« Definition av medborgarjournalistik | Händer det inget kan vi ju i alla fall tala om SEX »
Debatten om prostitution och de prostituerades situation i samhället verkar inte mattas av. Senast nu Adaktusson och en rad bloggreaktioner på detta inlägg. Vad man än kan säga om prostitution måste man säga att den haft en tämligen solkig historia, såväl i det förgångna som i samtiden. Även om man i teorin är för sexköp så måste man ju medge att få branscher innehåller så mycket av övergrepp och mänskligt lidande som just handeln med sexuella tjänster. Det är också ett faktum att det över branschen vilar ett tungt stigmata. Det är helt enkelt inte okej att köpa sexuella tjänster enligt befintligt normsystem. Säljaren är smutsig och köparen en skurk.
Dessa två frågor, dels om prostitutionen som fenomen, dels själva sexköpet som företeelse, är skilda men ej självklart oavhängiga. Merparten av den politiska diskussionen handlar om prostitutionen som fenomen och dess baksidor i form av beroende, övergrepp och slavhandel. När man inför lagar och restriktioner mot sexköp är det i huvudsak i övertygelse om att dessa missförhållande ska kunna mildras. Den nya sexköpslagen som kriminaliserar sexköparen har såvitt jag kunnat förstå haft just den effekten. Färre underåriga utländska tjejer förs in i landet för att brutalt utnyttjas än vad som annars skulle vara fallet. Det eventuella priset får ”den lyckliga horan” och hans eller hennes kunder betala.
Utifrån detta resonemang pockar två frågor på uppmärksamhet:
- Huruvida det är relevant att tala om att ett pris betalas av ”den lyckliga horan” beror naturligtvis på om den verksamhet som hon eller han bedriver är acceptabel. Är den det?
- Även om den är acceptabel så måste vi fråga oss hur en legalisering skulle påverka prostitutionen som fenomen och med alla dess baksidor. Hur stark skulle i ett sådant fall rättigheten att köpa och sälja sex vara?
Istället för att direkt svara på fråga ett vänder jag på resonemanget och frågar mig hur det kommer sig att säljare av sex förvisats till samhällets bottenskick och betraktas som mänsklighetens paria? Ett sätt att angripa frågan är naturligtvis att fråga sig vems intressen sexhandeln hotar? Svaret måste, enligt mig, bli familjen som institution, där begrepp som lojalitet(i mer jämställda familjer) och ägande(i mer patriarkala familjer) är centrala. I vår värld(socialt konstruerad) är denna institution helt manifest. Tanken på att man obemärkt skulle kunna köpa sig sex utan risk hotar lojalitetsbanden inom familjen. Det återstår förstås att förklara varför just sexualiteten binds av lojalitet via trohetslöften. I ett samhälle som band en människas innersta tankar och bekymmer lika hårt till lojalitet skulle då kanske kasta en lika mörk skugga över psykologer och präster. För att inte tala om goda vänner och bästisar!
Tydligen lever vi i en kultur där behovet av verbal kommunikation kan utlevas mycket friare än vårt behov av fysisk beröring.
Det är sannolikt mot bakgrund av de löften om trohet som familjeinstitutionen utställer som vi upplever det personliga sveket så smärtsamt.
Även om de hot som sexhandeln utgör mot familjen är förklaringen till det stigma som åtföljer sexsäljaren och vi godtar den sociala konstruktion som är dess bakgrund räcker det inte för att diskvalificera sexhandeln. Det är åtminstone rimligt att påpeka familjens vuxna deras fulla frihet att avstå sexköp och lämna kundkretsen till de ensamstående. Även om det är ett hot och en frestelse, så borde det inte vara det kunde man hävda. Vad kan man rimligtvis ha för invändningar mot att en fri vuxen människa utan lojalitetsband betalar en rejäl slant till en annan fri vuxen människa för att ha sex?
Vi kan konstatera att det är möjligt att ifrågasätta familjen som institution och dess fjättrande band av lojalitet eller i värsta fall anspråk på ägande. Vi kan också se att det blir ganska svårt att argumentera mot att fri individer köper tjänster av varandra på frivillig basis.
Det måste alltså finnas ganska starka skäl till varför man ska kriminalisera sexköp och vi måste sätt frågan i ett större sammanhang, nämligen vad blir konsekvenserna av olika typer av lagstiftning och regelverk på de uppenbara baksidor i form av övergrepp och förslavande och ofrivilligt beroende.
Vi når nu pudelns kärna. Det handlar inte om hur prostitution skulle kunna se ut under de mest gynnsamma omständigheterna utan vilket tryck en legaliserad prostitution skulle få på enskilda individer. Då räcker det inte att som gretagarbo hävda att det är en rolig hobby men förstås inget yrke. Man kan inte leva av, annat än i mycket speciella fall, på att ägna sig åt politik, spela pingpong, virka vantar, göra skogspromenader eller dylikt. Och ingen kan eller kommer att kräva det av dig. Med sexhandel förhåller det sig som bekant en smula annorlunda. Vi behöver inte ställa det på sin spets genom att t. ex arbetsförmedlingen skulle kräva att man sökte eskortjobb för att behålla sin A-kassa. Det finns andra osynliga krav som är nog så starka, inte minst bland ungdomar.
Jag tror nog att det är precis det man måste kunna argumentera för, nämligen att prostitution skulle vara som vilket yrke som helst. För att utan vidare legalisera sexhandel måste man också hävda att det är ett yrke som vem som helst kan utföra utan några restriktioner. Konsekvensen blir garanterat att fler kommer att känna sig tvingade att sälja sex och den svenska marknaden skulle bli betydligt mer lukrativ för utländska hallickar. Ett sådant samhälle vill inte jag ha och därför kära lyckliga hora och dina ännu lyckligare kunder lutar jag nog ändå åt att ni faktiskt får betala priset.
Det finns förstås en möjlighet till….
- Att sälja sex blir ett yrke
- Kräver utbildning
- Erfordrar en legitimation
Bara som en liten idé.
Avslutningsvis har jag undvikit en aspekt av prostitution som har med feminism, patriarkat, könsmaktsordning, jämställdhet etc. Jag hade tänkt återkomma separat om dessa frågor om nu artikeln någonsin blir klar som utlovat.
Andra bloggar intressant om: adaktusson, prostitution, sex, sexköpslag, sexhandel, sexköp, trafficking, hallickar, politik, familjen
(no subject) [
Reply]
Hej Joakim!
Det är mycket som inte stämmer i ditt resonemang eftersom det med alla tydlighet framkommer att du saknar kunskap om ämnet. SANS - sexsäljares och allierades nötverk i Sverige, har på sin hemsida samlat mycket fakta, forskning om både försäljning av sexuella tjänster och människohandel.
www.sans.nu
Det är många felaktigheter i ditt inlägg men det jag mest reagerar emot är att du tror att priset för dagens lagstiftning betalas av de lyckliga hororna och att det gynnar de olyckliga. Verkligheten är tvärtom. De är de mest utsatta sexsäljarna som drabbas hårdast av alla de negativa effekter dagens lagstiftning har fört med sig. Jag själv eller Greta Garbo är inte alls lika hårt drabbade.
Sedan så målar du upp en bild av hur en avkriminalisering skulle kunna se ut som jag inte heller känner har någon anknytning till verkligeheten. Ett utmärkt exempel på vad som händer vid en avkriminalisering är att se vad som skett i Nya Zeeland. På min blogg skrev jag om det i inlägget - Ett alternativ för ett sexglatt Sverige:
http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2007/07/22/ett-alternativ-for-ett-sexglatt-sverige/
Jag hoppas du tar reda på mer fakta och kunskap om ämnet.
Hej Isabella!
Du skriver:
"Det är många felaktigheter i ditt inlägg men det jag mest reagerar emot är att du tror att priset för dagens lagstiftning betalas av de lyckliga hororna och att det gynnar de olyckliga"
En liten korrigering, jag menar inte att nuvarande lagstiftning gynnar de olyckliga, utan att en liberalisering skulle kunna innebära att fler blir olyckliga och beroende av prostitution.
OCh det är detta pris som de "lyckliga hororna" får betala.
Den punkt på vilken man kan angripa mig sakligt och där du med rätta kan kritisera mig för okunskap är där jag säger:
". Den nya sexköpslagen som kriminaliserar sexköparen har såvitt jag kunnat förstå haft just den effekten.", nämligen då att minska kundkretsen kring trafficking.
Detta är dock inte min huvudpoäng, vilken handlar om uttalade eller outtalade krav att faktiskt ägna sig åt något som drar in stora pengar men som många på grund av den kultur vi lever i kommer att må dåligt av. (notera också att jag inte helhjärta sväljer denna sociala konstruktion)
Det skulle vara intressant att höra din kommentar om detta, liksom om min lilla idé. Är prostitution ett yrke eller en liten trevlig hobby? Om det är ett yrke finns det då inte skäl att reglera den en smula, eller ska vem som helst få utöva yrket?
Jag ska givetvis förbättra min kunskap till nästa gång jag behandlar ämnet.
Vänligen,
Joakim
Om man tittar på alla vetenskapliga undersökningar som har ett reprensenativt urval av sexsäljare med i sin forskning så visar det att det sexsäljare far mest illa av överallt i världen är att vi utsätts för förtryck, diskriminering och en social skam - horstigma.
Om man i ett samhälle som Sverige har en prostitutionspolicy som förstärker allt detta så mår vi helt klart sämre. Vi har en sexköpslag som har ökat våra risker och det våld som de mest utsatta sexsäljarna drabbas av. Vi har en kopplerilag som förhindrar oss att arbeta säkert och tryggt.
Om det är olagligt och man kan riskera fängelse om man hjälper en sexsäljare att sälja sexuella tjänster så ör det mycket få ärliga och hederliga personer som vågar sig på att göra detta. De sexsäljare som vill sälja sexuella tjänster men som då behöver hjälp på något sätt hänvisas då till... ja vilka vi finns kvar? Jo kriminella människor och organsiationer som bara älskar när samhället förbjuer en marknad... för då har de en chans att ta över och exploatera den.
I Nya Zeeland där man svkriminaliserat prostitution så har nu sexarbetare skydd av polisen, det har inte vi i Sverige. Hur skulle vi kunna ha det när deras frånvaro är en förutsättning för att vi ska få några inkomster? I Nya Zeeland har inte en avkrimninalisering inneburit att antalet sexsäljare ökat. Däremot kan nu organsiationer lättare nå de mest utsatta och erbjuda dem hjälp. Sexarbetare där kan nu arbeta under anständiga arbetsvillkor osv.
I Sverige har vi i princip gjorts värn- och rättslösa.
Man blir inte beroende av prostitution om man inte har problem sedan tidigae med ett sexmissbruk. Prostitution är inte något man sitter fast i. Det är inte skadligt att ha sex och det är inte skadligt att tjäna pengar.
Däremot så är det inte ett arbete som alla andra eftersom det handlar om en intim tjänst och detta gebit passar långt ifrån alla att arbeta med. Men man kan bara förhindra olämpliga personer att börja jobba som sexsäljare om man förmedlar korrekt information om vad yrket innebär.
Jag har avrått många att börja som har tänkt att de har haft en lycklig barndom, de är inga missbrukare så jag kommer säkert fixa detta... De har inte haft kunskap om vad jobbet innebär och framför allt vad det innebär att tvingas leva ett dubbelliv och utsättas för förtryck.
Mitt jobb handlar om vad två vuxna människor kommer överens om. Det handlar om sex och det är en sak mellan mig och min kund, en sak vi sköter diskret. Ingen av oss far illa av att vi njuter av sex tillsammans en stund. Jo kanske de som har en annan syn på sex... Men om någon tycker att de vi gör är avskyvärt... ska människor utsättas för förtryck pga det?
Varför vill man inte ge oss mänskliga rättigheter?
Människohandel inom alla andra områden försöker vi stoppa genom att försäkra oss om att alla som arbetar har bra arbetsvillkor. Men när det handlar om sexarbete så ska efterfrågan stoppas!!!
Hej igen!
Åter en liten korrigering. Jag menar inte prostitution leder till sexmissbruk och att det är själva prostitutionen man blir beroende av. VAd jag menade var att eftersom det är så enkelt gå in i prostitution( i synnerhet i ett helt avkriminaliserat system), och ger så snabba pengar, så är det troligt att en hel rad individer hamnar i branchen utan att de egentligen vill det. Det mest självklara exemplet är förstås drogmissbrukaren som kan underhålla ett annars ekonomiskt omöjligt leverne.
Sedan förstår jag inte ditt resonemang angående att prostitution inte skulle vara ett vanligt arbete eftersom "det handlar om en intim tjänst och detta gebit passar långt ifrån alla att arbeta med"
Det finns naturligtvis en rad yrken som skulle kunna falla in under den beskrivningen. Alla passar inte som förskolelärare, personlig assistent, fabriksarbetare, obducent, slaktare, kontorsarbetare eller vad du vill. En del av exemplena är desutom ofta av en intim karaktär.
Lite senare säger du ju också "Mitt jobb...."
Som du säker förstår om du läser mitt inlägg noggrannt så tycker jag inte att det du och dina kunder gör är avskyvärt, tvärtom, vi behöver sannolikt mer sex i denna värld inte mindre.
En liten avslutande fråga. Hur kan vi försäkra oss om att alla som jobbar har bra arbetsvillkor om vi inte reglerar branchen? I andra brancher handlar det om att organisera sig fackligt, sluta kollektiv avtal, möjligheter till kompetensutveckling odyl.
Vänligen,
Joakim
PS noter ordet "förmodligen" i rubriken. Jag är långt ifrån säker huruvida kriminalisering är den rätta vägen. Det är mångt och mycket en empirisk fråga. Fallet Nya Zeeland ska jag försöka titta på. Och givetvis SANS
Det är enkelt idag också att börja sälja sexuella tjänster via Internet. Och jag förstod att du inte mena sexmissbruk...
Jag tror ingen behöver vara rädd att fler svenska kvinnor kommer ha önskemål om att börja sälja sexuella tjänster även om vi avkriminalsierar. Och jag tror heller inte att vi blir översvämmade av migrerande sexarbetare från andra länder, de söker sig till länder med en större befolkning än Sverige. Varfö jo för att det är ett speceillt jobb som inte passar så många att arbeta med. Ok det finns snabba pengar att tjäna och det finsmånga som börjat bara för det och farit illa. Men de kan vi inte nå om sexsäljare tystas om vi inte själva får tala om att det som krävs är detta o detta...
Det som skiljer sexarbete från andra yrken idag är horstigmat och förtrycket. Det är speciellt, dokumnterat skadligt osv. Det finns andra stigmatiserande yrken men inget som är lika hårt utsatt som vårt.
Jag tror det är därför många eskorter inte vill kalla det för arbete. De påpekar att de redan har ett annat arbete och en annan yrkesidentitet, detta är en av de många strategier vi tar till för att hålla horstigmat på avstånd.
När jag skriver att jag är emot reglering så baserar jag det på att länder som legaliserat prostitution ofta ersätter gamla lagar och regler med nya som är diskrimnerande och kontrollerande. Ofta utgår dessa regler inte från att säkra bra arbetsvillkor. Det kan handla om att sexarbetare måste betala in mer moms i förväg jämfört med andra företagare. Att man bara tillåter sexarbete i vissa zoner "sexgetton". Att man kräver hälsokontroller, registreringar i onödan osv.
Jag vill att sexarbete ska få ske på samma villkor som alla andra arbeten och att vi ska skyddas av befintliga lagar och regler, de som gäller för alla.
Nej, det nämdes inte i något sammanhang förutom att man tyckte det var anmärkningsvärt att 5 homosexuella mördags sedan april pga sin läggning. Jag menar folk mördas för en falsk rolex där nere... P3 får ta och kamma sig. Sen vill jag ge dem en känga för att de flikade in det där om hatbrott. Ett land med 20000 mord / år har nog bättre för sig än att stifta ännu en verkningslös lag...
Angående moral som du berör lite kort. Moral är en privatsak. Så länge två samtyckande vuxna individer frivilligt ingår ett avtal - det kan röra vad som helst, att sälja en bil, lite sex, eller ett hus ska omgivningen inte lägga sig i.
Trafficking är någonting annat. Det är egentligen definitionsmässigt tvång. Prostitution däremot kan ske under tvång, men det kan också ske frivilligt. Problemet med dagens lagstiftning är att den a) i princip gör prostituerade - frivilliga eller tvingade - rättslösa, och b) den moraliserar över de frivilligt prostituerades val.
Om andras moral blir upprörd över att jag gör någonting de inte gillar med min egen person, men som inte skadar dem är helt irrelevant.
Detta är den liberala skadeprincipen (se JS Mill), och kan nog betraktas som grundbulten i liberalismen, och inte minst ett värn mot konservativa krafter.
På en punkt är den diskussion vi för av ideologisk karaktär, och där är jag i nuläget bergfast, nämligen i värderingen att om de lagar som nu råder bidrar till ett bättre samhälle där färre individer far illa, så är det pris den "goda" verksamheten får betala något vi måste acceptera. Det vill säga jag är inte liberalfundis utan tror på det i grunden solidariska samhället. Därför kan jag inte hålla med Oscar.
Isabellas däremot argumenterar för att de nya lagarna tvärtom ökat lidandet och att länder som avkriminaliserat har varit lyckade. Jag har läst igenom det som står på SANS hemsidor och uitifrån den empiri som där läggs fram är det en rimlig ståndpunkt. Som lekman får man naturligtvis inse att SANS är partisk och förmodligen selektiv.
Det finns också en rad problem kring kriminalisering av sexköp som är av mer inherent logisk karaktär. Det handlar främst om att prostituerade riskerar förlora normala mänskliga relationer. Kan man t. ex vara sambo med en prostituerad och dela på hyran? Kan man bjuda en prostituerad på en kopp kaffe? Följa med till hans eller hennes lägenhet för en fika?
Dessa frågeställningar är dessutom relevanta även om man delar mina ideologiska utgångspunkter och inte är en hårdnackad konsekvensetiker. Tror man att det finns moraliska värden utöver vad som eventuellt är konsekvensen av en viss handling, så är väl just rätten till att knyta mänskliga relationer en ganska rimlig kandidat för vad som kan står självständigt i moraliskt hänseende. Att sälja sex kan jag dock inte se som en sådan rätt( dock självfallet att ha det...)
Joakim... vilka bra frågor du ställer! Jag sitter och kömpar med den debattartikel jag skriver med andra som ör med i SANS där vi ska försöka förklara innebörden av Bodströms förslag att "skrota! kopplerilagen och döma de brotten som människohandel framöver, samt konsekvenserna av detta.
Jag bjuder på några stycken som vi håller på att jobba med i denna artikeln:
"Om sexarbetare hjälper varandra så åtalas de för koppleri och kan hamna i fängelse, även om hjälpen sker utan egen vinning och även om ingen utnyttjat någon annan. Vi behöver varandra för att på ett tryggt och fungerande sätt försörja oss. Vi riskera då åtal för koppleri och detta kan te sig märkligt, men hur absurt och i strid mot vårt normala rättstänkande vore det inte om vi fälldes för människohandel på samma premisser som de människor som använder sig av hot, tvång och kidnappning för att tvinga människor att sälja sexuella tjänster."
"Koppleri handlar om att på något vis "befrämja" eller drar ekonomisk vinning av att en annan person säljer sexuella tjänster och det kvittar om detta görs i samtycke eller inte med oss. Det kan handla om att hyra ut en lägenhet till oss där vi kan ta emot våra kunder eller om att svara i en kollegas telefon och lämna upplysningar, eller att ex. familjemedlemmar tar del av våra inkomster. Alla dessa saker innebär en risk för åtal mot koppleri."
"Erkänner man inte vår rätt att säga ja till att sälja sexuella tjänster kan man inte heller ge tillräcklig juridisk vikt till det nej som att vara ett offer för människohandel innebär. För att kunna definiera vad som är ett tvång behövs ett erkännande av vad som är ett medgivande och vuxna samtyckande människors handlingar."
Ett litet smakprov på vad som kanske kommer stå i vår debattartikel och som förhoppningsvis kommer tryckas i en tidning med många läsare i nästa vecka.
Tack Isabella för din generositet!
Med tanke på DN's horribla behandling av dig antar jag att ditt humör inte kan förväntas vara på tiptop. Så tack också för en bra diskussion och ditt tålamod med min okunskap inom vissa empiriskt bitar.
Vänligen,
Joakim
Tack själv Joakim, alltid trevligt att diskutera med någon som är beredd att lyssna. Och nej tyvärr mitt humör har varit riktigt uselt hela veckan och jag mår skit, men kämpa på.
Kram på dig!
"På en punkt är den diskussion vi för av ideologisk karaktär, och där är jag i nuläget bergfast, nämligen i värderingen att om de lagar som nu råder bidrar till ett bättre samhälle där färre individer far illa, så är det pris den "goda" verksamheten får betala något vi måste acceptera."
Så, säg hypotetiskt att det finns en moralisk majoritet i landet som anser att ett "bättre samhälle" är ett där Du tvingas gå runt i en grön spandexdräkt är du villig att uppoffra dig? Den moraliska majoriten anser nämligen att du "far illa" av att använda jeans och t-shirt. Tydligen har deras motstånd mot jeans och t-shirt någon vag koppling till en gammal institutionaliserad religion som såg ned på alla andra kläder än gröna spandexkostymer.
Ja eller nej?
JAg säger också nej till utilitarism som enda yttersta moraliska princip.
Vilket knappast betyder att en handlings konsekvenser skulle vara oväsentligt!
Min syn framgår ovan i:
"Tror man att det finns moraliska värden utöver vad som eventuellt är konsekvensen av en viss handling, så är väl just rätten till att knyta mänskliga relationer en ganska rimlig kandidat för vad som kan står självständigt i moraliskt hänseende. Att sälja sex kan jag dock inte se som en sådan rätt( dock självfallet att ha det...)"
Och kan ju då tilläggas att bära vilka kläder man vill....
"Att sälja sex kan jag dock inte se som en sådan rätt( dock självfallet att ha det..."
Jag säger som en känd ståuppare:
Selling stuff is legal. Having sex is legal. Why is selling sex illegal?
Att sälja sex är inte illegalt.
Allt är inte tillåtet att sälja.
Frågan är om det är en mänsklig rättighet att sälja vad som helst oberoende av dess konsekvenser. Jag tycker inte det.
"Frågan är om det är en mänsklig rättighet att sälja vad som helst oberoende av dess konsekvenser. Jag tycker inte det."
Förtydling, frågan är om det är en rättighet att sälja vad som helst när "konsekvenserna" är av sådan natur att andra människors moral upprörs.
Fysiskt skadar jag ju ingen om jag säljer lite rumpa. Däremot blir säkert många upprörda. Än mer så om jag skulle vara kvinna.
Jag tycker inte att andras moraliska uppfattning om min kropp ska få styra mina handlingar. Och där är väl ungefär där skiljelinjen går mellan radikalfeminism och vi som är liberaler.
