Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: I begynnelsen sprang jag ur nyfikenhet I nyfikenhet vandrar jag alltjämt Kunskap samlar jag Visdom söker jag Vem är det jag som ur nyfikenhet sprang
Kategorier
Länkar
Lobbyns roll i valrörelsen
Joakim | 17 Augusti, 2006 15:23

I en valrörelse sätts naturligt nog de flesta av politikens aspekter under extra starkt strålkastarljus. Särskilt belyses förstås relationen och kommunikationen mellan medborgarna och de förtroendevalda. I medborgarnas, liksom i de som kandiderar till ett förtroendeuppdrag, finns ett intresse att kommunikationen är så god som möjligt. Det är egentligen först när väljarens värderingar, trosföreställningar och åsikter matchar det parti man lägger sin röst på som ett mandat har utfärdats och legitimitet uppstår. Det är då folkviljan har kanaliserats. Det är därför otroligt viktigt att man röstar "rätt"!

Om detta är korrekt blir förstås allt det som stör kommunikationen mellan politiker och medborgare ett allvarligt problem. Statsvetare brukar ofta lyfta fram som en nyckelfunktion i demokratin att vi som medborgare på valdagen reglerar en förtroenderelationen. Då har vi en möjlighet att "ställa politikerna till svars". Det är riktigt att detta är en demokratisk nyckelfunktion, men det är knappast valdagen som tjänar som dess medium. I valrörelsen intar politikerna rollen som språkrör för sitt parti och under mandatperioden som verktyg för att genomdriva dess politik. De enskilda politikerna skärskådas istället internt i partiernas nominerings- och valberedningsprocess. För detta är ett brett folkligt engagemang i partipolitik avgörande och senare tiders medlemstapp får därmed betraktas som ett stort bekymmer.

Vad är det då som kan störa kommunikationen mellan medborgare och en kandidat till ett förtroendeuppdrag? En rad saker som innebär att kunskapen om politikerrollen och förståelsen för vad som ingår i ett förtroendeuppdrag på olika sätt förvrids. Valrörelsen kan till exempel förvandlas till en popularitetstävling där partiledare och andra kandidater haussas eller baissas på grund av irrelevanta faktorer och där tillslut ökning eller minskning i opinionen blir en nyhet i sig i en god eller ond spiral. Utnämningar av "valets viktigaste fråga" är en annan sådan distraktion där någon godtyckligt upptrissad fråga får oproportionerligt stor uppmärksamhet. Språktest för invandrare eller hanteringen av mobiltelefoner i klassrummet är exempel på sådana frågor.

I denna artikel vill jag fokusera på det fenomen som olika typer av lobbygrupper utgör. I samhället finns ett otal grupperingar som företräder olika specifika intressen, vars förmånstagare förstås varierar väsentligt i storleksordning och ekonomisk styrka. Problemet är att dessa intressen är så många och så specialiserade att politikens kärna i form av värdegrund och syn på världen som helhet riskerar att förlora sig i detaljer och sifferexercis.

Hur många patienter väntade i årets första kvartal på primär ledprotesoperation i knäled vid sjukhuset X? Ungefär hur stor andel, uttryckt som antal barn per tusen, av barn och ungdomar i åldern upp till 18 år i Sverige tror du använder antidepressiva medel, om man ser till antalet förskrivna dygnsdoser? Hur många dubbelturer per vardag anser ni skall trafikera samtliga hållplatser måndag fredag samt helger? (Tannefors, Sturefors, BjärkaSäby, Bestorp, Brokind, Gärdala, Opphem). Så här kan det låta från patientföreningar, BRIS och Järnvägsfrämjandet, som i fallen ovan, men det är förstås bara en droppe i havet av särintressen.

Sammanlagt växer bilden av politikern fram som en gigantisk datamaskin vars syntax error är ett stopp i informationschipset för fakta rabblande och sifferexercis. Syftet i de två första exemplen torde vara att dels sätta en politiker på pottkanten, dels skapa ett intresse för just deras specifika fråga. Att man sedan tror sig kunna åstadkomma detta genom förnedring är obegripligt. De flesta som söker kunskap om specifika frågor ger ju ska sägas i ärligheten namn utrymme för betänketid, som t. ex Järnvägsfrämjandet.. Kvarstår dock frågan om vilket syfte den givna information ska spela för mottagaren. Kommer antalet dubbelturer avgöra valet för de som efterfrågar detta svar? Eller tänker man sig att människor likt en kalkylator räknar ut ifrån den sammanvägda bilden av alla lobbyisters frågor vad som är rätt parti just för dem. Politik en algoritm!? Eller är det så att de som tycker att växthuseffekten är ett gigantiskt problem, eller att klasskillnaderna måste utjämnas, eller att skatten ska sänkas dramatiskt eller något annat viktigt. Att de kanske inte påverkas i så stor utsträckning av exakt hur många dubbelturer som ska trafikera en viss tågsträckning?

Min gissning är att det är så. Min gissning är också att vad de allra flesta politiker vill kommunicera med medborgarna är de stora värdegrundsfrågorna. Vilka principer ska vägleda oss? Hur vi ser på världen. Vilka som är de stora utmaningarna för framtiden?

Andra bloggar om: Val2006 , Lobbyns roll i valet


 #
Politikens drivkrafter
Joakim | 29 Juli, 2006 14:58

Jag har tidigare definierat partipolitik som:

”en strategi för att fatta beslut som rör samhällets övergripande organisation på olika nivåer och som sker mot bakgrund av en ideologi och en världsbild.”

En annan fråga är förstås vad som motiverar politiken eller vad som är drivkraften för politiskt engagemang.

Artistoteles som menade att människan var ett politiskt djur skulle förmodligen hävda att det politiska engagemanget är det förnämsta sättet att uttrycka sin mänsklighet på, dvs det att vara människa uttrycks bäst i och genom politiken. Vi rör oss här förstås milsvitt ifrån dagens samhälle där politik inte förknippas med dessa höga ideal.

Vanligt är att motivera politiken i negativa termer, som något nödvändigt ont, ”Demokrati är det sämsta sättet att styra ett samhälle, bortsett från alla andra sätt vi provat”(andemeningen i ett känt citat jag glömt vem som yttrade). Den vanligaste uppfattningen hos politiker själva torde vara att drivkraften handlar om att på olika sätt öka lyckan i samhället. I Landstingets vision strävar politiken till t. ex att förhindra sjukdomar som kan förebyggas och därmed ge människor ett friskare liv.

Många politiker skulle nog värja sig en smula och säga att målet inte är att göra individer lyckligare utan skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett lyckligt liv. Inom hälso- och sjukvården sägs det t.e x att hälsa är en resurs som gör det möjligt att nå vitala livsmål. Det är ett sätt att, enligt mig, på ett klokare sätt fördela ansvaret mellan kollektiv och individ. Politikens uppgift är inte att knuffa människor över mållinjen till det som är vitalt, inte ens om vi tror att vi kan ha en uppfattning om vad som är vitalt.

Även om jag för närvarande inte delar Aristoteles uppfattning att politiken skulle vara det förnämsta eller rent av enda sättet att uttrycka sin mänskliga natur på, menar jag att det som motiverar politiken är att göra det goda och det rätta på strukturell nivå och där nyckelordet är samhällsansvar.

Min gissning är att det förnämsta uttrycket för den mänskliga naturen är kärleken. Min temporära slutsats är att kärlek och politik inte hör ihop på motivationsnivå. För att fastslå detta krävs dock ett antal flera rader. Jag återkommer.


 #

Vad är politik??
Joakim | 28 December, 2005 10:08

Ett försök till definition

I vidaste mening är politik det som får effekt på alla slags utbyten människor emellan; en mamma som ammar sitt barn, en forskare som presenterar sina rön på en konferens eller en person som reser från punkt A till punkt B. Alla slags interaktioner och relationer bestäms av en politik eller möjligtvis avsaknaden av en sådan(som ju också är en politik). Alla beslut som rör mänskligt utbyte är inte politiska, men allt har fått sin bestämning genom ett politiskt beslut. En företagare beslutar själv att säga upp 10% av sin arbetskraft i enlighet med FiFu, men anställningsvillkor och uppsägningsvillkor och FiFu-principen ligger som en bestämning antingen direkt eller indirekt av politiska beslut.

Politiska bestämningar kan vara reglerade i större eller mindre omfattning, vara direkt eller indirekt, vara artikulerad eller underförstådd, men likväl allt är politik! Den enkla förklaringen är, vare sig vi vill det eller ej, att människan är ett kollektivt djur med ett stort socialt och kollektivt intresse. Människan som individ är hjälplös. Det är lätt att glömma i den moderna värld vi lever i, mångfacetterad och svåröverblickbar ger den illusionen om den fria individen utan band till någon eller något.

Poltik som verksamhet är i enlighet med ovanstående resonemang alla försök till att påverka ett beslut. I barnet som slänger sig stortjutande på golvet i affären för att få en godispåse, ser vi redan en gryende politiker. Poltik är vidare alltid ett medel för att uppnå något. Att stjäla godispåsen är inte politik om målet är godispåsen, utan stöld. Är syftet att påverka godispriserna är det politik….och stöld?

Partipolitik, menar jag, bör vara en strategi för att fatta beslut som rör samhällets övergripande organisation på olika nivåer och som sker mot bakgrund av en ideologi och en världsbild.

En ideologi, i partipolitisk kontext, är det grundläggande värdesystem som kan härledas från ett partis beslutsförslag, eller omvänt det som, tillsammans med andra faktorer, ger beslutsförslagen som konsekvens. Det är framförallt inte de olika värden som är intressant, utan de olika tyngdpunkter ett parti ger åt olika värderingar. En ideologi är således mer adekvat en viss balansering av värderingar.

Ett partis ideologi är dock inte en tillräcklig förklaring för ett givet politiskt beslut. En annan viktig komponent är sammansättningen av faktaövertygelse. D.v.s vilken världsbild man har. Faktaövertygelse och värden hör ihop på så sätt att faktaövertygelse baserar sig på fakta som valts ut mot bakgrund av värderingar och andra faktaövertygelser. Det går att på ett meningsfullt sätt tala om grundläggande värdering men det lämpas sig sämre att tala om grundläggande faktaövertygelser.

Ett politiskt beslut fattas således mot bakgrund av att följande frågor ställts:

  1. Hur påverkar beslutet balansen mellan mina värdering?
  2. Hur påverkar beslutet min världsbild? Eller mer korrekt: Hur påverkar de faktaövertygelser, som beslutet förbinder mig att anta, de övriga faktaövertygelserna som ingår i min världsbild.

Känner jag att mina grundläggande värderingar och min världsbild ej rubbats i alltför stor utsträckning, så var det ett adekvat beslut. Vad som sedan är ett legitimt eller rätt beslut är en annan fråga. (Man kan också fråga sig om det finns grader av rätt och fel, och hur man i så fall motiverar det.)

Politik innebär också, menar jag, att ha en vision. Visionen är ett realiserande av de grundläggande värderingarnas balans, den rådande jämvikten i kombination med en artikulerad övertygelse om vad som är möjligt och omöjligt. Många olika slags samhällen är tänkbara utifrån grundvärderingarnas jämvikt. En individ behöver inte välja, men det är ett partis plikt att så göra. Vilket naturligtvis inte innebär att man inte kan ändra sig, men att väljare har en rätt att veta vad ett parti för ögonblicket tänker och tycker, tror och hoppas.

Visionen, i alla fall för miljöpartiet, ligger antagligen långt bort och har en utopisk karaktär, varför det behövs en handfull tydliga och uttalade strategier för att nå visionen. Strategierna ska inte utgår från att det utopiska samhället redan existerar utan ska vara karta för att ta sig igenom en skiftande terräng och kunna möta praktiska problem. Ett enklare sätt kan vara att utarbeta delmål till visionen och att utarbeta strategier för att nå dem. Ett delmålsförfarande är dock också en strategi.

Det är av avgörande betydelse att de grundvärderingar och faktaövertygelser som ligger till grund för strategierna också ligger till grund för visionen. Visioner som på ett radikalt sätt avviker från hur människan och samhället fungerar idag har visat sig vara farliga utopier varur inget gott kommit.

Slutligen är det viktigt att konkretisera strategierna i ett antal politiska riktlinjer, och som också kan vara underlag för kompromisser.

Ett politiskt beslut är alltså ett beslut som tagits utifrån ens balanserade värdering och ens världsbild i syftet att förverkliga en vision, med hänsyn taget av realpolitikens kompromissande.


 #