksom den tredje om att styra om samhället från konsumtion av varor till konsumtion av mer miljövänliga tjänster. Här gör vi det genom att låta individen själv bekosta alla välfärdstjänster. Genom överkonsumtion och lyxkonsumtion kommer mer resurser kunna läggas på det som vi alla egentligen tycker är viktigast: vård, skola och omsorg. Samhället blir därmed förstås djupt orättvist och osolidariskt.

Den tredje vägen handlar tvärtom om att öka inslaget av gemensamma ansträngningar, inte blott via skattsedeln utan också i mer spontana samarbeten, för dessa nyttiga tjänster. För detta ändamål krävs dock att solidariteten som politiskt inslag sätts i centrum och blir till en genuin folkrörelse. Redan den förra regeringens ständiga tal om tillväxt bidrog till att i de närmaste omintetgöra denna lösning. Den nuvarande regering gör allt vad de kan för att genom sin plånboks fixering sätta sista spiken i kistan för den tredje vägens politik. Nästa val riskerar att bli en privatekonomisk kalkyl!

Allt är dock inte nattsvart. Jag tror på en grön folkrörelse i solidaritet med miljö, människor och natur. Jag tror på en människa som inte vandrar ensam och är sig själv nog, en människa som hittar sitt sammanhang och finner sig själv i gemenskap med andra och inte i prylar och statussymboler. Att vända denna skuta, så lastad med konsumtionens värderingar, är inte lätt, men det går!

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: politik


 #

Paradox
Joakim | 05 April, 2007 12:20

Bloggandets paradox för mig innebär att vid det tillfällen som man har som mest att skriva om så har man också den minsta tiden att verkligen få detta skrivet. När jag nu alltså återupptar bloggandet är det på grund av det faktum att jag har så lite att säga.

Detta är förhoppningsvis inte helt sant, men det kändes som en bra ursäkt.


 #

Homo regionalis – och/eller en nedtonad nationalism del I
Joakim | 08 Januari, 2007 16:58

En grön regionpolitiker i Skåne bruka etikettera sig som en homo regionalis och vill därmed markera sitt engagemang för den regionala nivån och sin vilja att se ett ökat självbestämmande för denna politiska nivå. Bortsett från dennes skeptiska hållning till EU brukar jag i all väsentlighet hålla med honom.

För oss homo regionalis är det förstås en spännande tid vi går in i när ansvarskommittén släpper sitt slutbetänkande. Oron över resultatet är dock större än de förhoppningar man eventuellt kan hysa. Att staten ska gå in och rita kartor och göra nya regionindelningar är i sig något som får en att rysa en smula, särskilt om det landar på ett fåtal jätteregioner. Vad blir det då av den regionala demokratin? Sammanslagningar av regioner sker bäst utifrån ett lokalt initiativ så som så skedde i Skåne och i Västra götaland.

Naturligtvis måste man som Martin Tollén så klokt påpekar börja i änden där man diskutera de framtida regionernas uppgift. Hälso- och sjukvård sägs, inte särskilt oväntat, bli en viktig sådan uppgift. Detta är ett perspektiv som mycket starkt talar för större och färre regioner. Men det finns andra nog så viktiga perspektiv. Demokrati och arbetsmarknad tror jag är det som måste avgöra regionindelningen. Jag tror nämligen att en förstärkt regional identitet är en förutsättning för att vi ska komma till rätta med arbetslösheten på lång sikt. Och då är inte alltid störst bäst.

Detta utesluter inte att olika regioner går samman och samarbetar kring viktiga frågor som hälso- och sjukvård. En avgörande fråga är om detta räcker för att försörja kravet på ökad specialisering, befolkningsunderlag och resursutnyttjande med bibehållen legitimitet?? Det utesluter naturligtvis inte heller att smärre justeringar sker, men detta borde komma som ett uttalat behov från regionerna själv.

Andra bloggar om: regionindelning, ansvarskommittèn

Pingat på intressant.se


 #
En osannolik profetia kanske slår in....
Joakim | 03 Januari, 2007 14:15

Jag skrev så här den 21 september 2006:

"STORSOSSE MONA

försöker jag vänja mig vid att tänka. För visst är väl ett Nej ett Nej och inte ett Ja? Och om denna hypotes är riktig föjer av uteslutningsmetod att vår nästa Storsosse heter Mona."

Få höll med mig i min "analys" då, men varefter tiden går sällar sig fler och fler till min ringlande skara.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, partiledare

Pingat på intressant.se


 #
Nä SOSSAR, detta duger inte! (Om S-bloggares eftervalsanalys)
Joakim | 30 December, 2006 23:27

Trots att jag inte är socialdemokrat, utan miljöpartist, är den framtida inriktningen på socialdemokratin av vitalt intresse för mig. Jag personligen tror att det är en röd – grön allians som har störst potential att hitta avgörande lösningar för framtidens utmaningar. Därför har jag med spänning följt de socialdemokratiska bloggarnas försök till eftervalsanalys för att ur dem spå vad som måhända komma skall.

Joel Malmqvist gör i studenttidningen Libertas en analys som fått mycket erkännande och som nu finns tillgänglig på hans blogg. Joel ser Sverige som ett statiskt samhälle indelat i tre väldefinierade klasser, LO – TCO –SACO. De två första klasserna är de traditionellt trogna socialdemokratiska väljargrupperna och för vilka fördelningspolitiska frågor är helt avgörande för valet av parti. Poängen i analysen är att vinna eller förlora val för sossarna i grunden handlar om att hålla ett stadigt fokus på dessa frågor. Framtiden blir i Joels värld att radikalt driva arbetsmarknadsfrågorna, fördelningspolitiken och den generella välfärden, inte bara i retoriken utan genom konkreta politiska förslag som sedan kan falla ut som verktyg i den avgörande striden.

Johan Sjölander hyllar den malmqvistska analysen och skriver själv så här:

Personligen tror jag mer och mer att det handlar om att folk inte längre upplevde att samhället blev jämlikare och rättvisare med en socialdemokratisk politik, och då tappade plötsligt hela högskattesamhället sin legitimitet. Om vi inte på allvar förmår ta tag i arbetslösheten, utanförskapet, klassklyftorna – då är det faktiskt inte särskilt mycket bevänt med socialdemokratin som rörelse och politisk kraft.”

En skillnad mellan Malmqvist och Sjölander som jag tycker mig se är att Malmqvist snävar in resonemanget till att gälla kampen mellan klasserna, medan Sjölander på ett bredare sätt anför solidaritetsperspektivet. Även om ”fördelningspolitiken” inbegriper fördelar för arbetslösa, ger Malmqvist med sitt ”facksynsätt”(LO-TCO-SACO) en känsla av att S bör rikta in sig på dem som redan har jobb.

En rimlig invändning mot ovan redovisade analyser är utgångspunkten i det statiska svenska samhället med oföränderliga politiska preferenser fast förankrade i plånbokslädret. Som om människor inte börjar förstå att vi står inför gigantiska miljöhot och att vår livsstil i grunden inte är hållbar. Som om inte gruppen kvinnor när som helst kan tröttna på sin strukturella underordning och skapa ett parti som faktiskt kan ta makten. Som om det inte fanns ett genuint utanförskap som inte enbart kan lösas fördelningspolitiskt.

Nä Sossar, detta duger inte!

Erik Laasko är en annan eftervalsanalytisk bloggare, som ser att Socialdemokraterna tar fyra viktiga steg:

  1. Stärker civilsamhället så att arbetslöshetsförsäkringen bär sig själv utan skattefinansiering.

  2. Bryter upp blockpolitiken och söker socialliberala samarbetspartier.

  3. Att S tydligt markerar ett försvar gentemot det solidariska välfärdssamhället och tar ansvar för de som hamnat i utanförskap.

  4. Att S skaffar en solid plan för full sysselsättning

Läser man sedan detaljerna inser man hur diametralt motsatt detta är Malmqvist/Sjölanders analys. Givet hur man tolkar de olika utslagen kan man förstås hamn lite olika. Miljöpartiet är ett av de få partierna som pratat om att satsa på småföretag, stärka civilsamhället och drivit på för en ökad solidaritet. Samtidigt är han djupt skeptiskt mot mp som samarbetsparti. Men med tal om att avskaffa LAS (ironiskt nog är det ju framförallt detta som väckt ont blod hos sossar gentemot mp), sänka skatter och avgifter hamnar han sannolikt snarare i famnen på moderaterna istället för att som Sjölander/Malmqvist förstärka vänsterprofilen.

Marta Axnér tycker inte att politiken behöver förändras särskilt mycket. Hon ser istället de stora problemen i partikulturen, ledarskapet och i organisationen. Jonas Morian är delvis inne på samman spår, men både han och Axnér säger naturligtvis att förändringar i retorik och organisation måste följas av en förnyelse av politiken. Morian länkar dock uppmuntrande till inlägget av Erik Laakso. Även Martin Tollén talar mycket om tilltal och kommunikation med väljarna. Han anför följande citat:

"Presidential campaigns are about storytelling. A winning presidential campaign presents the candidate's life story to voters. A losing campaign allows someone else to frame that story."

Jag delar i all väsentlighet Axnérs, Morians och Tolléns analys och tror att detta var en viktig faktor när S – mp – v förlorade valet.

Jag tror också att det är naivt att tänka bort den blockpolitik som vuxit fram. S måste framförallt förhålla sig konstruktivt till miljöpartiet. En strategi för framtiden som inte inbegriper en beredskap att möta framtidens stora utmaningar är lika naivt. Exempel är:

- Ökad automatisering och ökad specialisering – med ökad ”flaskhalsproblematik” på arbetsmarknaden.

- Förändrad demografi- fler äldre och behov av arbetskraftsinvandring

- Växande miljöhot, fler naturkatastrofer

- Nödvändigheten av att skapa ett hållbart samhälle

- Tillskapandet av en deltagande demokrati – där bland annat partiorganisationerna måste jobba på nya sätt

Ett förnyelsearbete som inte innebär att man beaktar dessa och många andra viktiga frågor är inte trovärdig.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, eftervalsanalys, Joel Malmqvist, politik

pingat på intressant.se


 #
Linda Skugge, länka mig, snälla!!
Joakim | 29 December, 2006 08:03

Vem är Linda Skugge? Någon slags kolumnist i aftonbladet? Nej troligen inte, det händer trots allt att jag läser Aftonbladet. Jag söker på Skugge finner att hon skriver i Expressen. Förutom detta informeras jag om när och var Britney Spears synts utan trosor. SEX tycks vara ett viktigt ämne rent generellt.

Så där nu var den krystade inledningen avklarad. Visserligen var det där med Skugge nästan sant. Jag har dålig pejl på vad hon skriver och vilka åsikter hon har. Erinrar mig en episod med författaren Ranelid…

Syftet är förstås att följa Kulturbloggens råd om hur man får besökare till sin blogg. Den viktigaste faktorn, att bli länkad av Linda Skugge, lär dock inte uppfyllas med detta inlägg!

Varför skriver man i en blogg? Skälen kan naturligtvis variera. Många bloggare, som t. Ex PromeMorian, verkar vilja på ett mycket seriöst sätt vara en aktör i mediavärlden. Att då, efter ett, antar jag, tidskrävande arbete vilja ha många besökare är inte konstigt.

Andra bloggare har ett mer ideelt anslag och tar på sig en uppgift att informera eller hålla folk uppdaterade inom ett visst område. Hundar, Bosnien, fågelskådning. Åter andra skriver om liknande ämnen utifrån ett brinnande intresse. Den senare gruppen vinnlägger sig sannolikt inte särskilt mycket för att få besökare.

Ytterligare andra skäl kan vara att finna sina gelikar, skriva av sig eller få utlopp för sin exhibitionism. De flesta av dessa vill naturligt nog få många läsare.

För många bloggare, liksom jag själv, förenas dessa olika intressen på ett inte alltid helt tydligt vis. För mig är nog huvudsyftet att penetrera den mänskliga naturen och se vilka konsekvenser det får på hur vi väljer att organisera vårt samhälle. Detta huvudsyfte kräver inte många läsare, men gärna ett antal med liknande intresse. Men sedan finns delsyften, undersyften, långsiktiga ambitioner och kortsiktiga motiv där antalet läsare bli av ett större intresse.

Därför Linda Skugge, länka mig, snälla!!

Andra bloggar om: Besökare, Skugge, Bloggosfären, Britney Spears, utan trosor, Sex, länkning, ideologi, politik

Pingat på intressant.se


 #
Kärlek bortom tid och rum
Joakim | 27 December, 2006 23:21

-Tittut!

Människan älskar förändring. Först ett ansikte, sedan icke, och sedan åter ett ansikte.

Essensen i de stora komikernas humor. Det oväntade. Det som spränger ramar och invanda föreställningar. Varför är detta roligt? Förmodligen för att det är viktigt för temporala varelse. Inte bara rent praktiskt för att överleva utan för att det appellerar till våra djupaste existentiella betingelser. Utan förändring monteras våra mentala processer långsamt ned. Vi blir galna eller får religiösa visioner eller blir apatiska. Det tidlösa är ett nålsöga få har kraft att passera. Men att besegra tiden är att övervinna döden. Frågan är om den segern är värd att vinna och om det överhuvudtaget kan finnas ett bestämt svar på det spörsmålet. En del tibetanska munkar trodde att priset var värt att betala. De stängde in sig i grottor som murades igen och framlevde sina liv i totalt mörker och total ensamhet. Mat fick de en gång om dagen genom ett flera meter långt hål. Vissa sägs ha levt på det viset i fyrtio år!! Att de överlevde är en indikation på att det är möjligt att lyckas, men inte att det är en väg att rekommendera. Kanske är kärleken en kraft som förmår överbrygga det temporala havet. I så fall är vi något stort på spåren. Att hitta kärleken är då att finna en väg som bär genom tid och rum. På detta kan vi grunna.


 #

Vi människor äro speglar
Joakim | 26 December, 2006 18:59

Vad är en människa? Hundratals berättelser där ett knippe segrare strider om makten?
Hur uppstår en berättelse? Genom prägling. Andra människors gillande och ogillande i ett något som förefaller oss vara
viktigt. Vad det är som gör att vi tar intryck och ger startsignalen för en ny berättelse att ta form är ett av de Stora Mysterierna.
Slumpen är naturligtvis alltid en stark kandidat.
Hur kan en berättelse och dess källa identifieras? Ingen människa är fullständigt strigent i sitt tänkande. Argumentation sker gentemot olika bottnar.
Ställd dig frågan: mot vilken botten argumenterar jag? Du finner ett script, en berättelse som framhärdar och vill dominera.
Hur finner man källan? Det varierar, men ofta personer i vår barndom i vars ansikte vi speglat oss.
Vi människor äro speglar. I boken Zahiren finns en berättelse om två brandmän som rusar till en brand. När de två kommer tillbaka
är en av dem sotig den andra icke. Vem tvättar sig? Den rena ser den sotiga och tror sig vara sotig, den sotiga ser den rena och tror sig vara
ren.

Andra bloggar om: zahiren, psykologi

Pingat på intressant.se


 #
Vad är livet?
Joakim | 20 December, 2006 17:05

Att verkligen leva livet. Livet ska levas. Kan livet annat än levas? Nej, säger någon. Ja, säger en annan, det är så många som inte fångar dagens skimrande ögonblick. Så det är det som är livet, de skimrande ögonblicken, när adventljusstaken tänds eller tomten klappar på dörren, eller när den första snöns dalande flingor landar på nästippen, förälskelsens blickar, barnens lek, solens strålar, smaken av jordgubbar.

Krävs det att man är medveten om att det är detta som är livet? Handlar det rika livet om antalet ögonblick man lyckas fånga samtidigt som man tänker att detta är livet, jag lever och nådens ansikte lyser över mig? Fast näppeligen kan det väl blott vara ögonblick, och reflektionen över dessa som spelar roll. Vi skulle i så fall förvandlas till planlösa dårar där varje liten blomma får oss att ändra kurs. Livet som sammanhängande begrepp torde väl också förlora sin mening. Vi måste som jag antyder ovan kunna hitta, inte varje ögonblicks skimmer, utan de skimrande ögonblicken i just våra liv. Att leva livet blir då en skattjakt på dessa ögonblick. Det gäller att, inte placera varje ögonblick i ett sammanhang, utan att hitta de ögonblick som placerar oss i sitt rätta sammanhang. Att verkligen leva livet är då att på största allvar försöka identifiera dessa ögonblick. Det gäller således inte att förlora sig i detaljer utan att vara vaksam och öppen.

Beträffande lycka och tacksamhet måste man hitta den rätta balansen mellan en reflektion av dåtid, nutid och framtid. Vi måste vara Kamrerer som ser till vad vi åstadkommit, förr eller senare dyker ändå frågan upp vad vi gjort med vårt liv. Men vi måste också vara Dårar som förlorar oss i skimrande ögonblick, som får oss att tappa fotfästet, gå omvägar och irrvägar efter skönhet och behag. Slutligen måste vi också tillåta oss att vara Drömmare, med blicken i fjärran, suktare, planerare och framtidsarkitekter.

Det verkliga livet handlar dock om de stora sammanhangen, om mening och betydelse.


 #
Nytt försök att nå toppform
Joakim | 13 November, 2006 15:55

Mitt förra försök att nå toppform lyckades inte så bra. Nu gör jag ett nytt kryddat med ett tävlingsmoment bestående i att slå Veronica på 5 kilometers löpning. Är det fler som vill anta utmaningen är ni välkomna efter 250 dagar.

Så här ser den nya lite modifierade målsättnignen ut:

TOPPFORM på 250 dagar

Mål 1: Fri från tobak

Mål 2: Nå matchvikt ca 80 kilo

Mål 3: Springa 5 kilometer under 23 minuter (och vinna över Veronica

Mål 4: Kunna utföra basala asanas

De första femtio dagarna:

Mål 1: sluta snusa

Mål 2: Gå ner 5 kilo i vikt

Aktivitet: Promenad varje dag, gymträning en gång i veckan, solhälsning varje dag.

Meningen är också att jag ska försöka blogga om det hela under TOPPFORMS rubriken.


 #

TUSENLAPPEN som FÖRSVANN
Joakim | 18 Oktober, 2006 20:59

En lokal kristdemokrat gav mig ett äpple i valrörelsen, tillsammans med ett löfte om sänkt bensinskatt. Jag, som miljöpartist, tittade besviket på henne och menade att detta inte var en särskilt ansvarfull politik med tanke på växthuseffekten. Höstens budgetproposition var inte lika ansvarslös, men de väljare som med glada miner både tog emot äpple och löfte måste nu rimligen känna sig rätt svikna.. Inte bara kristdemokrater förresten. Jag minns tydligt hur Reinfeldt pekade finger mot Persson i en av duellerna och menade att Persson inte tänkte på vanliga väljare när han inte ville lova ut sänkta bensinskattten. Undrar vad dessa vanliga väljare tänker idag.

Apropå vanligt folk. Vi med vanliga inkomster som skulle få en TUSENLAPP över varje månad med den nya regeringens politik och därmed känna oss klappade på axeln och en uppmuntran att fortsätta jobba istället för att leva det ”lata bidragslivet”. Hur känner vi oss idag när vi så smått börjar räkna på det hela. Tja för det första verkar i alla fall inte jag få en tusenlapp över, utan snarare 500 kronor. Och sedan beräknar mitt fackförbund att jag får en höjning på 250 kronor i månaden. När jag plockar fram min deklaration ser jag att jag fått ett avdrag på hundra kronor för fackföreningsavgiften. Den möjligheten försvinner och så bidde det bara 150 kronor över. Är detta den enorma stimulans vi vanliga löntagare ska få och som ska väga upp den oro vi möjligen kan känna inför risken att bli arbetslös?

Detta inlägg är pingat på intressant.se


 #
15 ÅR
Joakim | 11 Oktober, 2006 20:28

Hade kulturministern på sig att börja betala sin TV-licens, men valde att inte göra det. I femton år har jag betalat samma avgift, ibland under mycket knapra förhållandet. Inte nog med att hon parasiter. Hon ljuger också, när hon säger att detta var ett misstag.

Kulturministern bör avgå!!


 #
1,2 miljoner skäl att betala skatt
Joakim | 10 Oktober, 2006 21:01

Hade helt klart minister Borelius. En del drar sig inte för något när man uttnyttjar sin ställning som rik och mäktig. Fy tusan!

Appropå hushållsnäratjänster hävdar en del att det skulle vara så bra för miljön.(spna in diskussionen på Annas blogg) Hörde ett program i P1 som handlade om vad tjänstesektorn hade att erbjuda i form av nya arbeten.. Följande dialog utspelade sig.

Företagsledaren: Ökningen kommer även innebära ett större utbyte mellan människor i världen, fler resor och ökad globalisering...

Reportern: Men det kommer väl innebära mer flygresor(syftandes på miljön)

Företagsledaren: Ja, just det! Alla vinner på det!

Reportern: Tänkte väl på växthuseffekten...men vi ska väl kanske inte prata miljö nu..


Framöver kommer jag skriva lite längre om följande:

-radikalfeminism(Kielos)

- forts. Arbete, tillväxt och lycka

- Om medborgarlön
 #
Trött, Förkyld, Eländig
Joakim | 02 Oktober, 2006 21:20
Därav detta lilla avbrott i bloggandet. Återkommer så fort livsgnistorna åter sprakar.
 #
Anmärkning angående Kielos plus ditt och datt
Joakim | 24 September, 2006 22:10

När jag idag läser Kielos lite noggrannare inser jag att jag gjort en del feltolkning. Jag återkommer med en grundligare genomgång inom kort. Jag kommer då också göra en mer kritisk granskning av radikalfeminismen och utsagan om att vi lever i en våldtäktskultur.

Egentligen hade jag planerat skriva detta inlägg redan idag, men vackert väder och andra bestyr kom i vägen.

För den som inte kan vänta på feminsitisk analys kan jag rekommendera DN's kultur sidor där Nina Björk skiver intressant på halvt om halvt särartsfeminisktiskt manér. Tyvärr verkar inte söndagskolumnen finnas i nätupplagan så någon länk får ni inte.

I övrigt konstaterar jag att huvudnyheten är att Jakobson försökt muta Jodenius till tystnad genom att erbjuda honom ett jobb. I dealen ingick att Jodenius skulle hålla sig borta från Sverige under valrörelsen.

Ur led är tydligen tiden.
 #
Storsosse Mona Sahlin...
Joakim | 21 September, 2006 22:51
...försöker jag vänja mig vid att tänka. För visst är väl ett Nej ett Nej och inte ett Ja? Och om denna hypotes är riktig föjer av uteslutningsmetod att vår nästa Storsosse heter Mona.
 #
Valresultatet en triumf för socialdemokrati eller politisk strategi?
Joakim | 20 September, 2006 22:47

I dagens DN hävdar Bo Rothstein i en debattartikel att valresultatet iinebar socialdemokratins totala genombrott. Det går bara vinna svenska val genom att vara bättre socialdemokrat än Socialdemokraterna själva. Allra tydligast, menar han, ser man det i Moderaternas omsvängning och den därmed påföljande framgången. Själv skulle jag nog hävda att Moderaterna inte så mycket tagit efter socialdemokratisk politik, utan mer lagt sig till med dess retorik. En strategi för att vinna stöd för sin politik snarare än en omsvängning. Detta erkänner de så gott som själva. Det handlar om vilket tilltal man använder. Nu har de chansen att under milda former vissa att deras politik är framgångsrik, därefter misstänker jag, väntas mått och steg som ligger ganska långt ifrån .socialdemokratisk rättvisepolitik.

Andra bloggar om: politik, moderaterna

Pingat på: intressant.se


 #
De TIO VÄRSTA sakerna som kan inträffa med en BORGLIG REGERING
Joakim | 18 September, 2006 21:53

Utan någon rangordning har jag försökt lista de tio värsta sakerna som kan hända under kommande mandatperiod med en borglig regering. Kom med synpunkter om jag missat något väsentligt eller om jag är gravt orättvis på någon punkt.

  1. Förlorade år för en offensiv klimatpolitik. Redan nu talas det, inte bara om att stoppa flygskatten, utan rentav sänka den. Bensinskatten sänks.
  2. Klyftorna ökar i samhället genom sänkta ersättningsnivåer, sänkta skatter för rika och genom ”pigavdrag”.
  3. Människor med invandrarbakgrund får dessa pig- och dräng jobb och segregationen ökar i samhället
  4. De stoppar införandet av trängselavgifter och våldför sig på folkmakten i Stockholm
  5. ”Caligula” tar över skolan inför katederundervisning alá trettiotal
  6. Man river upp stopplagen och genomför omfattande privatiseringar av sjukhus runt om i landets landsting och lägger grunden för att så småningom slå undan benen för den skattefinansierade sjukvården.
  7. Man tar inga steg för att avveckla kärnkraften, istället viskas det om att några extra reaktorer nog skulle göra susen.
  8. Jämställdheten får en råsop genom vårdnadsbidraget och i övrigt görs inget för att utjämna löneskillnader mellan män och kvinnor. Detta är helt enkelt inte prioriterat.
  9. Livskvaliteten får sig också en känga genom att friåret avskaffas.
  10. Trots enorma ansträngningar minskar inte arbetslösheten.

Andra bloggar om: politik, valet, borglig regering, listor, valresultatet

Pingat på intressant.se


 #
Gröna segrar och förlorad makt
Joakim | 18 September, 2006 10:26

Det har gått bra för miljöpartiet. Mycket bra. 5,2 % i riket, över 9% i Stockholm. Ja till trängselskatt i samma stad. Malmö och Göteborg visar också goda resultat. I Linköping, som är min kommun, går vi fram med två mandat och får 6,6% av väljarstödet. Norrköping får 5,5% och ett ytterligare mandat. En annan mycket glädjande sak är att Mjölby och Åtvidaberg nu är gröna kommuner med ett mandat i fullmäktige.

MEN vi har nu en borglig regering och sannolikt även ett borgligt styre i Linköping. Det senare är väl ingen katastrof då S i denna min kommun är intill förväxling lika moderaterna. Vad som är betydligt värre är att borgarna med stöd av ett missnöjesparti nu tar makten i Östergötlands läns landsting. Ett landsting där vi gjort stora och svåra förändringar avsedda att säkra en god kvalité i sjukvården för alla östgötar nu och i framtiden. Detta riskeras i bästa fall gå in i en stiltjefas och värsta fall rivas ner och brytas sönder.

En annan sorglig historia är att Sverigedemokraterna tar två mandat, både i Norrköping och i Motala.

Vi går således in i en mandatperiod där vi stärks som parti, men där vi förlorar i inflytande. Vi måste använda denna tid till att bygga upp den gröna rörelsen och skapa ett parti som kan vara en sprudlande plattform för nya gröna idéer. Vi måste förmodligen också fundera på hur vi i framtiden ska interagera med Socialdemokrater och Vänsterpartister

Andra bloggar om: valresultatet, maktskifte, mp

Pingat på intressant.se


 #
Jag kandiderar till Linköpings Kommunfullmäktige!!
Joakim | 14 September, 2006 18:04

Studenters villkor måste bli bättre. Mp vill höja studiebidraget med 1000kronor

Detta blir det sista inlägget före valet och kommer att fungera som information om min kandidatur till Linköpings Kommunfullmäktige, liksom att göra reklam för Miljöpartiet de gröna på alla nivåer. Inlägget kommer således att uppdateras varefter. Ställ gärna frågor genom kommentarfunktionen.

LITE MER INFORMATION OM VEM JAG ÄR

Om jag hade makten i Linköping

1 En demokratireform genomföras där medborgarnas behov sattes i centrum och kanaliserades genom medborgarrådslag via verksamhetsdialoger och politisk beredning till ett offentligt rum som kallas kommunfullmäktige.

2 Linköping ha en starkt ekologisk präglad inköps och upphandlingspolicy

3 Kommunen vara en Fair Trade City med uttalat globalt ansvar

4 Kommunen ha en offensiv planering för modern spårbunden trafik.

5 Kommunen ta sitt ansvar i omställningen till ett oljeoberoende samhälle, t. ex genom att mer frikostigt upplåta mark för vindkraft

6 Ett antal projekt sättas i gång för att stärka civilsamhället och människors engagemang för varandra, t. ex äldre människors möjlighet att bryta den ensamhet som många upplever.

7 Kommunen inte exploatera Eklandskapet utan vårda det som den unika miljö som det är.Joakim Helfigur

8. Kommunen ska ge lika lön för lika arbete och i övrigt uppnå fullständig jämställdhet mellan könen.

9. Andelen anställda med invandrarbakgrund i kommunen ska vara minst lika hög som andelen i befolkningen.

10. Vid uppföljningen av beställd undervisning ska särskilt fokus läggas på Svenska för invandrare(sfi)

Dessa punkter ska utvecklas och fler tillkomma.

Länkar: Mp Linköping Mp Östergötland

LÄS OM vår hälso- och sjukvårdspolitik här

De två viktigaste frågorna

1 Arbetslöshet och utanförskap

Att detta är en viktig och svår fråga är nog alla partier överens om. Alla ska med, som sossarna säger. Ingen har än så länge ställt frågan varför, i synnerhet inte till moderaterna, vilket ju skulle vara ofint och att misstänkliggöra de blåa! Är det ett egenvärde för Moderaterna? Eller handlar det i förlängningen om att gynna en viss klass välbeställda? Det tål att tänka på.

Jag delar sossarnas syn på att detta är ett värde i sig, men för mig blir det än mer knepigt. Dels måste vi lösa arbetslöshetsproblematiken på lång sikt, dels måste vi göra det på ett ekologiskt hållbart sätt.

Här är några förslag som jag stödjer:

- Vi måste underlätta för uppstarten av nya företag, genom att tillföra mer riskkapital, t. ex genom ökade möjligheter för regionala investeringar av pensionsmedel, men också möjlighet för individer att skattefritt spara på så kallade etableringskonton.

- Vi måste utveckla Grundtryggheten i samhället, istället för att som Alliansen, avveckla den.

- Vi måste skära ned på meningslösa AMS åtgärder och istället använda dem till riktiga jobbsatsningar.

- Vi måste stödja utveckling och forskning på miljöteknologi, så att Sverige kan ta marknadsandelar på miljöområdet.MILJÖ GER JOBB!!

- Vi måste ge tydliga incitament för industrin genom att ge tydliga och långtgående mål på miljösidan. Ingen kärnkraft efter 2015 t. ex.

- Vi ska sänka skatt på arbete, istället för på kapital; fastigheter, pengar, aktier och dylikt

- Vi måste i större utsträckning dela på jobben genom att vi sänker normalarbetstiden något.

- Vi måste utveckla den sociala ekonomin och den sociala sammanhållningen. Genom ett större lokalt utbyte blir också känslan av utanförskap mindre.

- Vi måste utveckla en deltagande demokrati som engagera människor i politiken även mellan valen.

En sak är fullständigt säker och det är inte så enkelt som att öka otryggheten i samhället som Alliansen vill, ej heller så enkelt som att luta sig tillbaka och tro att konjunkturen löser allt, som ibland sossarna ger intryck av. Vänstern börjar i helt fel ände och talar om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor, oavsett om det finns ett sådant behov eller ej. Detta blir knappast bättre än ett AMS-jobb. Precis som all makt ska utgår från folket, så ska jobben utgå från befolkningens behov, inte av nåd skapas av staten. En intressant fråga att ställa sig är: Vad behöver jag?

2 Hur vi så snabbt som möjligt kan bidra till en 80% minskning av utsläppen av växthusgaserna?

- Vi måste spara energi på ett helt annat sätt än idag. Det finns inget skäl till varför Sverige ska slösa mer än andra. Jag tror det behövs en stor folkkampanj som involverar hela samhället.

- Vi måste ställa om energiproduktionen till hållbara och förnyelsebara alternativ. Ekonomiska incitament, forskning och konsumentmakt. Högre krav måste ställas på statliga Vattenfall och på kommunala energibolag.

- På alla upptänkliga sätt måste en gammal bilpark bytas mot en moderna och miljövänlig sådan.

- Vi måste också drastiskt minska antalet bilar och antalet transportet.

- Vi måste satsa på kollektivtrafiklösningar. Införa trängselavgifter där det är rimligt.

- Vi måste stimulera gång och cykling

- Vi måste också fundera igenom vad i övrigt vi kan göra för att förändra

VÄXTHUSEFFEKTEN MÅSTE MINSKA


De två viktigaste skälen att rösta på Miljöpartiet de gröna

1. Miljöpartiet är ett ansvarstagande parti som i sin ambition att rädda världen hela tiden ligger Steget före! Återvinning, källsortering, avgasrening, koldioxidskatt, grön skatteväxling etc. Vi ser farorna, men hänger inte läpp, utan försöker göra något konstruktivt av det hela. Miljöpartiets politik skulle ge en rad nya jobb för att nämna en mycket positiv effekt.

2. Miljöpartiet är ett livsbejakande parti som försöker finna lösningar för att vi ska få mer Tid att Leva och för att människor ska få livspusslet att gå ihop. Arbetstidsförkortning, friår, sänkt bokmoms och förlängd föräldrarförsäkring är goda exempel på detta.

MaskrosMp MaskrosMp

Jag tänkte nu försöka redogöra lite för var jag står politiskt och ideologiskt.

Min politik utgår från visionen om den förverkligade människan. En människa som hela tiden utvecklar sin potential och därmed berikar både sig själv och sin omgivning. Samhället måste då ge så goda förutsättningar som möjligt för individer att nå självkännedom, men också makt att genomföra sina livsprojekt. Min tro är att vi kan åstadkomma detta genom:

  1. Mer tid för reflektion
  2. Färre distraktioner
  3. Uppväxtvillkor som tar fasta på utveckling, snarare än inlärning

Detta i sin tur innebär att vi måste leva i en större samklang med naturen, minska på buller och stress, öka möjligheterna till fri tid och rekreation, och att vi måste satsa mer resurser på

Förhållandet till naturen kan inte nog understrykas när vi talar om mänsklig utveckling och välbefinnande. Därför måste alltid bevarandet av naturen komma väldigt högt på dagordningen. Skogsskövling och utrotandet av växt- och djurarter är katastrofal.

Min politik utgår också från solidaritet och global rättvisa. Det är inte bara människor i Sverige som ska få möjlighet att förverkliga sina drömmar och sin inneboende potential, utan detta måste gälla ALLA människor på vår planet.

Slutligen utgår min politik från ÖVERLEVNAD. Detta borde jag inte behöva skriva om. Att inte alla politiker tar de stora överlevnadsfrågorna på största allvar är mig en gåta. Vi måste skapa ett samhälle som är ekologiskt hållbart. Vi måste sluta förstöra de betingelser som gör liv möjligt. Växthuseffekten är ett gigantiskt hot!!


 #
MIN KANDIDATUR i LINKÖPING
Joakim | 10 September, 2006 18:12

MaskrosMp Studenters villkor måste bli bättre. Mp vill höja studiebidraget med 1000kronor

Detta blir det sista inlägget före valet och kommer att fungera som information om min kandidatur till Linköpings Kommunfullmäktige, liksom att göra reklam för Miljöpartiet de gröna på alla nivåer. Inlägget kommer således att uppdateras varefter. Ställ gärna frågor genom kommentarfunktionen.

LITE MER INFORMATION OM VEM JAG ÄR

Om jag hade makten i Linköping

1 En demokratireform genomföras där medborgarnas behov sattes i centrum och kanaliserades genom medborgarrådslag via verksamhetsdialoger och politisk beredning till ett offentligt rum som kallas kommunfullmäktige.

2 Linköping ha en starkt ekologisk präglad inköps och upphandlingspolicy

3 Kommunen vara en Fair Trade City med uttalat globalt ansvar

4 Kommunen ha en offensiv planering för modern spårbunden trafik.Joakim Helfigur

5 Kommunen ta sitt ansvar i omställningen till ett oljeoberoende samhälle, t. ex genom att mer frikostigt upplåta mark för vindkraft

6 Ett antal projekt sättas i gång för att stärka civilsamhället och människors engagemang för varandra, t. ex äldre människors möjlighet att bryta den ensamhet som många upplever.

7 Kommunen inte exploatera Eklandskapet utan vårda det som den unika miljö som det är.

8. Kommunen ska ge lika lön för lika arbete och i övrigt uppnå fullständig jämställdhet mellan könen.

9. Andelen anställda med invandrarbakgrund i kommunen ska vara minst lika hög som andelen i befolkningen.

10. Vid uppföljningen av beställd undervisning ska särskilt fokus läggas på Svenska för invandrare(sfi)

Dessa punkter ska utvecklas och fler tillkomma.

ValaffischLänkar: Mp Linköping Mp Östergötland

LÄS OM vår hälso- och sjukvårdspolitik här

De två viktigaste frågorna

1 Arbetslöshet och utanförskap

Att detta är en viktig och svår fråga är nog alla partier överens om. Alla ska med, som sossarna säger. Ingen har än så länge ställt frågan varför, i synnerhet inte till moderaterna, vilket ju skulle vara ofint och att misstänkliggöra de blåa! Är det ett egenvärde för Moderaterna? Eller handlar det i förlängningen om att gynna en viss klass välbeställda? Det tål att tänka på.

Jag delar sossarnas syn på att detta är ett värde i sig, men för mig blir det än mer knepigt. Dels måste vi lösa arbetslöshetsproblematiken på lång sikt, dels måste vi göra det på ett ekologiskt hållbart sätt.

Här är några förslag som jag stödjer:

- Vi måste underlätta för uppstarten av nya företag, genom att tillföra mer riskkapital, t. ex genom ökade möjligheter för regionala investeringar av pensionsmedel, men också möjlighet för individer att skattefritt spara på så kallade etableringskonton.

- Vi måste utveckla Grundtryggheten i samhället, istället för att som Alliansen, avveckla den.

- Vi måste skära ned på meningslösa AMS åtgärder och istället använda dem till riktiga jobbsatsningar.

- Vi måste stödja utveckling och forskning på miljöteknologi, så att Sverige kan ta marknadsandelar på miljöområdet.MILJÖ GER JOBB!!

- Vi måste ge tydliga incitament för industrin genom att ge tydliga och långtgående mål på miljösidan. Ingen kärnkraft efter 2015 t. ex.

- Vi ska sänka skatt på arbete, istället för på kapital; fastigheter, pengar, aktier och dylikt

- Vi måste i större utsträckning dela på jobben genom att vi sänker normalarbetstiden något.

- Vi måste utveckla den sociala ekonomin och den sociala sammanhållningen. Genom ett större lokalt utbyte blir också känslan av utanförskap mindre.

- Vi måste utveckla en deltagande demokrati som engagera människor i politiken även mellan valen.

En sak är fullständigt säker och det är inte så enkelt som att öka otryggheten i samhället som Alliansen vill, ej heller så enkelt som att luta sig tillbaka och tro att konjunkturen löser allt, som ibland sossarna ger intryck av. Vänstern börjar i helt fel ände och talar om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor, oavsett om det finns ett sådant behov eller ej. Detta blir knappast bättre än ett AMS-jobb. Precis som all makt ska utgår från folket, så ska jobben utgå från befolkningens behov, inte av nåd skapas av staten. En intressant fråga att ställa sig är: Vad behöver jag?

2 Hur vi så snabbt som möjligt kan bidra till en 80% minskning av utsläppen av växthusgaserna?

- Vi måste spara energi på ett helt annat sätt än idag. Det finns inget skäl till varför Sverige ska slösa mer än andra. Jag tror det behövs en stor folkkampanj som involverar hela samhället.

- Vi måste ställa om energiproduktionen till hållbara och förnyelsebara alternativ. Ekonomiska incitament, forskning och konsumentmakt. Högre krav måste ställas på statliga Vattenfall och på kommunala energibolag.

- På alla upptänkliga sätt måste en gammal bilpark bytas mot en moderna och miljövänlig sådan.

- Vi måste också drastiskt minska antalet bilar och antalet transportet.

- Vi måste satsa på kollektivtrafiklösningar. Införa trängselavgifter där det är rimligt.

- Vi måste stimulera gång och cykling

- Vi måste också fundera igenom vad i övrigt vi kan göra för att förändra

VÄXTHUSEFFEKTEN MÅSTE MINSKA

De två viktigaste skälen att rösta på Miljöpartiet de gröna

1. Miljöpartiet är ett ansvarstagande parti som i sin ambition att rädda världen hela tiden ligger Steget före! Återvinning, källsortering, avgasrening, koldioxidskatt, grön skatteväxling etc. Vi ser farorna, men hänger inte läpp, utan försöker göra något konstruktivt av det hela. Miljöpartiets politik skulle ge en rad nya jobb för att nämna en mycket positiv effekt.

2. Miljöpartiet är ett livsbejakande parti som försöker finna lösningar för att vi ska få mer Tid att Leva och för att människor ska få livspusslet att gå ihop. Arbetstidsförkortning, friår, sänkt bokmoms och förlängd föräldrarförsäkring är goda exempel på detta.

MaskrosMp

Jag tänkte nu försöka redogöra lite för var jag står politiskt och ideologiskt.

Min politik utgår från visionen om den förverkligade människan. En människa som hela tiden utvecklar sin potential och därmed berikar både sig själv och sin omgivning. Samhället måste då ge så goda förutsättningar som möjligt för individer att nå självkännedom, men också makt att genomföra sina livsprojekt. Min tro är att vi kan åstadkomma detta genom:

  1. Mer tid för reflektion
  2. Färre distraktioner
  3. Uppväxtvillkor som tar fasta på utveckling, snarare än inlärning

Detta i sin tur innebär att vi måste leva i en större samklang med naturen, minska på buller och stress, öka möjligheterna till fri tid och rekreation, och att vi måste satsa mer resurser på

Förhållandet till naturen kan inte nog understrykas när vi talar om mänsklig utveckling och välbefinnande. Därför måste alltid bevarandet av naturen komma väldigt högt på dagordningen. Skogsskövling och utrotandet av växt- och djurarter är katastrofal.

Min politik utgår också från solidaritet och global rättvisa. Det är inte bara människor i Sverige som ska få möjlighet att förverkliga sina drömmar och sin inneboende potential, utan detta måste gälla ALLA människor på vår planet.

Slutligen utgår min politik från ÖVERLEVNAD. Detta borde jag inte behöva skriva om. Att inte alla politiker tar de stora överlevnadsfrågorna på största allvar är mig en gåta. Vi måste skapa ett samhälle som är ekologiskt hållbart. Vi måste sluta förstöra de betingelser som gör liv möjligt. Växthuseffekten är ett gigantiskt hot!!

skolan(individuell utveckling kräver större insatser i form av personal).

I några frågor avviker jag från partiets uppfattning. En del har ingen betydelse alls, t. ex EU-frågan, andra har ingen bäring på den kommunala nivån. Egentligen är det väl bara inställningen till folkomröstningar som kan ha betydelse, men inte i någon större utsträckning.

Utträde ur EU

Jag har förstås en rad kritiska synpunkter på EU och kan tänka mig en mängd olika organisationsformer för europeiskt samarbete som hade varit bättre än dagens EU. Vad jag däremot är för är en överstatlig och mellanstatlig europeisk nivå där viktiga beslut om t. ex kemikalier, bekämpning av växthuseffekt och naturskydd, kan fattas. Om vi inte tycker att vi har tid att vänta decennier på att först montera ned dagens EU och sedan bygga upp något nytt, får vi nog ta det som erbjuds. Sverige ska vara kvar i EU och göra EU bättre!

Friskolor

Jag är för privata utförare av utbildning, vård och annat. Vad jag däremot vänder mig emot är den fria etableringsrätten. Att vem som helst när som helst utan samtycke av kommunens medborgare ska kunna starta en friskola. I min politik fattas beslut så nära medborgarna som möjligt och eftersom skola är en kommunal angelägenhet betald av dess innevånare är det också de som ska avgöra vilka skolor som ska finnas.

Folkomröstningar

Jag är för en stärkt demokrati med ett större engagemang från medborgarna mellan valen. Miljöpartiets vurm för ständiga folkomröstningar så fort 5% av befolkningen vill det tror jag är ett feltänkt. Folkomröstningar gynnar de som starkast kan göra sin röst hörd; de intellektuella, de kapital starka och de många. Att låta dessa grupper få ett större inflytande är att låta politiken abdikera och lämna de svaga och marginaliserade åt sitt öde. Ett annat stort problem är att en fråga behandlas åt gången utan att sättas in i ett ekonomiskt sammanhang. Politikens uppgift är att se alla, sätta sig in i människors behov, göra nödvändiga prioriteringar utifrån en helhetssyn.

Det finns andra sätt att öka delaktigheten i samhället!!

Övrigt

Liksom Peter Eriksson tror jag inte på medborgarlön utan motprestation. (Jag har dock planerat att göra en analys här på min blogg under hösten, så vem vet?)

Jag delar inte heller drömmen om ett räntefritt samhälle.

Det finns också en del punkter som jag delar med partiet men som inte riktigt delas av lokalavdelningen i Linköping.

Observera igen att inget av detta har egentligen någon bäring på kommunpolitiken.

Andra bloggar om: politiker i Linköping, val 2006, Linköping, politik, valet

-->

 #
Luftkorridor av sympati till belägrad LEJON-BORG
Joakim | 07 September, 2006 21:40

Enligt Aftonbladets läsare har Leijonborg synder sonats och hans utfrågning får av samma läsare Mycket Väl Godkänt. Med tanke på utgångsläget är jag benägen att hålla med. Precis som andra bloggare, t. ex Jonas Morian, menar även jag att drevet kring folkpartiet tagit sig väl stora proprtioner. Precis som mediadrev förövrigt alltid gör. Leijonborg gjorde förövrigt en viktig distinktion klar och tydlig, nämligen den mellan å ena sidan brottets allvar i sig, och brottets faktikst ringa betydelse för den socialdemokratiska valröreslen i det stora hela. Detta tror jag gick hem hos publiken.

En egenskap hos mediadrevet är också att tidsbegreppet stelnar och saktas ned, så att ett dröjsmål på ett dygn eller rent av några timmar kan verka som att aktrörerna är paralyserade och oförmögna. När drevet sedan släpper och den vanliga tidsuppfattningen inträder, verkar Leijonborgs dröjsmål till tisdagen inte så anmärkningsvärd. Detta tror jag också Leijonborg lyckades förmedla.

Jag hoppas verkligen att denna skandal inte får väjare att överge folkpartiet utan att de gör det av det rätta skälet, nämligen på grund av den usla anti-liberala politik som de står för. Mycket talar för det. Den sifo undersökning där folkpartiet rasar var till största delen gjord före skandalen.

Andra bloggar om: Leijonborg, partiledarutfrågningen, Val 2006, politik, mediadrev, folkpartiet

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Vem vinner på dessa dueller mellan Persson och Reinfeldt?
Joakim | 06 September, 2006 22:52

I vems intresse ligger att dessa dueller mellan Persson och Reinfeldt äger rum? Knappast i väljarens! De allra flesta svenskar håller sig tämligen trogna till sina block. Förändringar sker i huvudsak inom blocken.. Det blev väldigt uppenbart i kvällens duell att de båda herrarna talade bredvid varandra och följde gamla klassiska mönster som mångar svenskar för länge sedan identifierat och tagit ställning till..

Vinnarna är naturligtvis socialdemokraterna och moderaterna som om och om igen befäster sina positioner som de största partierna. Inte för att de är bäst utan för de lyfts fram av media som de verkliga alternativen i svensk politik. Detta ligger också helt i line med Alliansens överenskommelse om politikens innehåll redan före valet. Men är det inte de borgliga väljarna som på valdagen ska avgöra vems politik som ska väga tyngts inom alliansen? Är det inte också vi väljare som ska avgöra vilka de stora alternativen är i svensk politik?

Det verkligt intressanta hade därför varit en serie dueller inom de båda blocken. Reinfeldt versus Hägglund, t. ex eller Leijonborg versus Olofsson, och Person versus Eriksson.

För att undvika missförstånd vill jag understryka att jag inte på något sätt vill negligera de stora ideologiska och blockskiljande spörsmålen. Det är i dessa som valet slutligen avgörs. I dessa fångas marginalväjaren och i dessa måste förstagångsväljaren fördjupa sig i. Jag menar blott att duellformen hade passat bättre för de partiskiljande frågorna än för de blockskiljande och givit större möjligheter för små partier att hävda sig.

Andra bloggar om: val 2006, duellen, politik

Inlägget är pingat på: intressant.se


 #
Dags att slopa integrationsbegreppet!
Joakim | 05 September, 2006 00:33

Vad betyder integration? Förmodligen att något ska inordnas i en redan befintlig helhet, eller att något olikt sammansmälts och blir likt. Processen som leder till det målet kallas assimilation. Den integration som är föremål för politisk diskussion är förstås integrationen av medborgare med utländsk bakgrund. I debatten förstås oftast integration då som att invandrare(använder för enkelhet denna inadekvata beteckning) ska inordnas i den befintliga befolkningen, snarare än att dessa två grupper skulle sammansmälta. Assimilation medelst sammansmältning innebär ju att båda grupper bidrar till slutprodukten.

Oavsett definition innebär integration en strävan efter likhet. Om detta är bra eller dåligt beror på vad som inbegrips i våra integrationsambitioner. Lika inför lagen och lika rättigheter och lika möjligheter är förstås självklara ingredienser som få kan ha invändningar mot. Problemet är väl att detta faller inom anti-diskriminerings politikens ramar och även inkluderar t. ex jämställdhet och hbt-frågor.

Anti-diskriminerings åtgärder har karaktären att det inte är något problem med den diskriminerade. Vi säger inte att den homosexuelle ska bli heterosexuell för då löser sig allt, utan vi angriper de strukturer eller individer som verkar diskriminerande.

Integration säger något annat: att du käre invandrare inte får något jobb beror på att du inte är tillräckligt lik oss, bli det och allt löser sig. En mer upplyst integration säger att visserligen är det du som ska bli mest lik mig, men jag får väl också dra mitt strå till stacken och bli lite mer som du. Integration betyder i själva verket kulturell likhet.

En mer välvillig tolkning av integration är att säga att integrationen sker i våra huvuden. Det är när förståelse för varandra infinner sig som också de diskriminerande strukturerna upplöses. Frågan är dock hur detta uppnås? Det förutsätter förstås att man talar samma språk, att man bryter segregationen så att människor har en möjlighet att mötas och att barnen går i samma skolor. Detta i sin tur underlättas betydligt om den kulturella likheten blir betydande.

Och det är väl här integrationsbegreppet hela tiden får diskussionen att hamna snett. I slutändan är det alltid invandrare som ska inordnas, inlemmas och assimileras. Krav ska ställas och kontrakt skrivas, som om inte invandrare var tänkande varelse som förstod det kloka i att lära sig det språk som talas i det land de kommit till..

Jag tror vi klarar oss ganska bra utan integrationsbegreppet. Det räcker gott med en tydlig anti-diskrimineringspolitik och en ambition att ge alla svenska medborgare lika möjligheter. Och om man inte tar de möjligheter som bjuds en ska det också var okej, när allt kommer omkring hur många svenska är det inte som gladeligen väljer det alternativet.

Andra bloggar om: integration, invandring, politik

Inägget är pingat på: intressant.se


 #
Skåda farans ulv i vitögat!
Joakim | 04 September, 2006 16:46

När jag igår skrev att folkpartiet kunde svänga opinionen till vänsterns fördel anande jag inte att man omedelbart skulle skrida till handling. Ja, ja jag vet att jag syftade på Leijonborg och inte en ny spion. Spioneri verkar förövrigt vara valets modefluga, eller om man vill vara elak S-strategernas nya mirakelmedicin, som i lagom dos kan släppas efter varje utfrågning av borliga partiledare. Många bloggar om detta. Bloggen Bent, t. ex ser en blodtörstig Marita Ulvskog framför sig med små gräsrotshjärtan i händerna. Elakt om Marita, men symboliskt inte helt inadekvat.

Till skillnad från mig ägnar sig många bloggar åt att totaldissa Reinfeldt, .t ex Axner, Roger Jönsson. Jag tror det är en farlig strategi att inte se ulven i ögonen och låtsas att ulven i själva verket är en bortsprungen kanin. Istället måste S hitta en ingång som gör en vänsterpolitik till en trovärdig vision och en lösning på det utanförskap som många människor upplever. Även de som inte befinner sig i det känner någon som gör det och kräver svar som inte nödvändigtvis innehåller satsen: ”Det går bra för Sverige”.Budskapet måste vara: Det går att bekämpa arbetslösheten, inte ”framåt hösten ska ni nog se att det har ordnat sig”

Andra bloggar om : folkpartiet, Reinfeldt, socialdemokraterna, spioneri, politik, Val 2006

Pingat på intressant.se


 #
Fredrik spikade igen kistan?
Joakim | 04 September, 2006 00:14

I Kistan ligger grusade förhoppningar om en röd-grön regering. Nu måste det nog till ett mirakel om inte en borgliga invasion av Rosenbad är vad framtiden har att erbjuda av eländes elände. Först kom den kramgoa charmerande Hägglund, sedan äntrade visionären Maud utfrågningsstolen och i kväll uppenbarades den stora Alliansledaren för svenska folket. Förutom en svacka kring a-kassan klarade han utfrågningen med briljans. Fredrik ser, lyssnar och förstår och har en vilja att ändra sig och ta till sig argument. Till skillnad då från Persson som tycker att han kan ignorera sin egen partikongress som ännu ett särintresse han kan välja att strunta i.

De borgliga partierna smeker ömt och förföriskt den svenska opinionen. Kärlekstörstande dricker de ur drömmarnas bägare och om fyra år vaknar de med baksmälla och brustna illusioner.

Vad kan rädda oss nu? Kan möjligtvis Leijonborg, som oförtjänt blev förra valets vinnare, denna gång spela en annan roll. Min njugga inställning till folkpariet gör mig väl inte särskilt trovärdig när jag sätter mitt hopp till just detta. Leijonborg gjorde ju en katastrofal insats i P1 radioutfrågning som säkert kan upprepas.

Ett annat hopp är förstås Maria och Peter, men som den miljöpartist jag är kan jag väl inte betraktas som opartisk. Visserligen tror jag att miljöpartiet kommer att göra ett bra val, men kan de också skapa trovärdighet åt ett vänsteralternativ? Möjligen kan de avgöra i slutstridens debatter, men då förutsatt att opinionsläget är hyfsat jämt.

Andra bloggar om: Val 2006

Fredrik Reinfeldt

politik

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Jag RETAR mig på folkpartiet
Joakim | 02 September, 2006 22:30

Jag tycker inte om att reta mig på saker och ting, fenomen eller människor. Fördragsamhet är ett ledord att ständigt bära med sig. Samtidigt får man ju inte låtsas bättre än man är. Jag retar mig på folkpartiets politik. Inte de allvarliga frågorna som att de vill bygga ut kärnkraften eller dylikt, utan de små skitsakerna.

Det handlar om betygen, läxläsning, och nu senast skriftliga omdömen i uppförande i skolan. Eller språktest, drogkontroller, SÄPO i skolan, övervakningskameror. I Linköping har folkpartiet motionerat om t. ex närvaro och läsa-skriva-räkna garanti. Med krav och garantier ska det perfekta samhället tvingas fram. I framtidens Sverige finns det inga vårdköer! (Inga alls? Inte ens av medicinska skäl?)

Vad är det som retar mig? Det futila, det infantila eller det populistiska? Eller kanske att alla dessa många gånger oskyldiga förslag sammantaget bildar en ganska obehaglig vision av framtidens Sverige? Kanske är det så. Det poppar upp ett förslag, t. ex om närvaro i skolan och de argumenterar så fint om hur närvaro är en förutsättning för lärande. Samtidigt infinner sig känslan av det här är inte hela bilden utan ett myrsteg in i en kallare värld.

Att ställa krav är att bry sig! Jovisst, men hur kan folkpartiet veta att alla dessa kravställare också verkligen bryr sig. Att ställa krav är också att på förhand ha en mall om t. ex vad som är korrekt beteende. Att skapa mallar är sällan att möta varje individ som den unika person den verkligen är. Att uppföra sig kan i värsta fall vara att förställa sig och därmed krympa sig själv till något som inte fullt ut kan utveckla sin potential.

Det som i grund och botten retar mig är kanske ändå att folkpartiet bedriver en sådan flagrant anti-liberalism.

Andra bloggar om: politik

folkpartiet

Val 2006

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Mauds paradiskarusell
Joakim | 31 Augusti, 2006 21:14

Maud imponerade i kvällens partiledarutfrågning. Hon förmådde förmedla en sammanhållen vision om ett sprudlande företagsamt och decentraliserat Sverige. Alla ska med i detta paradis av jobb och ekonomisk tillväxt buret av det frigjorda småföretaget. Småföretaget spelar nästan rollen av frälsare i Centerns politik.

Vad skall alla dessa företag syssla med? Bara fantasin sätter gränserna, säger Maud och sätter extra stor tilltro till ungdomar och arbetsinvandrare. Jag rycks visserligen med men frågan om detta är politik eller religion pockar på ett svar. En del av jobblösningen bygger förstås på en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och en stimulans av hushållsnära tjänster. Det kan man ha synpunkter på men är begripligt. Detta löser ju dock inte hela problemet och skapar inget paradis. Maud lovar ju något mer, idéer, kreativitet. Hon låter som jag brukar göra när jag orerar på gator och torg, fast på snabbspolning. Nya produkter, nya behov, mer arbete som skapar behov av ännu fler tjänster. Alla ska med i karusellen!

Jag sympatiserar med hennes entusiasm, men inser samtidigt att alla inte kan komma med, att inte alla orkar, att inte alla ska behöva kasta sig upp på denna speedade karusell. Inte ens om detta skulle vara förenligt med en långsiktigt ekologiskt hållbar utveckling. Långsamhetens lov. Lugnare vatten, makligare sjö, som Kjell Höglund skulle säga.

Det som ändå är väldigt trovärdigt är hennes vilja att bryta utanförskapet, men det måste kunna ske utan att försämra arbetsrätten, sänka ersättningsnivåer i trygghetssystemen etc.

Andra bloggar om: Maud
Centerpartiet,
politik

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Finns inte Gud? Och vad är det som inte finns?
Joakim | 31 Augusti, 2006 09:19

Jinge skriver på sin blogg

"Krig är är det mest övertygande beviset som någonsin funnits på att Gud inte finns, men det inser inte dessa vilsna människor."

Problemet är väl att begreppet Gud är så mångtydigt att det är tämligen oklart vad det är som påstås inte skulle existera. Faktiskt betydligt oklarare än t. ex satsen "det existerar inga spöken".

Ofta är det väl fördomar om andras gudsbegrepp som leder en att kategoriskt säga att detta inte existerar. Ens egen uppfattning är antingen att man inte bryr sig eller att ens eget är Gudsbegrepp är så mycket mer subtilt och nyanserat. Att säga att krig är ett bevis för att Gud inte finns innebär nog i förlängningen att man menar att människan i grunden är ond. Antingen ställer man upp följande deduktion:

Om Gud finns, så skulle människan vara god

Människan är inte god

Alltså finns inte Gud, eller

Om Gud finns, så skulle Gud intervenera

Gud intervenerar inte

Alltså Gud finns inte

I första fallet är människans ondska en premiss. I det andra kan vi ändå anta en grund i ondskan genom följande manöver:

Om Gud inte ingriper, så släpps ondskan fram

Gud ingriper inte(eftersom han inte finns)

Alltså Släpps ondskan fram.

Politiskt är det problematiskt att stipulera en ondskefull natur och diplomatiskt är det väl inte så klokt att betrakta stora delar av jordens befolkning som vilsna. I synnerhet som det springer ur en fördomsfull syn på andras gudsbegrepp.

Andra bloggar om: Gud, politik, religion,

Detta inlägg är pingat på: intressant.se


 #
Om jag hade makten i Linköping
Joakim | 29 Augusti, 2006 22:52

så skulle:

1 En demokratireform genomföras där medborgarnas behov sattes i centrum och kanaliserades genom medborgarrådslag via verksamhetsdialoger och politisk beredning till ett offentligt rum som kallas kommunfullmäktige.

2 Linköping ha en starkt ekologisk präglad inköps och upphandlingspolicy

3 Kommunen vara en Fair Trade City med uttalat globalt ansvar

4 Kommunen ha en offensiv planering för modern spårbunden trafik.

5 Kommunen ta sitt ansvar i omställningen till ett oljeoberoende samhälle, t. ex genom att mer frikostigt upplåta mark för vindkraft

6 Ett antal projekt sättas i gång för att stärka civilsamhället och människors engagemang för varandra, t. ex äldre människors möjlighet att bryta den ensamhet som många upplever.

7 Kommunen inte exploatera Eklandskapet utan vårda det som den unika miljö som det är.

Andra bloggar om: Linköping; Val2006, politik, demokrati


 #
KD- moralens väktare? Del III
Joakim | 28 Augusti, 2006 23:31

Nej, inte om man med moral utesluter mutbrott.

Allvarligt talat börjar jag bli en smula trött på denna lilla följetong. Media letar förstås med lykta och lampa efter snaskiga Kd-historier. I mångt och mycket får de naturligtvis skylla sig själv med sin höga moraliska svansföring, men samtidigt är ju de flesta politiker inklusive kristdemokrater hyvens människor. Det intressanta är ju fenomenet inom vissa politiska partier att vilja höja sig över andra politiker. Mitt parti är också ett gott exempel på dylik arrogans även om vi städat bort det mesta. Att tro att en sammanslutning vilken som helst med tusentals medlemmar skulle kunna ha en väsentligt högre moral än genomsnittet är trots allt ganska korkat. Att dessutom tänka denna tanke högt…

Jag tänker härmed avsluta serien som en trilogi.

Andra bloggar om: Kd, mutor, val2006, moral


 #

Kd - moralens väktare? del II
Joakim | 25 Augusti, 2006 13:37
Nej, kanske ändå inte, när de nu ger sig in i spioneritets mytiska värld. Agent XXX med rätt att infiltrera!
 #
Hägglunds paradoxer i TV-utfrågningen
Joakim | 24 Augusti, 2006 21:35

Utfrågningen av Kristdemokraternas Hägglund kännetecknades av en rad spänningar eller diskrepanser. Å ena sidan talade han om civil samhällets upprättelse där vi alla ska ta ett större ansvar för varandra, å andra sidan ska detta tydligen upphöra vid ålderdomen då det offentliga tydligen ska sätta in stora resurser. Å ena sidan ska vi bekämpa ojämställdheten i samhället, men å andra sidan ska det offentliga inte på något sätt kunna verka normerande. Det egna ansvaret upphöjs samtidigt som civilkuraget ska lagregleras ( frågan är om man då ens kan tala om civilkurage). Vidare talade han om vikten av att prioritera, trots att hela den föreslagna politiken verkar blunda för att somligt måste sättas före annat. Allt ska kunna uppnås samtidigt. Den högst relevanta frågan om inte avskaffandet av fastighetsskatten kunde innebära att satsningen på äldre kanske inte skulle kunna komma att genomföras förblev obesvarad.

Dessutom framkom en hel del inkonsekvenser som delvis beror på skruvade definitioner. Bensinskatt är tydligen något som rör människors vardag men inte följden av växthuseffekten. Att dessutom föreslå en stimulans av miljöbilar samtidigt som man vill sänka bensinskatten ter sig som mycket paradoxalt. Skatter ska givetvis tas ut på ett så rättfärdig sätt som möjligt, men om en orättfärdig skatts avskaffande leder till ännu högre orättfärdighet är väl lösningen att göra den rättfärdig snarare än att avskaffa den. Att avskaffandet leder till orättvisa höll nämligen Hägglund med om. En av de mest uppenbara inkonsekvenserna var som vanligt frågan om homosexuellas rätt till adoption. Homosexuella är lika bra föräldrar men ska likväl inte få bli det! Varför? Därför! Var Hägglunds argumentation.

I programmets inledning diskuterade skillnaden mellan två valslogans:

"Ingen ska hållas tillbaka" och "Alla ska med". Något att meditera över kanske?

Andra bloggar om: Hägglund , Kristdemokraterna

, Val2006 , partiledarutfrågningarna


 #

Lögnen i Alliansens valmanifest
Joakim | 23 Augusti, 2006 23:32

Alliansens valmanifest, säger Leijonborg är mer än något annat ett jobbmanifest. Detta är mycket smart och kan mycket väl visa sig vara en framgång i höstens val. Socialdemokraternas inriktning på grundläggande förutsättningar i form av trygghet och solidaritet har svårare att få gehör. Trots allt är det ett gammalt recept som inte verkar fungera längre. ”Problemet” med Alliansens jobbmanifest är att det bygger på en lögn, nämligen den att det ligger inom politikens räckvidd att med enkla medel fixa fram jobb. En liberal debattör sa nyligen att vi borde ha haft en halv miljon fler jobb idag och att så hade varit fallet om vi haft en borglig regering. I själva verket beror problemen på arbetsmarknaden i stor utsträckning av strukturella förändringar i produktionen, i konkurrens förutsättningar globalt sett, och i de internationella konjekturernas svängningar. Naturligtvis finns det saker vi i Sverige kan och ska förbättra, t. ex villkoren för småföretag, men i stora drag finns inga allena saliggörande jobbpaket.som väntar på att trollas fram ur rockärmen. Jag kommer att återkomma till några av de långsiktiga lösningar man kan tänka sig för att hantera den situation vi befinner oss i.

Andra bloggar om: Alliansen , valmanifest

Inlägget är pingat på intressant.se


 #
Har företagande egenvärde?
Joakim | 22 Augusti, 2006 23:39

Jonas Morians blogg pågår en debatt om egenvärde. Bakgrunden är en krönika i Metro där Johan Staël von Holstein anklagar Morian för att ha en fientlig inställning till företagande. Detta i sin tur har en upprinnelse i en kommentar som Morian fällt på sin blogg:

"/.../ jag tror att socialdemokratisk företagarpolitik kan sammanfattas som att vi inte ser något egenvärde i att det startas fler företag. Däremot bör det vara rimligt lätt att göra det, för dem som önskar, och det ska finnas goda förutsättningar för dessa företag att växa."

Morians inlägg handlar om att JSvH endast citerade det jag markerat med fet stil och att han därmed betraktar JSvH som ohederlig. Kommentarerna rör dels detta, om huruvida krönikan i Metro citerar Morian korrekt eller inkorrekt, men kanske framförallt om huruvida Morian har rätt i sak. Ur detta springer dels diskussionen om vad ett egenvärde egentligen är, men också skulle jag vilja säga en inte uppmärksammad fråga om huruvida man själv har tolkningsföreträde till det man själv har skrivit.

Jag börjar i Egenvärdes diskussionen.

Morian slår sig till ro med att citera ur en annan blogg nämligen Dennis på Katallaxi.

Han säger följande:

”I grund och botten handlar det om mål och medel. Vill man ha något, så är detta något ett mål. Och det finns förhoppningsvis ett medel för att uppnå det målet…

….Till skillnad från de flesta som kommentera Jonas inlägg, och likhet med Jonas själv, anser jag att det inte har det. Ett företag är något som man startar för att bedriva affärer, att producera något som i sin tur har ett värde. Det är på så vis ett medel och har ett instrumentellt värde. Ett egenvärde skulle innebära att företaget i sig, som organisation, har ett värde. Skulle det vara så kunde man tänka sig att staten startade företag i parti och minut som inte gjorde något annat än existerade. Men det vore slöseri. Snarare finns företag för att det är ett effektivt sätt att organisera produktionen.”

Jag delar Jonas och Dennis uppfattning om att det ytterst handlar om mål och medel. Dock har de en tämligen naiv syn på hur man sedan i praktiken gör uppdelning. Tvärtom är det just genom att se hur någon förhåller sig till uppdelning mellan mål och medel som man kan avläsa en världsbild. Säger man att det inte är ett egenvärde att det startas fler företag utan att det är produktionen som är bärare av egenvärdet så säger det något om en världsbild där entreprenörskap och initiativkraft inte är lika viktigt som i en värld där antalet företag som startas har ett egenvärde. Exemplet med staten som startar företag som bara existerar är ganska missvisande eftersom frågan inte gällde existensen av företag utan uppstarten och det tämligen självklart underförstådda att det är någon som startar företagen och att det inte är samma person som startar dem alla. Jag håller också med Jonas om att det finns en filosofisk diskussion kring egenvärde som man måste skilja från den vardagliga från vilken jag utgått i ovanstående resonemang. Filosofiskt får man nog säga att det är tämligen få saker som är egenvärden. Alldeles säkert är det inte företagens produktion. En telefon har knappast ett egenvärde, då den är ett medel för att ringa med, som i sin tur är ett medel för att kunna samtala, som ibland kan ha ett egenvärde men långt ifrån alltid. Min bestämda uppfattning är att den förda diskussionen skett i en vardaglig kontext och det är fullt rimligt att säga att nyföretagande har ett egenvärde.

Detta leder dock in på den andra diskussionen, om Morian tänkte sig användandet av egenvärde i en viss betydelse eller kontext, har inte då Morian tolkningsföreträde. Om de flesta som läser Morians text tolkar det som att det betyder viktigt eller centralt, medan Morian själv tolkar det som intrinsikalt och som i sig själv och oberoende av allt annat havandes ett värde, har han då inte denna rätt? Tyvärr inte, man bestämmer inte själv vad ord, satser eller satsbyggen betyder. Och det framgår med yttersta tydlighet att detta inte är en filosofisk kontext. En kontrollfråga: tycker Jonas Morian att chipspåsar, telefoner, it-system, brevpapper, kullager har ett värde i sig?

När vi nu har rätt ut det här med egenvärde och tolkningsföreträde kvarstår frågan: tycker Jonas Morian att nyföretagande har ett egenvärde? .

Andra bloggar om:: egenvärde

Jonas Morian

Detta inlägg är pingat på intressant.se


 #
Kd - moralens väktare?
Joakim | 21 Augusti, 2006 22:24

Nej! Inte om man tar fast på utformningen av deras "innovativa" internetengagemang. Kd letar efter volontärer som utan att uppge vem de jobbar för ska sprida det kristdemokratiska budskapet om t. ex vikten av en god etik. En moderat talesman kallar det hela innovativt vilket förstås är en innovativ översättning av ren och skär ohederlighet.

Andra bloggar om: val2006
kristdemokraterna


 #
Att rangordna intensitet i känslor
Joakim | 19 Augusti, 2006 21:23

Jag ska börja ett litet projekt som går ut på att analysera känslor; emotioner och affektioner: Som en liten introduktion ber jag om er hjälp. Det jag gör är att jag parallellställer två typer av känslor i en skala av stigande intensitet.

Missnöjd

Uttråkad

Butter

Beklämd

Upprörd

Förstämd

Irriterad

Ledsen

Vresig

Vemodig

Vrång

Melankolisk

Arg

Sorgsen

Ilsken

Deppig

Förbannad

Förbittrad

Vredgad

Ångestfylld

Rasande

Hatisk

Mina frågor till er är följande:

Är detta två klart identifierbara känslokategorier? (Är till exempel hat den yttersta uttrycket för att man är uttråkad? Och är det bara intensitet som skiljer de olika emotionerna inom kategorin åt?) Är intensitetsskalan korrekt( Är ilsken starkare än att vara arg?) Har jag missat några emotioner?

Andra bloggar om: känslor


 #
Aftonbladet förtalar KRAV
Joakim | 16 Augusti, 2006 15:23

Aftonbladet hävdar i dagens tidning att den KRAV-märkta maten inte är hälsosam. Detta är sannolikt inte sant. KRAV-märkt och ekologisk och mat är lika hälsosam eller hälsosammare än konventionell mat.

Aftonbladet påstår att ekologisk mat inte innehåller mer näring än konventionellt odlad mat. Detta är sannolikt inte sant, men i alla händelser inget man kan fastslå som sant. Undersökningar från både Sverige och Storbritannien visar att ekologisk mjölk och kött innehåller betydligt mer av de nyttiga fettsyrorna omega-3. Dessutom visar forskning av Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp att ekologiska jordgubbar innehåller mer antioxidanter än konventionella.

Hur det än är med den saken är detta inte huvudpoängen med ekologiskt odlad mat. Det handlar istället om att i grunden säkra högkvalitativ mat i ett framtidsperspektiv. Det konventionella jordbruket är inte långsiktigt hållbart! En KRAV-ansluten bonde bidrar inte för att ta ett exempel till att sprida bekämpningsmedel till våra vatten. I 44 procent av alla vattenprov som togs i Sverige 1985- 2001 hittades rester av bekämpningsmedel. Bonden bidrar inte heller till fynden av bekämpningsmedelsrester i vår mat . Dessutom leder övergödningen i jordbruket till stora problem för våra hav och sjöar. Slutligen innebär KRAV- märkt mat drägliga förhållanden för våra djur. Höns som går fria, grisar som får sitt rättmätiga utrymme, kor som slipper trängas i trånga bås etc.

Det finns all anledning i världen att fortsätta köpa ekologiska produkter!


 #
Rösta Långsiktigt
Joakim | 14 Augusti, 2006 10:10

Upptäckte på miljöpartiets hemsida att den affisch jag orerade över i förra inlägget tydligen inte går under beteckningen valaffisch. Nåväl här visar jag en affisch som faktiskt betecknas så och som naturligtvis ansluter förnämligt till Steget före. Röstar man på ett parti som är steget före röstar man ju också långsiktigt!!

Valaffisch


 #
Steget före.
Joakim | 12 Augusti, 2006 22:36

I aftonbladet utnämner en expertjury miljöpartiets valaffischer som valrörelsens bästa. Jag håller med även om det ska sägas att konkurrensen kanske inte är stenhård. Min favorit är:

Steget före.

I all sin enkelhet uttrycker den ett väsentligt skäl till varför man ska rösta på miljöpartiet. På en rad områden har vi varit först ut för att långt senare uppfattas som vedertagen sanning och omfattas av de allra flesta. Avgasrening, källsortering, naturvård, miljökonsekvensbeskrivningar och biologisk mångfald är bara några exempel. Störst av allt torde vara förutsägelsen om växthuseffektens betydelse. För två valrörelser sedan var vi i princip ensamma, nu talar alla om klimatförändringar och växthuseffekt och hur vi ska komma till rätta med problemet. Det senaste exemplet är förstås biltullarna i Stockholm. Succé trodde vi och succé blev det och övriga partier fick krypa till korset.

En följd av vår övertygelse om de miljörelaterade problemen storlek har varit insikten om att framtiden kommer att erbjuda en rad jobb kopplade till detta. Miljö ger jobb! Kontrafaktiska villkorssatser (hade det varit si, så skulle det blivit så) är alltid filosofiskt problematiska. Men man kan ju inte låta bli att spekulera vad ett större genomslag för miljöpartiets politik något decennier tillbaka skulle ha inneburit för svenska arbetsmarknad idag! Nåväl det är inte för sent. Miljöpartiet är fortfarande steget före. Kanske nästa valrörelse kommer att handla om ekologiskt jordbruk efter massiva rapporter om den allt mer näringsfattiga maten?


 #
Forsmarkincidensen: något för Kärnkraftskramare att bita i!
Joakim | 03 Augusti, 2006 12:56

Så har vi fått ytterligare bevis för att kärnkraften minsann inte är så ofarlig som det hävdas från en del håll. Sverige och svenskar har ofta en orealistisk syn sin egen förträfflighet, men det är naturligtvis inte otänkbart att det på sina ställen i världen finns länder med en något mindre ambition vad gäller säkerhet. Kärnkraft får mig att rysa. Det är ett otroligt korkat sätt att få saker att flytta på sig.

Säkerheten är naturligtvis inte det enda argumentet mot kärnkraft:

- Osäker slutförvaring

- Risk för terrorattentat

- Miljö- och hälsofarlig brytning av uran

- Slutligen samma argumnet som för fossila bränslen, det är en ändlig resurs, uran kommer att ta slut och för eller senare måste vi ändå ersätta med alternativ. Varför inte börja nu? Varför inte låta Sverige gå i bräschen?

Svara gärna på det Kärnkraftskramare!!

I och med detta inlägg har jag placerat min blogg i Linköping på bloggkartan. Det är där jag lever, bor och verkar och det är i till denna kommuns fullmäktige jag kandiderar. Återkommer framöver med lokalpolitik, vad jag tycker och vad Miljöpartiet i Linköping tycker.


 #

Vilken är valets viktigaste fråga?
Joakim | 02 Augusti, 2006 15:56

Denna fråga kommer att ställas i rikets olika medier, folk kommer att få rösta och en lista kan sedan presenteras. Frågan är förstås mångtydig i sin betydelse. Få tolkar nog det som en uppmuntran att välja ut några frågeställningar i stil med: Hur ska antalet specialister inom geriatrik öka?, utan vad som åsyftas är vilket politiskt område som betyder mest, t. ex sjukvård, skola, miljö. Det är i alla fall sådana områden som presenteras när man får välja mellan olika alternativ. En annan mångtydighet rör själva frågans natur. Är det en förutsägelse man efterfrågar eller är det vad man själv tycker är viktigast?

Ytterligare problem får vi om vi tittar på komplexiteten i bedömningen av viktighet. Förutsatt då att vi inte ser det som en förutsägelse och får facit genom olika ordkombinationers frekvens i media. Vilka möjligheter finns det när det gäller människors bedömning av viktighet? Några exempel:

TID: Är viktigast just nu eller bedöms bli viktigt under påföljande mandatperiod

AKTUALITET: Bedöms av yttre orsakar bli viktigt i framtiden.

BLOCK/PARTIDIFFERENS: Bedöms som viktig eftersom utgången av valet avgör utvecklingen

SIMPLICITET: bedöms som enkel att genomföra

SYMBOLIK: bedöms som viktig eftersom den tjänar som markör för förändring

NIVÅ: Bedöms som viktigast i relation till vilket val det rör sig om, kommun, landsting och riksdag. (förvånade få gör nog den kopplingen)

Det finns naturligtvis många fler faktorer. Faktorer kombineras av den individ som svarar på frågan och ut kommer ett mer eller mindre godtyckligt svar.

Frågan måste ju också ställas om svaret på vad som är den viktigaste valfrågan är det som sedan avgör hur man röstar. Sannolikt inte, men kanske är det vad som avgör en förändring i opinion och då i första hand förändringar inom blocken. Majoriteten röstar förstås på det som de röstade på vid förra valet, i varje fall på samma block. Valets viktigaste frågor är alltid de ideologiska.

Trots det ovan sagda ska jag ge en liten lista på vad jag ser som de viktigaste frågorna på nationell nivå under nästa mandatperiod och som tjänar till grund för att välja miljöpartiet.

1. Hur stoppar vi Sveriges oljeberoende?

2. Hur kan vi få till stånd ett ekologiskt jordbruk, så att maten vi äter blir näringsrikare och Österjön inte dör?

3. Hur kan den psykiska ohälsa i samhället minska?

4. Hur kan männsikors engagemang i och inflytande över politiken öka

5. Hur kan vi så snabbt som möjligt avveckla kärnkraften.

Ett sista problem(som jag tar upp) med denna typ av listor är att det är ohyggligt svårt att välja nivå och att hålla alla punkterna på samma nivå. Detta även om man inte är filosofiskt kinkig. Jag har gjort ett försök, även om jag reserverar mig en smula för rangordningen.


 #
Start!!
Joakim | 27 December, 2005 12:06

Den här bloggen ska handla om politik på alla nivåer. Från de djupaste analyser om människans behov och drivkrafter, till detaljfrågor om t. ex hur hög momsen på livsmedel bör vara.

Min utgångspunkt är hur vi som samhälle kan ge de bästa förutsättningarna för oss människor att utveckla vår personlighet. Så många som möjligt ska lysa så klart som möjligt med sitt eget medfödda ljus.

Min övertygelse är att vi bland annat måste leva i en större harmoni med naturen.

En allra första förutsättning är då att vi har en natur kvar att leva i harmoni med.

Jag ska således inte hemlighålla att jag är engagerad i miljöpartiet och att jag därmed vill att så många som möjligt röstar på detta gröna parti i valet 2006.


 #