Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: I begynnelsen sprang jag ur nyfikenhet I nyfikenhet vandrar jag alltjämt Kunskap samlar jag Visdom söker jag Vem är det jag som ur nyfikenhet sprang
Kategorier
Länkar
Artiklar från buren: galenskap och psykisk ohälsa
Joakim | 05 Augusti, 2006 00:18

Jag har i tidigare inlägg sagt att:

- att överkonsumtionen kanske inte beror på att man åtrår materiella saker så het, utan tvärtom därför att man inte gör det tillräckligt het. Vet man precis vad man vill ha vet man ju också vad man inte vill ha!

- att vi borde hitta distraktioner. Avbrott i flödet av intryck som får oss att stanna upp, lyssna och reflektera.

- att veropen över materialism kan vara ett verop över en förlorad närvaro i distraktionernas tidevarv.

Att vi således behöver mer av Passion, tid och engagemang. Det verkar som att det sista är en följd av de två första. Om vi saknar inlevelseförmåga och lever stressade liv i en inrutad tillvaro blir naturligt nog svårt att fokusera och leva i nuet. Ett känt uttryck säger att vi borde vara som vattnet i en källa som ständigt svämmar över och inte som vattnet i ett kärl som för alltid binds av sina väggar.

Eftersom vi alla är unika individer med ett eget individuellt uttryck (böjelser) betraktas de få som ändå tillåter sig att svämma över som lite smått galna. Samtidigt blir kraven på de som är vatten i kärl allt mer obarmhärtiga. Du ska uppföra dig, kunna släppa loss, vara trevlig, kunna säga ifrån, vara vacker, men inte fåfäng, ha toppbetyg, men inte vara plugghäst, hinna med , slappna av, vara trendig, göra karriär, spendera tid med familjen….

Det vi kallar psykisk ohälsa är i många fall en följd av för lite galenskap och en allt för stor dos av anpassning. De mildaste fallen kommer inte ens i närheten av någon medicinsk behandling. Människor med en känsla av att det här (som kallas livet) blev väl inte riktigt som man hade tänkt sig, eller som stävjar det värsta med en rejäl fredagsfylla, eller som ber om syndernas förlåtelse i mässan, eller som utvecklar cynism, bitterhet eller förakt. En del av dessa kommer till insikt och skaffar nytt jobb, skiljer sig , säljer huset och gör en jordenruntresa eller börja med någon hobby de alltid drömt om.

För de mer känsliga kan det leda till fobisk rädsla, allvarliga depressioner, destruktivt beteende mot sig själv och mot andra. När normerna är så många och så fasta och alla tycks anpassa sig så väl kryper rädslan fram eller meningslösheten tornar upp sig eller så bryter man mot alla normer som bara går.

Lite mer galenskap skulle göra den här världen gott. Att skapa förutsättningar för detta måste vara en av politikens mest angelägna uppgifter. Nu är väl de maktmedel politiken har i detta sammanhang i och för sig ganska begränsade. Fast vänta lite, inte saknar väl politiker inlevelseförmåga, kreativitet och fantasi??

Detta inlägg är pingat på intressant.se


 #
Artiklar från buren: Om materialism
Joakim | 30 Juli, 2006 20:41

Ett vanligt verop i vår civiliserade bur är det om den utbredda materialismen. Jag har hört det skalla från de mest oväntade håll, från tillväxt tillskyndande politiker och från överklass damer med diamantringar. Veropen har sin självklara plats inom olika religiösa samfund och förstås inom miljörörelsen och miljöpartiet. Vad består denna materialism av och vad är det man beklagar sig över?

Rent filosofiskt står materialismen för påståendet att det bara finns materia, idel atomer och tomrum. Detta kan man naturligtvis ha synpunkter på, men påkallar knappast någon större moralisk indignation. Nej det man vänder sig mot är förmodligen habegäret och fixeringen kring prylar. Det önskvärda torde istället då vara måttlighet och andliga upplevelser.


Jag ska börja med den senare aspekten om prylar och andlighet. Med andliga upplevelser menar jag då inte de specifikt religiösa, även om de också inkluderas, utan sådant som samtal i goda vänners lag, upplevelser av konst, musik, böcker etc. Den fråga man ställer sig om man försöker fundera lite djupare är förstås vad som är en pryl och vad som inte är det och vad som egentligen skiljer en materialistisk upplevelse från en andlig sådan. Grunden kan tämligen säkert inte vara fysikalisk art. Även de som inte är filosofiska materialister måste medge att den överväldigande delen av våra upplevelser sker via sinnena och är en tolkning av tillstånd hos materian. Ett samtal är bland annat en upplevelse av ljudvågor och samtalspartnern består alldeles säkert av syre, kväve, kol och lite annat smått och gott. Själva samtalet är ju dock inte materiellt och kan inte fångas i t.ex en bandupptagning eller videotagning.

En upplevelse av ett samtal är således en upplevelse av ett konglomerat av upplevelser. Det ideala samtalet verkar förhöjande, upplyftande och ger en andlig dimension. Detta just på grund av att komplexiteten inte tillåter ett försjunkande. Materiella upplevelser borde då tvärtom kännetecknas endimensionalitet och fokusering, såsom upplevelsen av solvarma jordgubbar.

Detta verkar inte riktigt stämma, eller? Skulle det att njuta av en blommas doft eller smaken av en jordgubbe eller för den delen en meditation över korset definieras som en materialistisk upplevelse. Förmodligen är vi fel ute, även om jag tror det finns något här jag inte riktigt kan få grepp om.

En framgångsrikare väg är antagligen att finna det problematiska i själva ha begäret. Det handlar inte om att vissa upplevelser är bättre än andra utan att prylar ställer sig i vägen för oss att överhuvudtaget ha upplevelser av hög kvalité. Specifikt då att ha så många prylar som möjligt eller så fina prylar som möjligt. Effekten blir dels en osund splittring av vår uppmärksamhet, dels en för stor upptagenhet kring en viss pryl. Det i sin tur verkar bortträngande för det som är mer genuina upplevelser, vilket då både kan vara försjunkenhet i en blommas doft såväl som upplevelsen av det goda samtalet. Omvänt kan förstås andliga upplevelser förtingligas. En samtalspartner kan t, ex objektifieras eller behandlas instrumentellt.

Veropen över materialism kan således vara ett verop över en förlorad närvaro i distraktionernas tidevarv. Jag tror dock inte att detta är de enda möjliga aspekterna. Kvar vilar, företrädesvis hos äldre generationer, en kalvinistisk föräran över slöseri och onödig konsumtion, men också, företrädesvis hos yngre, en allt större insikt i vilka skadliga konsekvenser vår konsumtion får på miljön och på våra framtida livsvillkor.

 #
Artiklar från buren
Joakim | 22 Maj, 2006 14:37

Tänkte, utifrån lite olika perspektiv, skriva några artiklar från den urbana buren som vi människor hamnat i. Naturligtvis är det osäkert om vi kan bryta oss loss eller om det ens är önskvärt. Människan har alltid varit utsatt för yttre tvång, men kanske är ändå de galler vi själva sätter upp de som begränsar mest. En första skiss hittar du under skola.


 #