« Blott ett parti tar klimathotet på allvar | Kanske är det lärarna det är fel på? »
I och med att oppositionens olika skuggbudgetar presenterats är det aktuellt att fundera över ett framtida röd-grönt samarbete. Se t. ex Svd. Jag är personligen ganska förhoppningsfull angående en kommande koalitionsregering och tror dessutom att en allians måste formas i god tid inför nästa val. Mindre optimistisk är bloggen Magnus tankar, som tar upp antagna skillnader kring arbete, den så kallade arbetslinjen.
Magnus och jag är i alla fall överens om en sak och det är att det är denna fråga som är den verkliga stötestenen mellan miljöpartiet och socialdemokraterna och ett eventuellt framtida samarbete i en koalitionsregering. Där vi skiljer oss mest är nog inte i själva sakfrågorna utan i beskrivningen av problembilden. I alla fall om vi inte redan nu har startat en valrörelse där vi till varje pris ska vinna röster.
Jag måste därför utgå från att Magnus verkligen tror att miljöpartiet vill att fler ska lämna arbetsmarknaden. Jag måste också tro att Magnus inte ser några som helst problem med en ständigt ökande tillväxt och att målet med all politik är att öka produktivitet och arbete. Jag måste också tro att Magnus menar att det finns arbetsmarknadsåtgärder som till skillnad från friår skapar jobb. Slutligen måste jag förstå att han menar att dessa sakpolitiskt tämligen harmlösa skillnader är ”livsfarliga” för svensk ekonomi. Puh.
Eftersom jag inte delar Magnus olika uppfattningar så har vi ju ett uppenbart problem. En början till lösning är väl i alla falla att reda ut ett missförstånd:
Ø Miljöpartiet vill inte att människor ska lämna arbetsmarknaden, men vi vill göra arbetslivet mer flexibelt och anpassat efter människans behov, inte minst barnens behov av närvarande och jämställda föräldrar.
Därtill skulle jag vilja redogöra för en faktaövertygelse som jag har:
Ø Friåret är som arbetsmarknadsåtgärd precis lika effektivt eller ineffektivt som andra dylika tillgängliga åtgärder. Den har dock den bonusen att den skapar lite extra livskvalitet för ett antal individer som ofta gjort sig väl förtjänta av just detta.
Slutligen har jag en önskan:
Ø Att Magnus och andra socialdemokrater åtminstone gör en ansats till att vilja diskutera möjligheten av att tillväxt faktiskt inte leder till fler jobb. Och att det därtill finns en rad problem förknippade med att ständigt öka produktiviteten.
Om vi bara kan förstå varandra tror jag sedan det är fullt möjligt att kompromissa oss fram till en hållbar, rättvis och solidarisk politik som kan bära in i framtiden.
Andra bloggar om: röd-grön koalition, magnus tankar, miljöpartiet, socialdemokraterna, politik, skuggbudget
Pingat på intressant.se
Ekologisk ideologi [
Reply]
Joakim!
Jag antar att du har fått frågan många gånger: Varför måste miljöpartiet tvunget samarbeta med socialdemokraterna?
En annan viktig ideologisk linje från socialdemokraterna är idéerna om stordrift. Jag skulle gärna i framtiden se något helt annat - det småskaliga - för att minimera transporter och skapa en levande landsbygd. Hur kan man stimulera detta? Koldioxidskatt på varor är ju en av lösningarna antar jag. Kan en generell skattesänkning för egna företagare vara lösningen?
Vilken ideologi är egentligen den "mest" ekologiska?
Undrar jag
Hej Peter!
Det är stora frågor du tar upp och jag har inte möjlighet att just nu ge ett fullödigt svar. Något i alla fall:
1. Miljöpartiet måste samarbeta med någon om vi ska kunna få igenom något av vår politik. Eftersom det i vår världsbild är ganska bråttom med påbörja en förändring kan vi inte riktigt sitta och vänta på egen majoritet. Varför sossarna? För mp's räkning handlar det om att det realpolitiska läget ser ut som det gör med en starkt sammansvetsad allians med ett tydligt program som vi i långa stycken inte kan ställa upp på. Det handlar framförallt om en ovilja att ställa upp på en politik som ökar klyftorna i samhället. För min egen del är den ideologiska dragningen åt vänster större än oss miljöpartiet generellt. Jag tror på nyckelbegrepp som politisk och descentraliserad gemenskap och rättvisa, snarare än individuella rättigheter.
2. Jag tror att man måste stärka den regionala och lokala ekonomin för att åstadkomma en nödvändig småskalighet. Ett exempel på åtgärder är att skapa regionala investeringsfonder och riskkapitalfonder. En del av pensionsmedlen skulle t. ex kunna gå in i sådana fonder.
Stordrift kan naturligtvis ganska ofta vara ett sätt att skapa så resurssnåla och uthålliga system som möjligt.
3. Jag tror att ekologi i mångt och mycket är en egen dimension och möjlig att förena med olika slags ideologier. Men det är klart att klassisk liberalism där var och en i princip ska få göra som man vill nog blott kan vara en möjlighet på pappret och i teorin. Ideologin måste inrymma ett inslag av ansvar för det gemensamma.
(Jag inser att detta inte är uttömmande, men jag hinner inte mer just. Tack för en mycket bra fråga!)
Anledningen till att jag tar upp detta är att man kan studera den förespråkade kollektivismen i samernas historia (har en period då jag inte kan sluta jämföra med samernas situation). På 20-talet kollektiviserade man renskötseln, från att ha varit familjeangelägenheter. Nu blev det mer en allmänsamisk angelägenhet. Det lät väl fint men har resulterat i djupa konflikter och sår som tar lång tid att läka.
En anledning till varför kollektiven inte riktigt fungerar är exempelvis den korruption som uppstår inom en sluten krets. För att fungera i kollektivet måste man vara följsam (liksom på alla arbetsplatser) - man kan alltså inte sticka ut som individ med egna åsikter. Då blir man utröstad. I samebyarnas fall röstade de större släktena ut de mindre. Historien har haft sin gång och kollektiven har slutits - det är svårt för andra att ta sig in där. Och ingen från samebyarna vill offentligt kritisera systemet.
Motivationen att arbeta för kollektivet är dessutom betydligt lägre än då man arbetar för sig själv och sin familj. Alltså sänks den samhälleliga effektiviten generellt.
Det och många andra argument gör att jag mer tror på individuella rättigheter/skyldigheter. Men det saknas ett positionerat miljöparti med liberal inriktning, som vågar tro på individerna.
Men frånsett vänsterideologin och er samepolitik tycker jag att ni gör ett fantastiskt jobb för miljön - det är ju trots allt den mest angelägna sakfrågan idag.
