Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: I begynnelsen sprang jag ur nyfikenhet I nyfikenhet vandrar jag alltjämt Kunskap samlar jag Visdom söker jag Vem är det jag som ur nyfikenhet sprang
Kategorier
Länkar
Konsten att få pappor att vilja vara hemma med sina barn
Joakim | 15 Augusti, 2006 11:17

Moderaterna och Kristdemokraterna närmar sig varandra och öppnar upp för ett gemensamt Alliansförslag inom den så infekterade familjepolitiken. För husfridens skull kan Hägglund tänka sig acceptera ett moderat förslag om skatterabatt. Förslaget går ut på att mammorna får 3000 kronor i skatterabatt om papporna stannar hemma och är barnlediga. Partiernas olika idéer om hur man ska få pappor att vilja umgås med sina barn handlar om att hitta en rätt avvägning mellan piska, morot eller ren lagreglering. På morotssidan finns förutom nämnda rabatt, folkpartiets jämställdhetsbonus, vilken innebär att föräldrar som delar på föräldraledigheten får en högre ersättning. På piskfronten hamnar en rad olika nivåer på kvotering i form av öronmärkta månader. Slutligen vill V helt enkelt att lagen ska förbjuda alla andra uppdelningar en fifty – fifty.

I de flesta fall är morötter att föredra framför piskor, men i detta fallet är jag tveksam. Det ligger något osympatiskt i tanken att pappor ska mutas att vilja ta hand om sina barn, eller mer nyanserat att klura ut situationer som gör att man slipper prioritera barn högre än ekonomi. Att med lag tvinga någon är förstås ännu värre, men låt oss inte underskatta piskan i form av kvotering. Den sänder signalen att samhället inte är beredd att stödja ett system där män inte tar sitt föräldraansvar på allvar, samtidigt som det får effekten att föräldrar verkligen tvingas fundera över vad som är viktigt.

I vanlig ordning är det miljöpartiet som står för de bästa idéerna. Mp vill att sex månader ska öronmärkas för pappan, men med förutsättningen att föräldraförsäkringen byggs ut till 18 månader. Jag tycker det är lysande, små barn behöver mer tid med sina föräldrar och föräldrar mer tid med sina barn. Min privata åsikt är dock att månaderna ska fördelas jämt mellan mamman och pappan. Ett argument mot detta är att barnen blir lidande om pappan vägrar ta ut sina månader. Javisst, men vems ansvar är det egentligen. Samhällets ansvar är att ge goda villkor för föräldrar att vara med sina barn under deras först levnadstid, men också att råda bot på ojämlika strukturer i samhället. Något litet ansvar måste vi nog ändå lämna över till individen, som till exempel att sätta sina barn i första rummet. Dessutom är det ingen katastrof för ett nio månaders barn att hamna på dagis. Det är inte bra, långt ifrån optimalt, tråkigt och otillfredsställande, men inte en katastrof. Svensk dagisverksamhet är bra och ska bli ännu bättre.


 #