« Linda Skugge, länka mig, snälla!! | En osannolik profetia kanske slår in.... »
Trots att jag inte är socialdemokrat, utan miljöpartist, är den framtida inriktningen på socialdemokratin av vitalt intresse för mig. Jag personligen tror att det är en röd – grön allians som har störst potential att hitta avgörande lösningar för framtidens utmaningar. Därför har jag med spänning följt de socialdemokratiska bloggarnas försök till eftervalsanalys för att ur dem spå vad som måhända komma skall.
Joel Malmqvist gör i studenttidningen Libertas en analys som fått mycket erkännande och som nu finns tillgänglig på hans blogg. Joel ser Sverige som ett statiskt samhälle indelat i tre väldefinierade klasser, LO – TCO –SACO. De två första klasserna är de traditionellt trogna socialdemokratiska väljargrupperna och för vilka fördelningspolitiska frågor är helt avgörande för valet av parti. Poängen i analysen är att vinna eller förlora val för sossarna i grunden handlar om att hålla ett stadigt fokus på dessa frågor. Framtiden blir i Joels värld att radikalt driva arbetsmarknadsfrågorna, fördelningspolitiken och den generella välfärden, inte bara i retoriken utan genom konkreta politiska förslag som sedan kan falla ut som verktyg i den avgörande striden.
Johan Sjölander hyllar den malmqvistska analysen och skriver själv så här:
” Personligen tror jag mer och mer att det handlar om att folk inte längre upplevde att samhället blev jämlikare och rättvisare med en socialdemokratisk politik, och då tappade plötsligt hela högskattesamhället sin legitimitet. Om vi inte på allvar förmår ta tag i arbetslösheten, utanförskapet, klassklyftorna – då är det faktiskt inte särskilt mycket bevänt med socialdemokratin som rörelse och politisk kraft.”
En skillnad mellan Malmqvist och Sjölander som jag tycker mig se är att Malmqvist snävar in resonemanget till att gälla kampen mellan klasserna, medan Sjölander på ett bredare sätt anför solidaritetsperspektivet. Även om ”fördelningspolitiken” inbegriper fördelar för arbetslösa, ger Malmqvist med sitt ”facksynsätt”(LO-TCO-SACO) en känsla av att S bör rikta in sig på dem som redan har jobb.
En rimlig invändning mot ovan redovisade analyser är utgångspunkten i det statiska svenska samhället med oföränderliga politiska preferenser fast förankrade i plånbokslädret. Som om människor inte börjar förstå att vi står inför gigantiska miljöhot och att vår livsstil i grunden inte är hållbar. Som om inte gruppen kvinnor när som helst kan tröttna på sin strukturella underordning och skapa ett parti som faktiskt kan ta makten. Som om det inte fanns ett genuint utanförskap som inte enbart kan lösas fördelningspolitiskt.
Nä Sossar, detta duger inte!
Erik Laasko är en annan eftervalsanalytisk bloggare, som ser att Socialdemokraterna tar fyra viktiga steg:
- Stärker civilsamhället så att arbetslöshetsförsäkringen bär sig själv utan skattefinansiering.
- Bryter upp blockpolitiken och söker socialliberala samarbetspartier.
- Att S tydligt markerar ett försvar gentemot det solidariska välfärdssamhället och tar ansvar för de som hamnat i utanförskap.
- Att S skaffar en solid plan för full sysselsättning
Läser man sedan detaljerna inser man hur diametralt motsatt detta är Malmqvist/Sjölanders analys. Givet hur man tolkar de olika utslagen kan man förstås hamn lite olika. Miljöpartiet är ett av de få partierna som pratat om att satsa på småföretag, stärka civilsamhället och drivit på för en ökad solidaritet. Samtidigt är han djupt skeptiskt mot mp som samarbetsparti. Men med tal om att avskaffa LAS (ironiskt nog är det ju framförallt detta som väckt ont blod hos sossar gentemot mp), sänka skatter och avgifter hamnar han sannolikt snarare i famnen på moderaterna istället för att som Sjölander/Malmqvist förstärka vänsterprofilen.
"Presidential campaigns are about storytelling. A winning presidential campaign presents the candidate's life story to voters. A losing campaign allows someone else to frame that story."
Jag delar i all väsentlighet Axnérs, Morians och Tolléns analys och tror att detta var en viktig faktor när S – mp – v förlorade valet.
Jag tror också att det är naivt att tänka bort den blockpolitik som vuxit fram. S måste framförallt förhålla sig konstruktivt till miljöpartiet. En strategi för framtiden som inte inbegriper en beredskap att möta framtidens stora utmaningar är lika naivt. Exempel är:
- Ökad automatisering och ökad specialisering – med ökad ”flaskhalsproblematik” på arbetsmarknaden.
- Förändrad demografi- fler äldre och behov av arbetskraftsinvandring
- Växande miljöhot, fler naturkatastrofer
- Nödvändigheten av att skapa ett hållbart samhälle
- Tillskapandet av en deltagande demokrati – där bland annat partiorganisationerna måste jobba på nya sätt
Ett förnyelsearbete som inte innebär att man beaktar dessa och många andra viktiga frågor är inte trovärdig.
Andra bloggar om: socialdemokraterna, eftervalsanalys, Joel Malmqvist, politik
pingat på intressant.se
Duger? Vi är inte färdiga ännu. [
Reply]
Tack Joakim för givande synpunkter. Jag tycker du har rätt i mycket av det du skriver men jag tror du missuppfattat att LAS skulle vara en helig ko bland sossar. Frågan är helt enkelt vad människan idag är mest betjänt utav, ett cementerat anställningsskydd i en tid då det är hur lätt som helst att säga upp, eller en trygghet i form av snabba övergångsförsäkringar så att man har råd både att bli uppsagd och att säga upp sig utan rädsla.
Jag tror också att Mp är ett parti som vi kan samarbeta med i framtiden men jag tror inte på Mp som en koalitionspartner, vi är allt för oense om en del viktiga regeringsfrågor och då det finns andra partier som har samma inställning i frågor som "satsa på småföretag, stärka civilsamhället och drivit på för en ökad solidaritet" så förblir Mp ett intresseparti för, hur var det Joel skrev, de som brinner för miljöfrågor men att det inte är där vi Socialdemokrater vinner val.
Huruvida LAS är en helig ko eller inte, kan jag inte svara vetenskapligt på, dvs jag har inte tillgått någon empirisk studie eller så. Men utifrån den erfarenhet jag har, så består den största ilskan bland sossar mot mp i nationella spörsmål, just i den modesta undantagsregel vi införde i LAS för företag med mindre än 10 anställda. Utifrån detta ser jag att dina mer omfattande förslag måste röra upp en hel del känslor.
Men visst det skulle vara intressant att höra andra kommentera detta? Jag kanske är fel ute?
När det gäller miljöpartiet tror jag att våra frågor kommer starkt och inte kan betraktas som en sidofråga för vissa med ett brinnande intresse. Snarare kommer miljöfrågorna gripa in och genomsyra all framtida politisk strategi. Mp kan när som helst börja framstå som ett modernt och nytänkande parti och det kommer S att behöva för att skapa trovärdighet som ett parti för framtiden.
Det behövs inte bara en eftervalsanalys utan inte minst en genomtänkt helhetspolitisk lösning som innefattar en bredare politisk allians på vänsterkanten i svensk politik.
Jag har försökt att efter förmåga se bortom de mer eller mindre självklara debaclen som Göran Perssons personlöiga misslyckande, misstaget att bortse ifrån arbetslösheten och underskattningen av högeralliansens enighet.
Då framstår nödvändigheten av en mer genomlysande analys av politikens villkor och vad som msåte bli ett vänstealternativ i politiken om inte nyliberalerna skall få fortsatt regeringsinnehav efter 2010.
Läs mer om du vill på min blogg.
Håller helt med. Vi måste få till stånd en modern röd-grön allians som kan möta framtiden med nya kreativa lösningar. Jag ska vid tillfälle titta närmare på din blogg
Jag tror att det kan vara bra att börja med en efternamnsanalys istället för eftervalsanalys. Erik Laasko i artikeln är felstavat!
Jag har aldrig hävdat som du skriver att den socialdemokratiska politiken inte behöver förändras. Tvärtom har jag vid ett antal tillfällen under hösten skrivit om det i min blogg. Jag har däremot gjort analysen att det inte i första hand var det politiska innehållet som gjorde att vi förlorade valet, det är inte samma sak.
Just den här artikeln på ett specifikt tema, nämligen ledarskapskulturen i socialdemokratin som jag tror inte bara var en viktig aspekt i valförlusten utan framför allt en nödvändig framtidsfråga för socialdemokratin. Det kommer inte att bli några nödvändiga politiska förändrignar förrän vi gjort de organisatoriska förändringar som behövs. Jag har skrivit gnaksa många inlägg efter valet de flesta finns lsitade i det här inlägget: http://martaaxner.blogspot.com/2006/12/favoritinlgg-frn-ret-som-gtt.html
Och så stavar jag mitt namn Axner (utan accent) och inget annat.
(insåg att den här kommentaren låter väldigt sur. det är inte meningen. jag tycker bara att jag blivit lite missförstådd. och felstavad)
Min namnstavning är utan tvekan under all kritik i denna artikel. Jag ber om ursäkt.
Däremot tycker jag att det du skriver stämmer väl överens med mion tolkning av det du skrivit. Ambitionen var att redogöra för olika S-bloggares fokus och ditt fokus är både enligt mig och dig själv av organisatorsik karaktär.
Citat: " Jonas Morian är delvis inne på samman spår, men både han och Axnér säger naturligtvis att förändringar i retorik och organisation måste följas av en förnyelse av politiken"
Men visst jag kanske placerade dig lite väl onyanserat i ett fack som inte riktigt stämmer överens med summan av det du skrivit.
För detta ber jag också om ursäkt. Jag ska försöka bli mer noggrann i fortsättningen.
Vänligen,
Joakim
